Favorit i repris - INTERVJU MED JOCKE BACKLUND

I vår intervjuserie med gamla hockeyprofiler från Säter har vi idag kommit till Jocke Backlund som bor i Falun. Tillsammans med ingen mindre än Tomas Jonsson är dom sportsligt ansvariga för A-laget i Falun
Patrik Nylén träffade Jocke Backlund på Lugnets Café i november 2021 för en intervju och lite gofika. Detta berättade Jocke då:

Hej Jocke, kul att träffas igen
Tackar själv, jag är ofta hem till Säter fast jag bor i Falun. Hälsar på gamla kompisar och släkten som fortfarande bor kvar i Säter, min pappa och mina systrars familjer.
Du började spela hockey i Säter som liten grabb, varför blev det hockey?
Pappa Ove var aktiv i lagsporterna fotboll och hockey i Säter, men det var mamma som tog med mig till hockeyplanen första gången när jag var 5 år. Då funkade det inte alls, jag blev sur och åkte hem. Först vid 7 års ålder började jag på riktigt. Det fanns inte så mycket annat att göra i Säter. Vi bodde i villaområdet nära Säters Ångsåg och där fanns en stor utomhusrink där jag hängde hela tiden. Här var det alltid många som åkte skridskor t ex Pär Ljusteräng, Pär Eriksson m fl. Oavsett ålder så fick alla vara med och vi spelade matcher i olika lag och blandade åldrar, stora som små, vi hade så skoj tillsammans och det var här grunderna till mitt hockeyintresse skapades.
Att det sedan har gått så bra för mig i hockey har jag att tacka min mamma och pappa för, som alltid ställt upp för mig genom åren, i ur och skur. Utan min familj hade det aldrig gått så bra.
Har du något minne från ungdomsåren i Säter?
Jag kommer särskilt ihåg att vi spelade en cup i Leksand när vi var 10 - 11 år. Säter var tvingade att vinna nästa match mot Skultuna för att ta oss till final, dessutom var vi tvingade att göra många mål. Säter vann med 12-5, jag gjorde 11 mål och passade fram till Daniel Jonsson som gjorde 1 mål. Vi gick till final. I laget spelade bl a Patrik ”Palle” Johansson (Edmer) m fl. Jag hade förmånen att få spela med dom som var 2-3 år äldre, så jag spelade matcher hela tiden. Viktiga ledare inom hockeyn på den tiden var min pappa Ove Backlund, Håkan Bäck, Ove Karlsson & Peo Snibb.
Sedan blev det även TV-pucken med Dalarnas 71:or, vi åkte dock ut innan kvartsfinalen. Vi slog ändå Stockholm i grundserien där Mats Sundin var lagkapten.
Ett annat roligt minne från Säter var när Igor Larionov kom till Säter och spelade en match. Det var hockeyskola i Säter den sommaren och hans bror spelade i Säter. Jag fick då chansen att spela en match i samma kedja som bröderna Larionov. Ett hopplockat lag mötte den tidens A-lag i Säter. Efter matchen fick jag Igor Larionovs nya hockeyhandskar.
Efter Säter vad hände då?
Jag började på Leksand hockeygymnasium. Jag fick tidigt börja träna med A-laget i Leksand som på den tiden bestod av många Leksandsikoner med OS-guld mm. Kommer ihåg en rolig grej med Kenneth Söderlund på en träning. Det var lite tuffare på den tiden vad gäller status i lagen mm. Som junior när jag kom upp på A-lagsträningen så körde jag på som vanligt och tacklade upp Kenneth rejält i sargen, då skrek han åt mig:
-Gör du om det igen din j---la... så ska jag trycka in gallret på dig.
Det sket man ju i och körde på som vanligt ändå, gällde att inte visa någon respekt för gubbarna när man var upp och tränade i A-laget. Jag gjorde ett par matcher i A-laget men det var svårt att ta plats i detta A-lag i Leksand på den tiden.
Sista året som junior i Leksand blev jag utlånad till Grums i Div 1 (dagens allsvenska). Utlåningen var mycket nyttig för min utveckling. I Grums fick jag mycket istid som resulterade i många mål och poäng. Efter Grums blev det Dobel, Leksand och Borås.
Sedan blev det 2 år i Mora, här tog min utveckling nya steg och jag stortrivdes i föreningen. På den tiden var Mora en toppklubb i gamla div 1. Man mötte bra lag som åkte ned från elitserien för att kvala sig kvar. Det var ett mycket bra skyltfönster för mig som spelare. Efter Mora valde jag mellan AIK och Luleå i elitserien.
Jag valde elitserien och Luleå vilket resulterade i ett SM-Guld och året efter SM-Silver, en fantastisk tid med ett fantastiskt lag.
Berätta lite om Luleås Guldlag från 1996?
För 5 år sedan hade vi 20 årsjubileum och hela laget träffades igen. Det var högtidligt, år 1996 är enda gången som Luleå vunnit SM-guld. Nästan hela laget var där den kvällen. Det var precis samma tugg som vanligt som vi hade i omklädningsrummet, alla var sig lik. Jättekul att träffas igen. Det var spelarpresentation på isen, kamratmiddag i ishallen mm. Riktigt roligt. Tyvärr saknades "Bulan" som då var tränare för Brynäs och hade match den kvällen. Annars var alla där. Finalserien 1996 mot Frölunda var brutal enligt domarna. Vi vann sista matchen med 3-2. Vi hade även en återträff för 2 år sedan och mötte då Bodens lag som var nära att gå upp i elitserien med Wikegård som tränare år 1995. Då var hela guldlaget från 1996 med i matchen och vi vann den matchen så klart också.
Vad är den stora skillnaden på hockeyn idag, jämfört med när du var aktiv?
På den tiden tränade vi hårt i Luleå, men jag tror man tränar ännu hårdare idag, det går mycket snabbare idag. Förr var det mer tillåtet att haka motståndaren på isen och dra ned farten. Se bara på smällarna idag! Det går mycket fortare idag vilket resulterar i tuffare tacklingar och sargdueller, idag måste man vara mer på sin vakt när man närmar sig sargen med en spelare i ryggen.
Trevlig sommar Jocke och vi ses i HockeyTvåan till hösten!

Caroline Nilsson Webbmaster