Referat: Wargöns IK - SK Mjörn

Äntligen dags att åka till Wargön igen. Kort bakgrund är att vi slog dem i kvalet till division 5 för några år sedan, vilket följdes upp från deras håll med ett referat som sågade vår insats vid fotknölarna, och ett svar från Kula i AT där han slog fast att Wargön är Sveriges i särklass mest osympatiska lag. Det var därför extra taggat inför dagens möte. Det är ändå så att 7-8 spelare i dagens trupp var med i det kvalet(här får ni nöja er med min kvalificerade gissning, Järis hade antagligen kollat upp detta noggrant). Hur som helst. Truppen var lite annorlunda än senaste matchen. Sjukdomar och annan skit, men bäst anledning hade lagkapten Järåsen, nybliven trebarnsfarsa. Inte ens Wargön away kan konkurrera med det. Stort grattis!! Med dubbla skadade målvakter fick Prytz ta plats i målet, och stöttades av följande gubbar: Rosen, Frank, Ankan, Abbe Olle, Jonas, Gabbe Adam, Filip, Ahmad. Bänken bestod av Kjartan, Paul och Eggimann. Matchen drog igång i ett hiskligt tempo, och det var två taggade lag som tog fart. Efter bara några minuter var bollen på väg över vår kortlinje, och snappades upp, skyfflades in, och slogs i mål. En frustrerad backlinje tyckte den var ute, men det tyckte inte domaren. Bara att käka i sig och spela till avblåsning nästa gång. Första halvleken bestod till stor del av skaplig fotboll från båda håll. Det är tydligt att Wargön har flera duktiga spelare, men att Mjörn inte är så jävla tokiga heller. Tempot var fortsatt högt, och ganska snålt med målchanser över lag. Vi har en boll inne där Ahmad håller boll, Abbe kommer på överlapp och hittar Filip som stöter in den. Mönsteranfall som dessvärre döms bort för offside på Abbe. Efter dryga halvtimmen slarvar vi utanför eget straffområde och tappar boll. Bra hemjobb på många håll och vi styr av första vågen, men i andravågen får Wargön till ett hårt lågt skott tätt intill stolproten. Otagbart för Prytz i målet. Halvtidssnacket bestod primärt av beröm för att vi spelade bra fotboll, men att vi straffas hårt de gånger vi slarvar eller inte fullföljer. Första halvleken hade innehållit ett antal tuffa dueller, och känslan var väl att korten skulle börja komma i andra halvlek. Nu gäller det att hålla käft. Andra halvlek blir tyvärr aldrig riktigt spännande. Vi får några halvchanser, men lyckas inte skapa den där riktiga nerven. Efter 70 minuter gör Wargön istället 3-0 på en retur, efter en fin räddning av Prytz. Sen är det kamp. Det gnälls en del på domaren, och delas ut 3 gula kort till vardera lag. I mitt tycke skötte domaren det bra.Jag hade såklart velat att deras första mål dömdes bort och vårt godkändes, nu blev det tvärtom, men det är vad det är. Domaren gör i stort vad man vill ha av en domare. Tillåter affekter, erkänner när han gör fel, försöker lita på sina unga linjedomare, skyddar oss från skador och skapar vettiga ramar. Men det måste vara hemskt frustrerande att döma ett lag som Wargön, där spelare(inte alla, de hade bland annat en duktig och sympatisk lagkapten) skriker sig hesa vid varje domslut, och tränarna är likadana. Som exempel exploderade tränarbänken för ett domslut i 90e minuten. De tyckte då att domaren varnade mjörnspelare av fel orsak. Vår spelare fick alltså gult kort, men deras bänk tyckte det var av fel orsak. Efter 90 minuter och vid ledning 3-0. Minuten senare var de på benen igen eftersom de tyckte domaren anvisade ett inkast på mittplan några meter fel. Alltså på mittplan efter 90 spelade minuter och vid ledning 3-0. Jag tycker det gänget ska välja glädjen istället. Matchen var sedan slut