Referat: IK Tun - Västerljungs IF

Där satt den! 3-3. Västerljungs IFs första poäng i barn- och ungdomsfotbollssammanhang på 7-8 år. Det ni!

Redan under veckans träningar kändes det att det låg något i luften. Leo och Erling hade kört en 1,5 timmarsträning på onsdagen. Erling hade med kort varsel ersatt Rickard som var sjuk. Mamma Lena sade dagen efter att Leo hade varit mycet nöjd med deras tränarinsats. Även bland lirarna hördes det positiva signaler. Bra grundat killar och Rickard, du tränade dem förra veckan och det gjorde susen det med.

Torsdagsträningens huvudnyhet var: nu lämnar vi 1-3-3 och går över till 1-2-3-1. Laget är så bra på försvarsspel och vi behöver få mer djup i spelet. Efter vissa omställningsgrubblerier så gick träningen med det nya tänket mycket bra.

Matchdag. 12 friska, pigga lirare och ett helt gäng med glada föräldrar. Mot Enstaberga!

Tack vare att vi var 12 spelare, och att vi bytt spelsystem så kunde vi köra två anfallsfyror som fick byta av varandra. Dessutom hade vi en back extra som kunde byta med vårt stabila backpar.

Matchen började tryggt. Våra tjejer och killar trillade boll både på bredden och på djuppen. Lagen får några hörnor innan vi får får till ett snyggt anfallsspel med en pass till vår center som skottar först en gång och sedan drämer in bollen i nätet på en retur. Det lönar sig att jobba på returer, precis som vi tränare trlälat på om.

Vi byter in våra andra anfallsfyra och en av backarna. Även den nya formationen ordnar en radda läckra chanser och gör egentligen allt. Bara mål saknas, men vad gör det. Vi mjukar upp motståndarna.

IK-tun storspelar de med. Men vår målis gör två superräddningar och har ribban och stoparna som sina bästa vänner.

Första halvlek närmar sig sitt slut och vi äger matchen. Men IK-Tun kämpar till sig bolen och lyckas i sista sekunden av första ändå peta in den bakom vår målis. 1-1 i halvlek. Det känns bra om vi tycker att klockan kunde ha pinnat på lite snabbare sista minuten.

Pausvila - vi tränare peppar och våra lirare lyssnar. Ja, lite i alla fall för det blir resultat av vårt prat. Se här!

Andra halvlek. På mindre än fem minuter har vi fått in två bollar till bakom IK-Tun. Även denna gång var ett av målen resultatet av att på chans skjuta mot mål och sedan slå till på returen medan det andra var ett snyggt spelmål där vårt djupspel funkade som smort.

Sju minuter in i andra lyckas Tun reducera till 3-2. Men vi ger oss inte. Vi har ett tryck mot deras mål och en av IK-tuns lirare råkar ta bollen med handen innan för straffområdet. Vi satsar allt. Slår ett stenhårt skott. Rakt på målis! Retur, straffläggaren springer fram och tjongar till. Men målet står en halvmeter för långt till vänster. Attans. Där hade vi punkterat matchen. Men hande på hjärtat var det ändå rättvist. Den här straffen hade lika gärna domaren kunnat se mellan fingrarna på.

Men bollen är rund. IK-tun spelar nu bättre än oss och en kvart in på andra slår de in sin tredje balja. Ja, det var dagens enda misstag.

Men vad gör det. Matchen blir nu ännu mer spännande. Det böljar fram och tillbaka. Vi får bollar i magen, i ansiktet, skjuter själva i stolpen och precis utanför. Och vi har i slutminuten både drömchanser rejäl bonnröta som inte släpper in ett fjärde mål.

Med någon minut kvar ropar vi tränare. VIF ni får glass om ni klarar oavgjort. GB-doping är toppen!

Och se det funkar. Efter en stund sätter domaren punkt på matchen och vi är mycket glada. Motståndarnas tränare ser lika glada ut dem med, för vår skull. Och som en av dem sade någon gång under matchen. "Så här skall fotboll vara!"

Ja, årets stoltaste tränarduo pustade ut. Alla västerljungsföräldrar från åskådarsidan också. Puh!

Och därmed hade Västerljungs IF tagit sin första poäng på 7-8 år i barn- och ungdomsfotbollssammanhang. Tjejer och killar, det skall ni vara mäkta stolta över! Nu kan ingenting stoppa oss framöver!