Favorit i repris med JENS JAKOBS

Dags att leverera ytterligare en "gammal" Säterspelare, denna gång Jens Jakobs. Fortfarande aktiv som hockeyspelare, dock bara som hobby, i IK Pantern. Hallå Jens. Berätta varför du började med ishockey som liten? För mig så har det från att jag va väldigt liten alltid varit sport som gäller så därför var det väldigt naturligt att det blev ishockey eftersom ishallen ligger några 100m från mitt barndomshem, plus att Pappa var verksam i klubben och tog med mig ner från tidig ålder. Om du tänker tillbaka, kan du komma på några eldsjälar inom hockeyn? Det finns många men här tänker jag fokusera på den åldersgrupp som jag tillhörde, alltså 85orna. Där har vi först och främst min Pappa Mikael "Moffa" Gustafsson som alltid ställt upp för allt och alla och såklart även min Mamma Birgitta som ställt upp lika mycket, men även Janne Jones, Bengt Birath och Micke Andersson. Glömmer säkert någon här men utan dessa så hade det inte blivit lika roligt och lika bra som det blev för oss under de här åren. Genom åren har lilla Säter skolat många duktiga hockeyspelare, så som Patrik Norén, du, Jocke Backlund, Patrik Hjalmarsson, Lars-Erik Ersbjörs, Johan Skinnars, Per Ljusteräng m.fl. Hur tror du att det kan ha blivit så? Först och främst så finns det en fantastisk hockeykultur i Säter vilket är en förutsättning, sen tror jag att vi har haft många bra ledare som låter alla vara med och känna sig delaktiga. Sen det som jag tror var avgörande för oss 85or var att vi alltid hade kul där ute på isen och även utanför och vi hade en grym gruppkänsla, det var en stor del av att vi är den bästa årskullen som Säter fått fram ( enligt mig i alla fall… ). Säter är det perfekta stället att få sin hockeyskolning från. Har du några roliga minnen eller anekdoter från ungdomstiden i Säter? Som sagt så hade vi en väldigt bra grupp som hade roligt ihop, så att ta fram ett roligt minne blir svårt eftersom det finns så många, men alla cuper som vi var iväg på var verkligen något speciellt. Kommer ihåg en cup vi spelade i Sundsvall när vi var kanske 11 år, i första matchen så skjuter Martin Westberg ett slagskott som är så fruktansvärt hårt at målvakten vägrar att stå mer, det slutar med att dom förbjuder slagskott på hela resterande cupen. Då skjuter man ändå rätt hårt alltså. Vart tog du vägen efter ungdomsåren i Säter? När det blev dags att börja gymnasiet så fick jag chansen att flytta till Mora och det är det bästa beslut jag har tagit eftersom där fick jag chansen att utvecklas i lugn och ro, plus att vägen upp till A-laget var mycket kortare än i tex Leksand. Hade en fantastisk tid i Mora och det är ett suveränt ställe att flytta till från Säter, inte så långt men ändå tillräckligt för att man måste klara av att bo själv. Ditt bästa/värsta hockeyminne som spelare? Mycket har ju hänt genom åren, SM-final med Luleå, avancemang till SHL med Malmö och Mora, ET guld med Luleå men det bästa minnet får jag ändå säga är när vi tog steget upp till SHL med Djurgården. Jag spelade mitt livs hockey i kvalserien och det trycket som djurgårdens fans får till på hovet, det måste man uppleva på plats för det går inte att förklara. Sämsta minnet som spelare är nog när jag spelade i Linköping, vi hade ett riktigt bra lag som verkligen kunde gå hela vägen, men vi åkte ut direkt i kvarten och det var riktigt svårt att smälta. Detta skulle även bli min sista SHL säsong så det sved lite extra. Vilka råd skulle du vilja skicka med till ungdomar som vill bi en riktigt bra hockeyspelare? Ha kul, det ska vara roligt att spela, det är det viktigaste,. Sedan så tycker jag att det är bra att hålla på med fler sporter så länge man kan, det har jag haft glädje av. Om man kan, så bli lite mer konkret och ta fram en detalj att träna extra på, tex skottet och se till att bli expert på att skjuta. Det kommer man ha glädje av hela karriären. Hade jag fått börja om så hade jag skjutit lika mycket som jag dribblade. Hockeyn nu om dagarna då? Spelar du fortfarande eller satsar du på en civil karriär? Idag så spelar jag men bara på hobbynivå med Pantern inne i Malmö. Tanken är att hjälpa dem att klättra tillbaka i seriesystemet några hack. Annars så är det familjen och den civila karriären som gäller, har just nu jobbat ett år på mitt första ”riktiga” jobb. Slutligen, Säter finns i ditt hjärta. Berätta om din relation till Säter idag? Säter är alltid Säter och kommer alltid ligga mig närmast hjärtat, försöker vara upp så mycket jag kan även om det nu är långt från Ystad. Älskar att komma hem på somrarna och träffa familjen och spela golf med grabbarna. Tack Jens. JENS JAKOBS -ELITEPROSPECTS Fotocred: IK Pantern A-lag Herrar 0kommentarer

Favorit i repris - INTERVJU MED LARS-ERIK ESBJÖRS.