och vi kan konstatera att det var roligare förra gången vi var på besök. Vi kan också konstatera att Wargön nog lär fightas om seriesegern, för spela fotboll kan de. I mjörn gör många en bra match. Prytz som vikarierade i målet gör det med bravur. Filip fick pris som bästa bortaspelare, vilket visade sig vara 500 kronor rabatt i Wargöns klubbshop.. Slutligen vill man aldrig ge Kula möjlighet att säga ”Vad var det jag sa?” så jag nöjer mig med att önska delar av Wargön sinnesro att acceptera det de inte kan förändra, mod att förändra det de kan och förstånd att inse skillnaden. Seniorer 0kommentarer

Referat: SK Mjörn - Östadkulle SK

Östadkulle och Bodarnevallen har börjat bli en obehaglig kombo. Vanligtvis brukar vår hemmaborg vara till vår fördel men nu har Östadkulle startat ett spöke i och med fredagens stora rån på vår fina vall. Fredagens drabbning var den första i seriesammanhang på ca tre år. Östadkulle har tidigare spelat i sexan och sedan i en annan femma varför våra vägar inte har korsats sedan 2019. Har något förändrats då? Nja, jo! Martin Broberg var inte med i år men det var nog bara en tillfällighet ;) Östadkulle har förändrat något men de har fortfarande en av seriens finaste vänsterfötter och vi skulle som vanligt få hämta ut en boll från just denna vänsterfot ur vårt eget mål i den första halvleken. Startelvan: Oscar Öberg (debut i div 5?) Rosen, Järis, Frank, Abbe Gabbe, Ankan, Olle Adam, Filip, Al Nis Avbytare: Prytz, Ajaz, Jonas, Paul, Örning, Arvid. Innan match var det gåshud och tårar i ögonen. Ultraz Mjörn har på bara en vecka spridit sig värre (bättre?) än Coronaviruset och i marschen från Dala till Bodarnevallen befann sig denna gång bedömt 20 röststarka ungdomar i åldersspannet 10-18 år. Väl på plats vid Curva sud tillkom ytterligare fans och nog var de över 30 pers inför matchstart! Det var tifo, flaggor, skönsång, kampsång, fyrverkerier och grön rök om vartannat i 90 plus tillägg. Härligt också att fokus läggs på att heja fram det ena laget! <3 Även i pausen bjöds det på stor underhållning när Eddie Meduzas bortglömda dänga Reaktorn läck i Barsebäck ekade över vidderna från en Soundboks. Supportergruppen har bra med cash i flödet för tillfället! Med detta är vi i nuläget bäst i stan - utanför plan. Vår match skulle dock avgöras på planen även denna kväll. Vi drar det kort. Vi började bäst och äger matchen totalt första 30 minutrarna. På de lägen som skapades lyckades vi endast få in en boll och det var ett inspel från vänster som Filip stötte in där motståndarna skrek på offside. Östadkulle fick slita hårt i defensiven men lyckades reda ut stormen och med kvarten kvar av första halvlek fick de lite mer att säga till om, dock utan att skapa några som helst målchanser. Precis innan pausvilan halkade vi oturligt med bollen och i sekvensen efter drogs en motståndare ner med frispark precis i hörnet av straffområdet som följd. Fram stegade Markus Larsson och sköt ett ok skott i bortre gaveln till 1-1. Paus. Coach Gunnar gjorde några byten i halvtid men vi fick inte någon målmässig utdelning på dessa. Andra halvlek fortsatte ungefär som den första började med att vi hade spelet med boll och kom till lägen men när bollen skulle dras dit så sköt vi antingen över eller så kalasräddade Oscar Walting i ÖSK-målet. Defensivt kändes det som att vi hade stenkoll på vår motståndare. Därför kom det som en blixt från klar himmel när ÖSK stack upp i ett sällsynt anfall och drog ett inlägg med snö på som deras nr 7 lyckas knoppa förbi målvakt och försvarsspelare och retsamt rulla in i det övergivna målet. 