Referat: SK Mjörn - Sjuntorps IF

I lördags var det så äntligen dags för den riktiga hemmapremiären på den vackra Bodarnevallen.
Nytt för i år:
Ultraz Mjörn körde marsch från Dala och nog var det bättre tryck på den än vad det var på ett annat grönvitt lags marsch tidigare i vår!
Härliga Ultraz var ÄÄÄNTLIGEN tillbaka och de skrek och tjoade i 90 plus tillägg! Skönt att vi kunde ge tillbaka lite i slutet, meeen vi kommer till det.

Gunnar hade tagit ut ett kanongäng till match men hade dålig koll på att han själv inte skulle närvara dagen till ära. Den evigt unge dalslänningen har nämligen fyllt 50 och blev kidnappad på matchdagen av legenden Tobias Brodin med ett salt entourage.

Kula tog på sig tränarkostymen (matchställ) igen och gjorde det med bravur och rutin.

Laget:
Ryberg
Rosen, Järis, Frank, Örning
Olle, Ajaz, Gabbe
Prytz, Berget, Al Nis

Matchvinnare: Kula, Ankan, PL, Blomberg.

Vår motståndare åkte ur division 4 med liten marginal ifjol, och hade spöat Östadkulle med 9-0 veckan innan. Med siktet inställt på att ta klivet upp igen var det således ett skapligt lag vi skulle möta.

Matchen inleddes med ett litet övertag för Sjuntorp, de hittade in med bollar till playmakern Karlström där vi inte lyckades få tag på dem. Därifrån serverades passningar på den lurige Berntsson. Just en sådan kombination ledde fram till 0-1 där Ryberg i målet fick smaka på den mycket ojämna mattan som vi stoltserade med. En olycklig studs gjorde att Sjuntorp enkelt kunde ta ledningen.

Strax därefter fick vi igång lite kombinationer och efter en fin sådan tog Berget och Al Nis chansen att dansa på bordet när Katten (coach Gunnar) var borta. Gunnar har under våren skrikit sig hes på alla usla yttersidor som vi försökt med i olika spelmoment. Oerhört festligt då att Berget slår en yttersidespassning i djupet på Ahmad som avslutar med en… just det - yttersida! Galet behärskat intill bortre stolpen dessutom, 1-1!

Ultraz hade kickat igång och jublet eskalerade när första grönvita målet för säsongen gjordes på Bodarnevallen.
Säg den glädje som varar. Efter lite taffligt försvarsspel på mittplan kommer Sjuntorp fram centralt och hittar ut till vänster där skyttekung Berntsson med ett ganska löst, studsande skott lyckas hitta nätet bakom en bedrövad Ryberg, 1-2.

Samme motståndare var sedan en sekund ifrån att rulla in ytterligare ett mål men precis i avslutsläget blåste domaren av då Ryberg låg utslagen bredvid målet efter att ha skadat sig i samband med en inspark. Här uppstod lite gött tugg mellan undertecknad och motståndaren. Ryberg kunde dessvärre inte fullfölja matchen vilket fick följden att högerforward Prytz O’Shea drog på sig handskarna och ställde sig i mål med nummer nio på ryggen.

I slutet av den första halvleken hade båda lagen varsin finfin chans till ytterligare mål men avsluten smet utanför stolpen.

I paus pratade vi om att göra fler mål än vår motståndare i andra halvlek. Raketforskning!
Känning hade fått Örning, eller Örning hade fått känning varför det fick stuvas om lite i laget igen. Ajaz klev ut till höger och Ankan tog plats centralt.

I den 53e minuten slet vi oss fram till en frispark strax utanför straffområdet. Eftersom det var kameraman på plats så stegade Gabbe fram och drog den likt David Beckham i sina glansdagar, över muren och in i mål. Målvakten var där men insåg tämligen omgående att bollen skulle bli omöjlig att värja från nät. 2-2 till publikens vilda jubel!

Endast fem minuter senare var vi pånytt något tafatta i vårt försvar. Väljer att ge cred till Sjuntorps ytter, som för övrigt fick sjukt mycket skit från egna spelare matchen igenom. Denne ytter kom runt bra på vår högerkant och slog ett precist inlägg på pannan på den andre yttern som med årets hittills mest välplacerade nick, retfullt la in bollen till ny bortaledning, 2-3.

Skulle vi ge oss? Näe!

Vi gnuggade vidare och försökte gå framåt men det blev tyngre ju längre matchen led. I den 75e minuten blev skyttekungen Berntsson utvisad. För egen del uppfattade jag inte riktigt varför. Jag var så sjukt nöjd med min egen brytning som jag upplevde som klockren. Jag tror att han skrek på frispark i förstaläget och borde väl ha brett på med några hekto barnförbjudet också annars förstår jag faktiskt inte varför det blev direkt rött.

Segt för Sjuntorp, svingött för oss!

Kula kom in, Berget (som började bli trött) klev ut till höger och mot slutet klev även PL upp på topp för att ställa sina berömda frågor. Innan matchen skulle nå sitt klimax hade Berget stor psykshow när han efter matchens klaraste foul tog upp bollen med händerna och slängde den som en sumobrottare i gräset varpå domaren inte kunde göra annat än att visa det gula kortet. Men han gav sig inte där, Berget. Han lugnade ner sig förvånansvärt snabbt och fortsatte springa på allt. Tillslut skulle det ge utdelning. Ett inlägg från Jordi O’Reilly i den 89e minuten skarvades vidare av Kula mot Adam André Berget Bergström som med en mycket distinkt bredsidesvolley vann tillbaka Gunnars hjärta och kvitterade till 3-3.

Var det slut där? Icke! Vi bjöd Sjuntorp på ett friläge efter parodiska studsar men avslutet bombades klart över. I matchens sista anfall kom Berget upp ånyo och nickade i ett bra läge, dock i famnen på SIF-målvakten.

Matchen slutade med delad poäng och med tanke på hur det utvecklade sig var det en vunnen poäng för oss.

Berget är i zonen just nu och gjorde återigen en bra match!
Även Prytz gör en fin match, först en bra start som ytterforward och sedan en solid insats som keeper. Frank fick också byta position under matchen och gjorde det med bravur, ruggigt pigga ben matchen igenom!

Ultraz, ojojoj! Ultraz i hjärtat! Vilka fina grönvita gubbar! Det är så gött att ni kör!

Kommande match kommer Östadkulle på besök, nu på fredag kl 19!

Vi ses!

Henrik Järåsen Utespelare