Patrik Nylén har talat med Lars-Erik Esbjörs, en riktig Säter-legend: Hej Lars-Erik, berätta om din tid i Säter? Jag är 72 år och bor i Fjällbacka. Växte upp i Säter och bodde nära uterinken vid Säters Ångsåg. Vid 6 års ålder innan uterinken byggdes, åkte man skridskor på Dalsbysjön. Dit sprang barnen direkt efter skolan och tog med sig skridskor, puck och klubba. Vad jag hört planerar kommunen snygga till där nere och åter göra det möjligt att åka skridskor på vintrarna tack vare initativ från Pär Kungsmark. På Dalsbynsjön hade jag kul med mina kamrater: Patrik Hjalmarsson, Curt Eriksson, Lennart ”lillas” Axelsson, Lennart & Anders Bohman m fl. Kamraterna blev duktiga ishockeyspelare i Säters A-lag men gick även till andra föreningar. Vi gjorde kvarterslag som sedan mötte varandra under mindre turneringar i Säter. Patrik Hjalmarsson berättade att du var en fruktad spelare då! Det vet jag inte, men enligt Patrik var jag den första i Säter som lärde sig skjuta slagskott med träklubba och rakt blad. Patrik berättade: -När Lars-Erik fick pucken blev det en tom gata framför mål, ingen ville täcka hans fruktade slagskott. När började du satsa på Hockey? Vid ålder 13 började jag träningen på riktigt, min granne var läraren och Falu BS-bandyspelaren Håkan Sundin som jag tränade extra skridskoåkning tillsammans med ute på Sågens uterink i Säter. När jag var 16 år gjorde jag A-lagsdebut i Säter på en bortamatch i BY utanför Avesta. På den tiden var det uterink som gällde. Jag åkte i samma bil till BY med de äldre spelarna. Dom lurade i mig att smeta in Tigerbalsam i ljumskarna och ansiktet inför matchen. Jag var jättenervös och gjorde som dom sa. Problemet var att när man blev varm och svettig brände det som F-N där jag smort in mig. Jag fick svalka av mig i snödriva i periodvilan. Ett gott skratt från de äldre lagkamraterna. Men Säter vann matchen mot BY. Nästa steg i hockeykarriären? Efter Säter blev det spel i l Hedemora SK. En crosschecking satt dock stopp för spel denna säsong, så karriären forsatte i Avesta året efter. Avesta var ett topplag i div 2 och spelade i Gästrikeserien. Jag minns att Avesta spöade både Leksand och Mora i DM som avgjordes i Avesta. Hur kunde Frölunda få upp ögonen för dig? En ren slump. Frölunda hade en höjdare i föreningen som hette Bengt ”Bittan” Johansson. Bittan var ”värvarkung” i Frölunda. År 1972 var några killar från Skogsbo på semester på Mallorca och satt och snackade hockey på en restaurang. Bittan var också där på semester och råkade sitta på samma restaurang som grabbarna och överhörde deras hockeysnack. Bittan hörde namnet på Esbjörs och frågade grabbarna om han kunde vara en spelare för Frölunda? vilket dom övertygade honom om. Väl hemma i Sverige kollade Bittan upp Esbjörs meriter. Esbjörs hade kört sin sambo Eva till Arlanda och när han kom hem sa hans föräldrar att en ”Bittan Johansson” sökt honom? Va då Bittan, jag känner ingen dam med