1-2. Men det gäller att ha skärpan när lägena kommer och det hade sannerligen ÖSK denna kväll. Vi försökte få till en kvittering och började mot slutet även lyfta långt men där gjorde ÖSKs kapten en bra insats där i princip allt rensades undan. Vi hade några högoktaniga chanser men avsluten var alltid hårda och oftast över målramen. Precis i slutskedet skarvar Prytz ett inspel lågt mot bortre stolpen men Walting i målet gjorde en galen parad. När slutsignalen ljöd gled ÖSK-spelarna ned på knä och gjorde korstecken (typ) och det säger väl lite om hur matchbilden var. Vi får slita något oerhört för våra mål medan motståndarna på få avslut gör relativt enkla mål. För vår del kändes det som ett rån och det är bara till att slicka såren och ladda om för nästa tuffa fight på bortaplan mot Wargön. Vi har ett grundspel som ändå är mycket positivt, nu handlar det om att omsätta spel till lägen som vi drar dit. Plus i matchen: Klacken +++++ Övriga får höja sig ett par snäpp. Gratis ÖSK och på återseende! Seniorer 0kommentarer

Referat: SK Mjörn - Sjuntorps IF

I lördags var det så äntligen dags för den riktiga hemmapremiären på den vackra Bodarnevallen. Nytt för i år: Ultraz Mjörn körde marsch från Dala och nog var det bättre tryck på den än vad det var på ett annat grönvitt lags marsch tidigare i vår! Härliga Ultraz var ÄÄÄNTLIGEN tillbaka och de skrek och tjoade i 90 plus tillägg! Skönt att vi kunde ge tillbaka lite i slutet, meeen vi kommer till det. Gunnar hade tagit ut ett kanongäng till match men hade dålig koll på att han själv inte skulle närvara dagen till ära. Den evigt unge dalslänningen har nämligen fyllt 50 och blev kidnappad på matchdagen av legenden Tobias Brodin med ett salt entourage. Kula tog på sig tränarkostymen (matchställ) igen och gjorde det med bravur och rutin. Laget: Ryberg Rosen, Järis, Frank, Örning Olle, Ajaz, Gabbe Prytz, Berget, Al Nis Matchvinnare: Kula, Ankan, PL, Blomberg. Vår motståndare åkte ur division 4 med liten marginal ifjol, och hade spöat Östadkulle med 9-0 veckan innan. Med siktet inställt på att ta klivet upp igen var det således ett skapligt lag vi skulle möta. Matchen inleddes med ett litet övertag för Sjuntorp, de hittade in med bollar till playmakern Karlström där vi inte lyckades få tag på dem. Därifrån serverades passningar på den lurige Berntsson. Just en sådan kombination ledde fram till 0-1 där Ryberg i målet fick smaka på den mycket ojämna mattan som vi stoltserade med. En olycklig studs gjorde att Sjuntorp enkelt kunde ta ledningen. Strax därefter fick vi igång lite kombinationer och efter en fin sådan tog Berget och Al Nis chansen att dansa på bordet när Katten (coach Gunnar) var borta. Gunnar har under våren skrikit sig hes på alla usla yttersidor som vi försökt med i olika spelmoment. Oerhört festligt då att Berget slår en yttersidespassning i djupet på Ahmad som avslutar med en… just det - yttersida! Galet behärskat intill bortre stolpen dessutom, 1-1! Ultraz hade kickat igång och jublet eskalerade när första grönvita målet för säsongen gjordes på Bodarnevallen. Säg den glädje som varar. Efter lite taffligt försvarsspel på mittplan kommer Sjuntorp fram centralt och hittar ut till vänster där skyttekung Berntsson med ett ganska löst, studsande skott lyckas hitta nätet bakom en bedrövad Ryberg, 1-2. Samme motståndare var sedan en sekund ifrån att rulla in ytterligare ett mål men precis i avslutsläget blåste domaren av då Ryberg låg utslagen bredvid målet efter att ha skadat sig i samband med en inspark. Här uppstod lite gött tugg mellan undertecknad och motståndaren. Ryberg