Mönstret i flocken

Alla har vi sett naturprogram som visar bilder från våra stora hav.
Under ytan döljer sig en hel värld. Vi har korallrev, sköldpaddor och hajar.
Jag läste en väldigt intressant artikel i Illustrerad Vetenskap som jag ännu inte
riktigt har släppt än. Den handlade om hur stora fiskstim interagerade när de
blev utsatta för ett hot, till exempel en stor fisk eller en haj. Gruppen förflyttade sig i
ett stort mönster för att uppträda som en enhet och ge en mycket större bild av sig.
Svårare för inkräktaren att välja ut ett offer om de höll ihop. Men det jag fastnade
för i artikeln var just hur de orienterade sig. Varje fisk i stimmet förflyttade sig
genom att ta efter sina tre närmaste i stimmet. Den framför, och de två bredvid sig.

Nu undrar ni kanske varför jag skriver om detta och vad detta har med hockey att göra?
Men, för mig var det en intressant infallsvinkel som är direkt överförbar på människan.
En grupp är alltid starkare än en ensam individ, en spelare gör inte ett lag. Vi måste hålla ihop.
Och när det kommer till hur vi förflyttar oss på isen har det bra anpassning.
I en given situation, kan du orientera dig på isen, genom att förhålla dig på ett visst sätt mot dina
lagkamrater. Det handlar om input, info. Bara genom att ha koll på dina tre närmaste medspelare
kan vi t ex. snabbt återta pucken genom att jobba tillsammans som en enhet.

Vi pratar om detta med killarna och jobbar med deras speluppfattning och förståelse. Och det är med
sådana enkla verktyg som att hålla uppsikt över två till tre av dina närmsta, som vi hela tiden kan ta
snabba korrekta beslut. När vi lyckas uppnå detta, tillsammans med en enorm kroppskontroll, då har vi kommit en mycket lång bit på vägen för att bli hockeyspelare.

Vi jobbar vidare, vi har haft en väldigt bra träningsvecka, och killarna vill lära sig, de ställer frågor, vill veta syftet.
Det är bra, vi ska vara medvetna om vad vi gör!

/Coach