det namnet? Ringde sedan upp och förstod då vem det var. Det blev en helg i Göteborg och Lars-Erik skrev kontrakt med Frölunda. På den tiden fick man en lägenhet, jobb och lite respengar. Jag tror Avesta fick en massa klubbor som ersättning för att jag skrev på. Bittan hade ju aldrig sett mig på isen, utan gick bara på andra rekommendationer. Jag sa åt honom att: - Nu har du köpt grisen i säcken 😊 Trotts att man spelade i högst serien på den tiden, så hade man fast arbete, tränade på kvällarna och spelade matcher torsdag och lördag. På 70-talet omsatte Frölunda 4 milj.kronor idag är summan 200 milj.kronor. 13 februari 1975 var Frölunda med om en flygolycka, berätta? Vi skulle möta Brynäs borta och laget skulle flyga med tre mindre Cessnaplan som tog 10 personer per plan. Kvällen innan ringde jag min tränare och sa att jag skulle ta bilen istället, gillade inte att flyga. Blev då övertalad att flyga med laget. Vi hoppade in i planet och gav oss iväg. Cessnan var ett mindre plan och jag satt precis bakom piloten. 3 km utanför Gävle fick vi motorstopp på båda motorerna. Piloten var iskall och tog ned oss lugnt och fint ner över trätopparna. Alla spelarna var lugna och några småslumrade. Jag höll mot mig, men det hjälpte inte. Alla klarade sig men fick mindre skador, brutet höftben och knäckta näsor. Vi vilade en vecka och sedan kunde laget vara på isen igen. Själv fick jag köra fys till efter midsommar innan jag var på is igen. Sedan väntade VM -76 och Canada Cup samma år i Toronto. VM brons –76 och Canada Cup med Börje Salming, vilken grej? Ja, jag tror inte folk förstår hur stor Börje är och var i Toronto. Den matchen mot Canada känner alla till. När Börje presenterades på isen ville jublet från publiken aldrig ta sluta. Mer blyg och ödmjuk kille får man leta efter. När vi var där var det populärt och nytt med digitala armbandsur, fanns inte i Sverige. Så Börje tog med oss grabbar i sin Jeep till urmakaren i Toronto. Alla i Toronto visste vilken bil Börje åkte i. När vi stannade framför urmakarens affär kommer ägaren utfarande och var överexalterad, halkade och slog skallen i marken. Börje var stor där borta – riktigt stor. Vi köpte armbandsuren och utanför var det stor folksamling. Säter fortfarande i ditt hjärta? Ja självklart, många av mina barndomskamrater bor kvar i Säter: Curt Eriksson, Håkan Bäck, Sören Fogde och Ove Backlund m fl. Jag kommer hem varje år och spelar hemvändargolfen med Säters hockeyveteraner som sker under crusingveckan, så kul. P.g.a. platsbrist på denna hemsida får vi inte plats mer om Lars-Erik Esbjörs utan hänvisar till denna artikel som publicerades av Hockey Sverige år 2016, läs mer här: Överlevde den otäcka flygolyckan – Old School Hockey Lars Erik Esbjörs - Hockeysverige – Mer av sporten du älskar - Hockeysverige – Mer av sporten du älskar Stort Tack Lars-Erik! A-lag Herrar 0kommentarer

Favorit i repris: PER LJUSTERÄNG - HOCKEYN BLEV MITT LIV.