kunde dessvärre inte fullfölja matchen vilket fick följden att högerforward Prytz O’Shea drog på sig handskarna och ställde sig i mål med nummer nio på ryggen. I slutet av den första halvleken hade båda lagen varsin finfin chans till ytterligare mål men avsluten smet utanför stolpen. I paus pratade vi om att göra fler mål än vår motståndare i andra halvlek. Raketforskning! Känning hade fått Örning, eller Örning hade fått känning varför det fick stuvas om lite i laget igen. Ajaz klev ut till höger och Ankan tog plats centralt. I den 53e minuten slet vi oss fram till en frispark strax utanför straffområdet. Eftersom det var kameraman på plats så stegade Gabbe fram och drog den likt David Beckham i sina glansdagar, över muren och in i mål. Målvakten var där men insåg tämligen omgående att bollen skulle bli omöjlig att värja från nät. 2-2 till publikens vilda jubel! Endast fem minuter senare var vi pånytt något tafatta i vårt försvar. Väljer att ge cred till Sjuntorps ytter, som för övrigt fick sjukt mycket skit från egna spelare matchen igenom. Denne ytter kom runt bra på vår högerkant och slog ett precist inlägg på pannan på den andre yttern som med årets hittills mest välplacerade nick, retfullt la in bollen till ny bortaledning, 2-3. Skulle vi ge oss? Näe! Vi gnuggade vidare och försökte gå framåt men det blev tyngre ju längre matchen led. I den 75e minuten blev skyttekungen Berntsson utvisad. För egen del uppfattade jag inte riktigt varför. Jag var så sjukt nöjd med min egen brytning som jag upplevde som klockren. Jag tror att han skrek på frispark i förstaläget och borde väl ha brett på med några hekto barnförbjudet också annars förstår jag faktiskt inte varför det blev direkt rött. Segt för Sjuntorp, svingött för oss! Kula kom in, Berget (som började bli trött) klev ut till höger och mot slutet klev även PL upp på topp för att ställa sina berömda frågor. Innan matchen skulle nå sitt klimax hade Berget stor psykshow när han efter matchens klaraste foul tog upp bollen med händerna och slängde den som en sumobrottare i gräset varpå domaren inte kunde göra annat än att visa det gula kortet. Men han gav sig inte där, Berget. Han lugnade ner sig förvånansvärt snabbt och fortsatte springa på allt. Tillslut skulle det ge utdelning. Ett inlägg från Jordi O’Reilly i den 89e minuten skarvades vidare av Kula mot Adam André Berget Bergström som med en mycket distinkt bredsidesvolley vann tillbaka Gunnars hjärta och kvitterade till 3-3. Var det slut där? Icke! Vi bjöd Sjuntorp på ett friläge efter parodiska studsar men avslutet bombades klart över. I matchens sista anfall kom Berget upp ånyo och nickade i ett bra läge, dock i famnen på SIF-målvakten. Matchen slutade med delad poäng och med tanke på hur det utvecklade sig var det en vunnen poäng för oss. Berget är i zonen just nu och gjorde återigen en bra match! Även Prytz gör en fin match, först en bra start som ytterforward och sedan en solid insats som keeper. Frank fick också byta position under matchen och gjorde det med bravur, ruggigt pigga ben matchen igenom! Ultraz, ojojoj! Ultraz i hjärtat! Vilka fina grönvita gubbar! Det är så gött att ni kör! Kommande match kommer Östadkulle på besök, nu på fredag kl 19! Vi ses! Seniorer 1kommentar

Referat: Främmestads IK - SK Mjörn

