Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Skedvi-Säter IF A-lag Herrar
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Skedvi-Säter IF A-lag Herrar.
A-lag Herrar
Följ oss för uppdateringar
Denna gång i vår serie med gamla Säterspelare har vi intervjuat Per Ljusteräng, med tränaruppdrag för ett flertal större lag som AIK, Södertälje SK samt Tingsryds AIF men som även spelat i Elitserien (SHL) Luleå HF och Rögle. När han var tränare för Tingsryds AIF var de upp till Säter under 2018 och spelade två träningsmatcher.
På somrarna tillbringar Per gärna tiden i sitt hus i Säter tillsammans med sin familj och spelar golf på Säters GK.
Varför jag började med ishockey?
Mina äldre bröder hade spelat ishockey vilket fick upp grundintresset. Sedan var det såklart att kompisar spelade och att på den tiden var ishockey den ledande vinteridrotten i Säter. Mina föräldrar var inte hockeyintresserade på något speciellt sätt utan mest stöttande i allmänhet.
Eldsjälar inom Säterhockeyn?
Det har funnits många genom åren, Westberg, ”Svettu”, Gulf-Kalle, Stig Strömberg och Ove Karlsson för att nämna några, de både spolade is och var ledare. För min del var det Håkan Bäck som var den stora kraften. Jag hade Håkan som ledare vartannat år och hans engagemang smittade av sig på alla. En annan som påverkat mig mycket är Lennart Eriksson som spolade upp isen utanför Sågen när kylan kom. Han såg även till att det blev ”tvåmålsspel” under helgerna med många killar i olika åldrar. Matcherna på julaftonsmorgon är ett starkt minne, två timmars spel och sedan hem till mat och Kalle Anka. Hans starka engagemang för att få till ”sågen” gjorde att tillgången till friåkning ökade och det utnyttjade jag och mina kompisar väldigt mycket.
Roliga minnen?
I pojklaget tränade vi kl 9,00 på söndagar och efter en träning saknades mina byxor och såklart trodde jag att någon skämtat med mig men de kom inte fram, alla lämnade men inga byxor. Det visade sig att jag glömt sätta på mig dem i min iver att ta mig till rinken, de låg hemma på sängen.
Jag hade cyklat dit med trunken på pakethållaren i mina blommiga långkallingar.
Ett annat är när jag var på väg att börja i Scouterna tillsammans med (f.d popstjärnan) Michael Lohse.
Vi cyklade förbi hockeyrinken och jag ”hör” att det är allmänhetens åkning, vilket det inte borde vara då, för vi hade koll på tiderna. Jag stannar utanför, Micke säger vi måste cykla vidare för att hinna. Jag funderar kort, säger tyvärr Micke och cyklar hem och hämtade skridskorna istället…
Varför jag lämnade Säter?
Jag spelade TV-pucken och tilldelades Lill-Strimma stipendiet, blev uttagen till Pojklandslaget och hade även fått prova på A-lags hockey och det sammantaget gjorde att större föreningar anmälde intresse och jag hamnade i Södertälje SK. Det blev ett naturligt steg för mig och min fortsatta utveckling. I SSK så hade jag även turen att få komma upp i A-laget direkt p.g.a. två backar blev uttagna till Canada Cup -84. Jag fick debutera i Elitserien som 16-åring under ett år då SSK blev svenska mästare. Sedan hamnade jag i Västra Frölunda två säsonger med mycket speltid och jag blev en mer ledande spelare och fick spela i alla spelformer. Sedan gick resan vidare till Luleå, där vi hade ett lag som kunnat utmana om SM-guld men både DIF och MIF hade storhetstider och var (tyvärr för oss) snäppet bättre. Vi var topp-fyra alla mina fyra säsonger där men nådde inte ända fram. För egen del så var det jätteroliga år som utvecklade mig ytterligare på alla plan. Sedan hörde Rögle av sig när de äntligen tog steget upp i Elitserien och jag hoppade på. Vi kom till slutspel första året vilket var en riktig skräll. På den tiden fanns det övergångssummor mellan lagen så du blev köpt som en handelsvara mer eller mindre men jag betade av den summan för varje år via lägre ersättning för att kunna söka mig vidare ut i Europa längre fram i karriären. Våren -94 var jag så ”fri” att gå var jag ville, då kom den även idag gällande Bosmandomen, som innebar att alla övergångssummor blev olagliga. Lite ridå för mig men jag hamnade i Aalborg, två roliga år med lite annorlunda hockey vilket var lärorikt och ett väldigt trevligt land att bo i. Det blev även mina sista år som hockeyspelare, den tiden var över.
Jag spelade 12 år på elitnivå toppat med landslagsspel (Vikingarna + junior + pojk) och jag spelade både JEM och JVM som lagkapten. Jag var färdig och nöjd, en ganska lång karriär som tog mig till många platser och gav mig förmånen att spela med och lära känna många spelare som blivit vänner för livet. En riktigt lång, händelserik och rolig resa som inte är många förunnad.
Sedan fick jag en förfrågan om att träna Sunne -96 och har sedan dess fortsatt att jobba som tränare.
Jag har levt nästan hela mitt vuxna liv inom ishockeyn vilket varit en fantastisk förmån, att få jobba med sitt livs största intresse
Bästa minnen som spelare och tränare?
Första hockeymatchen med Säters IF mot Leksand i deras ishall, det var stort. Koncentrera er på matchen inte på alla reklamskyltar var ”taktiken” innan nedsläpp. Elitseriedebuten, att få spela tillsammans med Anders Eldebrink, Glenn Johansson och Hardy Åström m.fl. var mäktigt. Landslagsdebuten sticker ut såklart men även en match med Rögle som gällde nedflyttning. Underläge med två mål inför sista perioden och vi lyckades vända och vinna och den glädjen, ljudnivån och trycket i hallen går inte att glömma. Jag måste väl också nämna att jag i min sista Elitseriematch gjorde hattrick mot Färjestad, det blev en minnesvärd avslutning.
Som tränare var jag i AIK och vi ledde serien efter tre omgångar vilket ingen sett komma.
När Hudiksvall slog ut Nybro i playoff trots underläge 3-0 med fyra minuter kvar har också etsat sig kvar. Då var det en helt galen stämning i arenan, det var ren eufori bland alla.
Råd till unga för att bli riktigt bra?
Träna ofta och mångsidigt men det måste vara roligt och av eget intresse. Gilla att tävla och utmana dig själv och var en bra lagspelare och kompis. Håll på med så många idrotter du kan upp i så hög ålder som möjligt, de bästa ishockeyspelarna är bra idrottsmän inte bara hockeyspelare. När kraven höjs så måste kärleken till sporten vara äkta för att orka den träningsmängd och de krav som ställs idag för att lyckas högre upp i seriesystemet.
Säter i mitt hjärta?
Såklart, min födelsestad står mig nära. Jag flyttade som 16-åring men har alltid hållit kontakten med stan och kompisar. Vi har en sommarstuga i stan som vi besöker ofta, barnen gillar att vara där och vi kanske flyttar tillbaka om några år, vi får se. Vi bor mitt i Göteborg nu med dess utbud så det vore onekligen en stor kontrast att flytta hem igen.
Tack Per.
Inga kommande aktiviteter
Kommentera
Du måste logga in för att kommentera