Denna gång i vår serie med gamla Säterspelare har vi intervjuat Per Ljusteräng, med tränaruppdrag för ett flertal större lag som AIK, Södertälje SK samt Tingsryds AIF men som även spelat i Elitserien (SHL) Luleå HF och Rögle. När han var tränare för Tingsryds AIF var de upp till Säter under 2018 och spelade två träningsmatcher. På somrarna tillbringar Per gärna tiden i sitt hus i Säter tillsammans med sin familj och spelar golf på Säters GK. Varför jag började med ishockey? Mina äldre bröder hade spelat ishockey vilket fick upp grundintresset. Sedan var det såklart att kompisar spelade och att på den tiden var ishockey den ledande vinteridrotten i Säter. Mina föräldrar var inte hockeyintresserade på något speciellt sätt utan mest stöttande i allmänhet. Eldsjälar inom Säterhockeyn? Det har funnits många genom åren, Westberg, ”Svettu”, Gulf-Kalle, Stig Strömberg och Ove Karlsson för att nämna några, de både spolade is och var ledare. För min del var det Håkan Bäck som var den stora kraften. Jag hade Håkan som ledare vartannat år och hans engagemang smittade av sig på alla. En annan som påverkat mig mycket är Lennart Eriksson som spolade upp isen utanför Sågen när kylan kom. Han såg även till att det blev ”tvåmålsspel” under helgerna med många killar i olika åldrar. Matcherna på julaftonsmorgon är ett starkt minne, två timmars spel och sedan hem till mat och Kalle Anka. Hans starka engagemang för att få till ”sågen” gjorde att tillgången till friåkning ökade och det utnyttjade jag och mina kompisar väldigt mycket. Roliga minnen? I pojklaget tränade vi kl 9,00 på söndagar och efter en träning saknades mina byxor och såklart trodde jag att någon skämtat med mig men de kom inte fram, alla lämnade men inga byxor. Det visade sig att jag glömt sätta på mig dem i min iver att ta mig till rinken, de låg hemma på sängen. Jag hade cyklat dit med trunken på pakethållaren i mina blommiga långkallingar. Ett annat är när jag var på väg att börja i Scouterna tillsammans med (f.d popstjärnan) Michael Lohse. Vi cyklade förbi hockeyrinken och jag ”hör” att det är allmänhetens åkning, vilket det inte borde vara då, för vi hade koll på tiderna. Jag stannar utanför, Micke säger vi måste cykla vidare för att hinna. Jag funderar kort, säger tyvärr Micke och cyklar hem och hämtade skridskorna istället… Varför jag lämnade Säter? Jag spelade TV-pucken och tilldelades Lill-Strimma stipendiet, blev uttagen till Pojklandslaget och hade även fått prova på A-lags hockey och det sammantaget gjorde att större föreningar anmälde intresse och jag hamnade i Södertälje SK. Det blev ett naturligt steg för mig och min fortsatta utveckling. I SSK så hade jag även turen att få komma upp i A-laget direkt p.g.a. två backar blev uttagna till Canada Cup -84. Jag fick debutera i Elitserien som 16-åring under ett år då SSK blev svenska mästare. Sedan hamnade jag i Västra Frölunda två säsonger med mycket speltid och jag blev en mer ledande spelare och fick spela i alla spelformer. Sedan gick resan vidare till Luleå, där vi hade ett lag som kunnat utmana om SM-guld men både DIF och MIF hade storhetstider och var (tyvärr för oss) snäppet bättre. Vi var topp-fyra alla mina fyra säsonger där men nådde inte ända fram. För egen del så var det jätteroliga år som utvecklade mig ytterligare på alla plan. Sedan hörde Rögle av sig när de äntligen tog steget upp i Elitserien och jag hoppade på. Vi kom till slutspel första året vilket var en riktig skräll. På den tiden fanns det övergångssummor mellan lagen så du blev köpt som en handelsvara mer eller mindre men jag betade av den summan för varje år via lägre ersättning för att kunna söka mig vidare ut i Europa längre fram i karriären. Våren -94 var jag så ”fri” att gå var jag ville, då kom den även idag gällande Bosmandomen, som innebar att alla övergångssummor blev olagliga. Lite ridå för mig men jag hamnade i Aalborg, två