Fredagen den 29e april var datumet för årets tredje seriematch. För motståndet stod Främmestads IK, en klubb som för bara två säsonger sedan åkte till Alingsås för att möta pengastarka storlag som Alingsås IF, Gerdskens BK och Hölmalunn. Efter att ha gjort två mindre bra säsonger lirar de nu i division fem och får möta skönheterna i SK Mjörn. På tal om skönhet, efter att ha svängt vänster i Stora Mellby då den galna GPSen tyckte att det var smartast så träffade vi på ytterligare en skönhet. Främmestadsvägen till just Främmestad var avstängd för veckan då en broreparation skulle utföras. Lite småfestligt att se en överkryssad Främmestadskylt och lite oklara orangea pilar åt motsatt håll. Här fick man dra på charmen, veva ner rutan och hänga lite gött med armbågen i kvällssolen. Som tur var kom det en likasinnad med Volvo (tyvärr från Belgien, men ändå), långt skägg och en snus som låg som en baguette i den övre tandraden. Den okände hunken fattade min armbågsvink och nitade med rutan nere. Här följer konversationen: - Tjena! - Tjenarö! - Vet du hur man kommer till Främmestad eller? - Följ mig! *visar snusbaguetten simultant som rutan glider upp* Därefter följde en magisk biltur på ca 5 km där vi passerade idel bondgårdar och en riktig lyxvilla med pool som säkerligen skulle kunna tjäna som ett mindre hotell om det legat vid medelhavet. Väl framme på Bergevi möttes vi av en mycket mysig och välskött arena. Imponerande! En naturgräsplan av den kalibern i april är mycket bra, hatten av! När Gunnar klev in i omklädningsrummet lagom till ombyte var hans första ord "vad fan är det här för dansk hiphop?" Tio sekunder senare stod han där och dansade med inoljade höfter till Streaplers "en man som han". Vilken stämningshöjare! Laget för dagen: Ryberg Rosenström, Järis, Frank the TANK, Abbe Rafiki Olle, Ajaz, Gabbe Prytz, Adam, Ahmad Förstärk: Paul, Eggimann, Arvid och Öberg (civil) Främmestad inledde piggt med att trycka ner bollar mot hörnflaggan och gnugga därifrån. De kom inte till några heta lägen men var däruppe och störde. Efter den första anstormningen fick vi ner bollen på gräset och hittade fina kombinationer där vår vänsterkant var pigg. Det slutade ofta med att Ahmad ryckte förbi sin försvarare och slog in ett farligt inlägg. Efter ett inspel från just Ahmad blev Gabbe ren mot keepern och Gabbe anno 2022 gjorde sin vana trogen inget misstag utan rullade in 1-0 till oss. Främmestad fortsatte lyfta långt och kom runt på kanten vid ett tillfälle där inspelet bara var för forwarden att raka in - om inte Ryberg sträckt ut alla sina 247 centimeter (armarna inkluderade) och lagt vantarna på bollen. Viktigt! Istället kom vi i en ny attack till vänster där Ahmad med en magisk yttersida a la Quaresma hittade in till Adam som med en ruggig nedtagning sedan bombade in 2-0 med det mest bestämda avslut vi sett sedan Adriano himself härjade i Inter. Adam bytte sedan med Paul och Paul var någon minut senare några centimeter ifrån att ge Gunnar hybris. Ett fint inspel från vänsterkanten sögs ner med majestätisk precision av Pauls nytrimmade tutte. Halvvolleyavslutet tog dock i burgavelns utsida. Istället för ytterligare ett Mjörnmål stack Främmestad upp och reducerade på en dråplig retur efter en frispark. Där borde vi ha fått bort bollen i något läge. Främmestad fick blodad tand och försökte trycka på för en kvittering men anfallen ebbade oftast ut i halvdana avslut eller för långa bollar som rann ut till inspark. Vi lyckades vaska fram några riktigt heta lägen där Prytz och Olle sånär fick in bollen för att utöka vår ledning men istället stod en duktig målvakt i vägen. Paus. Andra halvan var inget att skriva hem om. Taffligt spel, felbeslut, lite trögt tempo var flera av ingredienserna och med ett Främmestad som blev allt tröttare fick den krampande spelaren agera galjonsfigur. För en stund trodde jag att det var allvarligt när