Referat: Wargöns IK - SK Mjörn

Äntligen dags att åka till Wargön igen. Kort bakgrund är att vi slog dem i kvalet till division 5 för några år sedan, vilket följdes upp från deras håll med ett referat som sågade vår insats vid fotknölarna, och ett svar från Kula i AT där han slog fast att Wargön är Sveriges i särklass mest osympatiska lag. Det var därför extra taggat inför dagens möte. Det är ändå så att 7-8 spelare i dagens trupp var med i det kvalet(här får ni nöja er med min kvalificerade gissning, Järis hade antagligen kollat upp detta noggrant). Hur som helst.

Truppen var lite annorlunda än senaste matchen. Sjukdomar och annan skit, men bäst anledning hade lagkapten Järåsen, nybliven trebarnsfarsa. Inte ens Wargön away kan konkurrera med det. Stort grattis!!

Med dubbla skadade målvakter fick Prytz ta plats i målet, och stöttades av följande gubbar:
Rosen, Frank, Ankan, Abbe
Olle, Jonas, Gabbe
Adam, Filip, Ahmad.

Bänken bestod av Kjartan, Paul och Eggimann.

Matchen drog igång i ett hiskligt tempo, och det var två taggade lag som tog fart. Efter bara några minuter var bollen på väg över vår kortlinje, och snappades upp, skyfflades in, och slogs i mål. En frustrerad backlinje tyckte den var ute, men det tyckte inte domaren. Bara att käka i sig och spela till avblåsning nästa gång.

Första halvleken bestod till stor del av skaplig fotboll från båda håll. Det är tydligt att Wargön har flera duktiga spelare, men att Mjörn inte är så jävla tokiga heller. Tempot var fortsatt högt, och ganska snålt med målchanser över lag. Vi har en boll inne där Ahmad håller boll, Abbe kommer på överlapp och hittar Filip som stöter in den. Mönsteranfall som dessvärre döms bort för offside på Abbe.

Efter dryga halvtimmen slarvar vi utanför eget straffområde och tappar boll. Bra hemjobb på många håll och vi styr av första vågen, men i andravågen får Wargön till ett hårt lågt skott tätt intill stolproten. Otagbart för Prytz i målet.

Halvtidssnacket bestod primärt av beröm för att vi spelade bra fotboll, men att vi straffas hårt de gånger vi slarvar eller inte fullföljer. Första halvleken hade innehållit ett antal tuffa dueller, och känslan var väl att korten skulle börja komma i andra halvlek. Nu gäller det att hålla käft.

Andra halvlek blir tyvärr aldrig riktigt spännande. Vi får några halvchanser, men lyckas inte skapa den där riktiga nerven. Efter 70 minuter gör Wargön istället 3-0 på en retur, efter en fin räddning av Prytz. Sen är det kamp. Det gnälls en del på domaren, och delas ut 3 gula kort till vardera lag.

I mitt tycke skötte domaren det bra.Jag hade såklart velat att deras första mål dömdes bort och vårt godkändes, nu blev det tvärtom, men det är vad det är. Domaren gör i stort vad man vill ha av en domare. Tillåter affekter, erkänner när han gör fel, försöker lita på sina unga linjedomare, skyddar oss från skador och skapar vettiga ramar. Men det måste vara hemskt frustrerande att döma ett lag som Wargön, där spelare(inte alla, de hade bland annat en duktig och sympatisk lagkapten) skriker sig hesa vid varje domslut, och tränarna är likadana. Som exempel exploderade tränarbänken för ett domslut i 90e minuten. De tyckte då att domaren varnade mjörnspelare av fel orsak. Vår spelare fick alltså gult kort, men deras bänk tyckte det var av fel orsak. Efter 90 minuter och vid ledning 3-0. Minuten senare var de på benen igen eftersom de tyckte domaren anvisade ett inkast på mittplan några meter fel. Alltså på mittplan efter 90 spelade minuter och vid ledning 3-0. Jag tycker det gänget ska välja glädjen istället.

Matchen var sedan slut och vi kan konstatera att det var roligare förra gången vi var på besök. Vi kan också konstatera att Wargön nog lär fightas om seriesegern, för spela fotboll kan de.

I mjörn gör många en bra match. Prytz som vikarierade i målet gör det med bravur. Filip fick pris som bästa bortaspelare, vilket visade sig vara 500 kronor rabatt i Wargöns klubbshop..

Slutligen vill man aldrig ge Kula möjlighet att säga ”Vad var det jag sa?” så jag nöjer mig med att önska delar av Wargön sinnesro att acceptera det de inte kan förändra, mod att förändra det de kan och förstånd att inse skillnaden.

Gabriel Skarrie Utespelare