roliga år med lite annorlunda hockey vilket var lärorikt och ett väldigt trevligt land att bo i. Det blev även mina sista år som hockeyspelare, den tiden var över. Jag spelade 12 år på elitnivå toppat med landslagsspel (Vikingarna + junior + pojk) och jag spelade både JEM och JVM som lagkapten. Jag var färdig och nöjd, en ganska lång karriär som tog mig till många platser och gav mig förmånen att spela med och lära känna många spelare som blivit vänner för livet. En riktigt lång, händelserik och rolig resa som inte är många förunnad. Sedan fick jag en förfrågan om att träna Sunne -96 och har sedan dess fortsatt att jobba som tränare. Jag har levt nästan hela mitt vuxna liv inom ishockeyn vilket varit en fantastisk förmån, att få jobba med sitt livs största intresse Bästa minnen som spelare och tränare? Första hockeymatchen med Säters IF mot Leksand i deras ishall, det var stort. Koncentrera er på matchen inte på alla reklamskyltar var ”taktiken” innan nedsläpp. Elitseriedebuten, att få spela tillsammans med Anders Eldebrink, Glenn Johansson och Hardy Åström m.fl. var mäktigt. Landslagsdebuten sticker ut såklart men även en match med Rögle som gällde nedflyttning. Underläge med två mål inför sista perioden och vi lyckades vända och vinna och den glädjen, ljudnivån och trycket i hallen går inte att glömma. Jag måste väl också nämna att jag i min sista Elitseriematch gjorde hattrick mot Färjestad, det blev en minnesvärd avslutning. Som tränare var jag i AIK och vi ledde serien efter tre omgångar vilket ingen sett komma. När Hudiksvall slog ut Nybro i playoff trots underläge 3-0 med fyra minuter kvar har också etsat sig kvar. Då var det en helt galen stämning i arenan, det var ren eufori bland alla. Råd till unga för att bli riktigt bra? Träna ofta och mångsidigt men det måste vara roligt och av eget intresse. Gilla att tävla och utmana dig själv och var en bra lagspelare och kompis. Håll på med så många idrotter du kan upp i så hög ålder som möjligt, de bästa ishockeyspelarna är bra idrottsmän inte bara hockeyspelare. När kraven höjs så måste kärleken till sporten vara äkta för att orka den träningsmängd och de krav som ställs idag för att lyckas högre upp i seriesystemet. Säter i mitt hjärta? Såklart, min födelsestad står mig nära. Jag flyttade som 16-åring men har alltid hållit kontakten med stan och kompisar. Vi har en sommarstuga i stan som vi besöker ofta, barnen gillar att vara där och vi kanske flyttar tillbaka om några år, vi får se. Vi bor mitt i Göteborg nu med dess utbud så det vore onekligen en stor kontrast att flytta hem igen. Tack Per. A-lag Herrar 0kommentarer

Favorit i repris: INTERVJU MED MATTHIAS WENGELIN.

MATTHIAS WENGELIN En av Sveriges absolut bäst meriterade MTB-cyklister, med oräkneligt många SM-medaljer och landslagsuppdrag Inledde med hockey i Säter innan MTB blev hans passion. Mattias åker gärna allmänhetens åkning när han är hemma i Säter. Mattias segrade nyligen i stora MTB-loppet i Rättvik: Mörksuggejakten 2022: Läs mer om segerna här: Mattias vann mörksuggejakten --- Hej Matthias, hur är läget efter en lång MTB-säsong? Och vart bor och arbetar du nu? - Det är bara bra här, har haft några lugnare veckor nu sen säsongen tog slut för att ladda om inför vinterträningen som drar igång i november. Nu bor jag i Örebro och arbetar på Cykelgymnasiet i Skara. Du spelade hockey som ung i Säter, berätta om den tiden samt vilka du spelade med samt något starkt minne? - Det stämmer! Av det gänget som spelar i A-laget nu så har jag spelat med både Anton Eriksson och Calle Åberg. Jadu, har en hel hög med fina minnen från hockey-tiden! Det jag minns bäst är känslan inför de matcherna som betydde lite extra, mot tex Hedemora, Smedjebacken eller Ludvika. De matcherna ville man alltid vinna! Du har skördat fina framgångar inom MTB, när tvingades du välja MTB före hockey? - Även om jag hade bestämt mig för att