spelaren låg kvar i gräset men med lite töjning av vaderna haltade han vidare. De långa bollarna fortsatte men när Gabbe vann den tionde nickduellen i rad mot fyrtornet Fredlund så valde den ståtlige spelaren att själv gå ned och slå bollarna mot slutet. Abbe och Ahmad hade mycket spring i bena och fortsatte ställa de berömda frågorna till motståndarförsvaret, tyvärr utan att det resulterade i några fler mål. Slutsignalen ljöd och skönsången ekade över vidderna när de tre poängen firades med öppen omklädningsrumsdörr ut i vårkvällen! För Ahmads del så tilldelades han priset som matchens lirare där Paul av oklar anledning fått spons från Kahls kaffe i form av en cigarr. Ahmad blev förvånad när tändaren inte bet på cigarren eftersom den var gjord av marsipan. Slutet gott - allting gott! Seniorer 0kommentarer

Referat: SK Mjörn - Trollhättan Syrianska FK

Tuff match som spelmässigt kanske inte var riktigt så illa som siffrorna visar. Nåväl, vi tar det från början. Med de flesta tillgängliga kunde Gunnar ta ut en ruskigt fin trupp inför dagens nästanhemma-premiär. Medan bodarnevallens matta jobbar till sig lite mer fick Alströmervallen agera hemmaplan. Janne Hassan Rosenström, Järåsen, Frank, Abbe Skarrie, Ajaz, Olle Prytz, Adam, Ahmad. Bänk: Kula, Simeon, Filip och Ankan. Med Ryberg avstängd fick Janne kliva in mellan stolparna, och Rosenström tog plats i backlinjen. I övrigt var det samma elva som tog en välförtjänt seger i premiären. Ja varför ändra ett vinnande koncept? Stämningen var på topp, äntligen match igen, och den goa känslan fick man bära hela sex sekunder in i matchen. Sen hade Trollhättan syrianska uppfattat att Janne stod långt ut och skickat in 0-1. En sämre start kan man knappt fantisera ihop, men upp med huvudet och gasa på, här finns 89 minuter och 54 sekunder att vända matchen på! Något senare slarvades det i uppspel varpå Trollhättans duktige vänsteryttern klev runt och serverade snett inåt bakåt som kunde slås i mål av framstörtande anfallare. Han berättade för Järis under matchen att han hade spelat i division 1. Det kunde vi inte hitta något om på nätet när vi tröståt på mcdonalds. Jaja, mål gjorde han hur som helst. 2-0 och uppförsbacke. Väl tungt tyckte Ahmad som tog bollen, sprang förbi försvaret, blev kapad och satte straffen bombsäkert i mål. 1-2 och vittring! Vi pressade på, ägde mycket av spelet och kände att ”det här är nog inte omöjligt ändå!”. Men det var verkligen inte en sån dag när saker skulle gå bra. 1-3 hörs efter en rensning som går snett och ställer Janne i målet, och 1-4 gör Trollhättan på egen hand. Ut på vänsteryttern igen som bombar inspel som stöts i mål. Högt och lågt i första halvlek. Andra halvlek är en jakt på att snygga till siffrorna, och deras målvakt gör en otroligt fin räddning på avslut den Olle. Filip ställer frågor, Ankan kommer in och är rutinerad och Abbe ägde hela vänsterkanten som en Roberto Carlos med smala lår. Trollhättan var rätt duktiga med boll och var inte ofarliga. De chanser som dök upp löste dock Järis och Frank med bravur. Med 20 minuter kvar slog Trollhättan en frispark tio meter in på vår planhalva. Frisparken blev för lång för att vara ett vettigt inlägg, men tyvärr blev den alldeles lagom lång för att segla strax under ribban. 1-5 och det är lika bra att glömma skiten. Nån seger förtjänade vi inte, men att analysera ihjäl oss efter en sån här match tjänar ingenting till. Förra veckan vann vi tack vare en fin laginsats, och idag förlorar vi tillsammans, som ett lag. Nya tag nästa vecka! Text: Gabriel Skarrie Seniorer 0kommentarer

Visa fler nyheter