Nya Vindar!

Vill börja med att tacka Tobias och Viktoria för deras otroliga engagemang och insats för våra fotbollstjejer sen dag ett. Jag tycker dock personligen att det är synd att en del av anledningen till deras avhopp ska behöva grunda sig i det som beskrivs. Vi vuxna borde kunna prata med varandra, lösa problemen för att sedan gå vidare och blicka framåt.

För min egen del hade jag förmånen att hoppa in i laget för 3 år sedan och kan ärligt säga att jag har längtat till varje träning och match oavsett väder. Det är en fantastisk känsla att komma till en träning/match och mötas av ett helt gäng leende och skrattande tjejer. Det har även varit en rolig resa att få följa och se deras individuella utveckling på planen men även som grupp.

Jag har flera gånger frågat mig själv om det är värt att lägga ner all tid som detta tar från det man egentligen skulle behöva göra privat och svaret har alltid varit ett rungande JAAA!!. Ett fint uppspel och ett avslut 3 meter utanför mål är värt all tid i världen när man hör de andra tjejerna peppa avslutaren från sidan och på planen. Glädjen över ett mål eller en snygg räddning när alla skriker och hejar är obetalbar. Min upplevelse är att det är en fin grupp med väldigt många personligheter representerade som har ställt upp för varandra och visat en otrolig glädje på och utanför planen och jag hoppas verkligen att det fortsätter så i framtiden.

Innan säsongen hade jag höga förväntningar om att kunna vara med på varenda träning och match för att försöka bidra till tjejernas utveckling. Verkligheten blev en annan och kommer nog dessvärre inte att bli bättre framöver. Började tveka inför en fortsättning redan innan sommaruppehållet och har nu vemodigt tagit beslutet att sluta som tränare för tjejerna inför nästa säsong. En annan starkt bidragande och naturlig orsak är att Flora beslutat att gå mot nya utmaningar i fotbollens tecken och sluta i SVIF som prognosen ser ut idag. Om inte så hoppas vi att hon är varmt välkommen tillbaks till SVIF och laget samt förutsätter att alla, barn som vuxen, respekterar hennes beslut för det har inte varit lätt att ta.

Jag vill tacka alla i och runt laget som alltid ställt upp och framför allt tjejerna och tränarkollegerna som gett mig många fina och roliga minnen. Jag hoppas verkligen att någon annan ivrig och motiverad förälder har möjlighet att ta över min stafettpinne i laget.

Det som ändå känns som en tröst är att jag kommer att ha förmånen att få "plåga" och träffa alla innebandyspelande tjejer under ett 30 minuters fyspass varje tisdag, det ser jag verkligen fram emot.

Bli heller inte förvånad om jag och Flora dyker upp på någon match, om än kanske inte som ledare och spelare, men som SVIF supporters.

Tack och på återseende!

Andreas

Andreas Nilsson