sluta med hockeyn i och med flytten till Skara och cykelgymnasiet så höll jag i ett tag till. Tränade en period med Skaras juniorlag och när jag var hemma i Säter på loven så blev det både träning och matcher med juniorlaget. Slutade ganska snart spela med Skaras lag då det blev för mycket att få ihop de träningarna med cyklingen och skolan men jag fortsatte spela när jag kom hem till Säter. Tror jag höll i antingen till andra eller tredje året på gymnasiet innan jag insåg, efter att ha spelat en J20-elit match mot Avesta, att jag hade tappat för mycket av hockeykänslan för att spela på den nivå jag ville samtidigt som cyklingen var det jag ville lägga mest tid på så då blev valet ganska naturligt. Du har tävlat internationellt och nationellt och är fortfarande i toppform i MTB, vilken merit värderar du högst och varför? - Största meriten är nog när jag lyckades bli 6:a på världscuptävlingen i Hafjell, Norge 2013 i cross country som är den olympiska disciplinen. Samma helg blev jag också 2:a på sprint-världscuptävlingen som gick där. Några andra resultat som jag värderar högt är en 7:e plats på VM i u23-klassen 2009, samma år blev det också EM-guld i stafett tillsammans med Emil som också är från Säter. Du fortsätter att satsa på MTB, vilket är nästa års målsättning och hur ser en träningsvecka ut för dig? - Då jag har blivit 2:a på de två senaste upplagorna av CykelVasan så hade det varit fint att få kliva upp överst på pallen igen som när jag vann den första upplagan av den tävlingen! Sen har jag tänkt att försvara mina mästartröjor som jag vann i år! En vanlig träningsvecka under vintern innehåller 2-3 pass i gymmet, 2 st längre pass runt 3-5h ute och 2-3 kortare intervallpass inomhus. Vad är det första du gör när du kommer hem till Säter? Vad saknar du mest? -Så länge det inte är snö så blir det en sväng på favorit-stigarna runt Säter, Bispberg och Gustafs. Har ishallen öppet när jag är hem så försöker jag alltid hinna med att åka lite skridskor på allmänåkningen. Några slutord till SSIF som går bra just nu i Div 2 -serien? - Alltid kul att följa A-laget och såklart hoppas jag att det fortsätter gå bra och att dom fixar en plats i Div 1! Tack! Foto: Mats Svensson A-lag Herrar 0kommentarer

Favorit i repris - INTERVJU MED JOCKE BACKLUND

I vår intervjuserie med gamla hockeyprofiler från Säter har vi idag kommit till Jocke Backlund som bor i Falun. Tillsammans med ingen mindre än Tomas Jonsson är dom sportsligt ansvariga för A-laget i Falun Patrik Nylén träffade Jocke Backlund på Lugnets Café i november 2021 för en intervju och lite gofika. Detta berättade Jocke då: Hej Jocke, kul att träffas igen Tackar själv, jag är ofta hem till Säter fast jag bor i Falun. Hälsar på gamla kompisar och släkten som fortfarande bor kvar i Säter, min pappa och mina systrars familjer. Du började spela hockey i Säter som liten grabb, varför blev det hockey? Pappa Ove var aktiv i lagsporterna fotboll och hockey i Säter, men det var mamma som tog med mig till hockeyplanen första gången när jag var 5 år. Då funkade det inte alls, jag blev sur och åkte hem. Först vid 7 års ålder började jag på riktigt. Det fanns inte så mycket annat att göra i Säter. Vi bodde i villaområdet nära Säters Ångsåg och där fanns en stor utomhusrink där jag hängde hela tiden. Här var det alltid många som åkte skridskor t ex Pär Ljusteräng, Pär Eriksson m fl. Oavsett ålder så fick alla vara med och vi spelade matcher i olika lag och blandade åldrar, stora som små, vi hade så skoj tillsammans och det var här grunderna till mitt hockeyintresse skapades. Att det sedan har gått så bra för mig i hockey har jag att tacka min mamma och pappa för, som alltid ställt upp för mig genom åren, i ur och skur. Utan min familj hade det aldrig gått så bra. Har du något minne från ungdomsåren i Säter? Jag kommer särskilt ihåg att vi spelade en cup i Leksand när vi var 10 - 11 år. Säter var tvingade att vinna nästa match mot Skultuna för att ta oss till final, dessutom var vi tvingade att göra många mål. Säter vann med 12-5, jag gjorde 11 mål och passade fram till Daniel Jonsson som gjorde 1 mål. Vi gick till final. I laget spelade bl a Patrik ”Palle” Johansson (Edmer) m fl. Jag hade förmånen att få spela med dom som var 2-3 år äldre, så jag spelade matcher hela tiden. Viktiga ledare inom hockeyn på den tiden var min pappa Ove Backlund, Håkan Bäck, Ove Karlsson & Peo Snibb. Sedan blev det även TV-pucken med Dalarnas 71:or, vi åkte dock ut innan kvartsfinalen. Vi slog ändå Stockholm i grundserien där Mats Sundin var lagkapten. Ett annat roligt minne från Säter var när Igor Larionov kom till Säter och spelade en match. Det var hockeyskola i Säter den sommaren och hans bror spelade i Säter. Jag fick då chansen att spela en match i samma kedja som bröderna Larionov. Ett hopplockat lag mötte den tidens A-lag i Säter. Efter matchen fick jag Igor Larionovs nya hockeyhandskar. Efter Säter vad hände då? Jag började på Leksand hockeygymnasium. Jag fick tidigt börja träna med A-laget i Leksand som på den tiden bestod av många Leksandsikoner med OS-guld mm. Kommer ihåg en rolig grej med Kenneth Söderlund på en träning. Det var lite tuffare på den tiden vad gäller status i lagen mm. Som junior när jag kom upp på A-lagsträningen så körde jag på som vanligt och tacklade upp Kenneth rejält i sargen, då skrek han åt mig: -Gör du om det igen din j---la... så ska jag trycka in gallret på dig. Det sket man ju i och körde på som vanligt ändå, gällde att inte visa någon respekt för gubbarna när man var upp och tränade i A-laget. Jag gjorde ett par matcher i A-laget men det var svårt att ta plats i detta A-lag i Leksand på den tiden. Sista året som junior i Leksand blev jag utlånad till Grums i Div 1 (dagens allsvenska). Utlåningen var mycket nyttig för min utveckling. I Grums fick jag mycket istid som resulterade i många mål och poäng. Efter Grums blev det Dobel, Leksand och Borås. Sedan blev det 2 år i Mora, här tog min utveckling nya steg och jag stortrivdes i föreningen. På den tiden var Mora en toppklubb i gamla div 1. Man mötte bra lag som åkte ned från elitserien för att kvala sig kvar. Det var ett mycket bra skyltfönster för mig som spelare. Efter Mora valde jag mellan AIK och Luleå i elitserien. Jag valde elitserien och Luleå vilket resulterade i ett SM-Guld och året efter SM-Silver, en fantastisk tid med ett fantastiskt lag. Berätta lite om Luleås Guldlag från 1996? För 5 år sedan hade vi 20 årsjubileum och hela laget träffades igen. Det var högtidligt, år 1996 är enda gången som Luleå vunnit SM-guld. Nästan hela laget var där den kvällen. Det var precis samma tugg som vanligt som vi hade i omklädningsrummet, alla var sig lik. Jättekul att träffas igen. Det var spelarpresentation på isen, kamratmiddag i ishallen mm. Riktigt roligt. Tyvärr saknades "Bulan" som då var tränare för Brynäs och hade match den kvällen. Annars var alla där. Finalserien 1996 mot Frölunda var brutal enligt domarna. Vi vann sista matchen med 3-2. Vi hade även en återträff för 2 år sedan och mötte då Bodens lag som var nära att gå upp i elitserien med Wikegård som tränare år 1995. Då var hela guldlaget från 1996 med i matchen och vi vann den matchen så klart också. Vad är den stora skillnaden på hockeyn idag, jämfört med när du var aktiv? På den tiden tränade vi hårt i Luleå, men jag tror man tränar ännu hårdare idag, det går mycket snabbare idag. Förr var det mer tillåtet att haka motståndaren på isen och dra ned farten. Se bara på smällarna idag! Det går mycket fortare idag vilket resulterar i tuffare tacklingar och sargdueller, idag måste man vara mer på sin vakt när man närmar sig sargen med en spelare i ryggen. Trevlig sommar Jocke och vi ses i HockeyTvåan till hösten! A-lag Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter