Referat: SK Mjörn - Hemsjö IF

Höstsäsongen är igång! I lördags var det omstart efter sommaruppehållet med ett sprakande derby mot Hemsjö. Med inplanerad lagfest direkt efter matchen innebar det en tung press på oss inför matchstart. Gå ut och få stryk mot bittra rivalen för att sedan sitta och älta skiten efteråt - nej tack. Vi behövde fullt spett från start och ledarstaben mönstrade följande gubbar: Köppen Rosenström, Rock Sauce, Järis, Linnéusson Olle, Sundberg, Draxl, Ahmad Gabbe Kula Förstärkning: PL, Saw, Frank the TANK, Jimmie. Fullt spett ja! Om jag minns rätt så slängde Rosenkvest ett härligt inkast på Gabbe som skyfflade fram trasan till Kula som behärskat med vänster bredsida placerade in 1-0 efter ungefär en minut. Därefter följde en bländande sekvens av fotbollsgodis a la Mjörn. Vi ägde boll, förflyttade boll och trillade boll. Det var varierat och det gjorde det svårt för vår motståndare att över huvud taget få låna bollen. Det var bara ett problem - vi satte inte dit bollen. Ahmad var stundtals lysande första halvtimmen och skulle nog ha haft minst tre assist på kontot innan paus. Kula och Gabbe fick väl två lägen var som var fina chanser men antingen låg balansen på fel fot eller så var avslutet helt enkelt för dåligt (det var deras egen utsaga iaf). Soloraiden fram till ett friläge som Gabbe fixade var härlig, fram till avslutet där vänsteryttersidan inte var i harmoni med övriga kroppsdelar. Denna eftermiddag var hörnorna vassa, cred till Sumberg som oljat in dojjan med finess. I slutet av första halvan går vi ner oss lite och skapar inte jättemycket. Bakåt då? Där hade vi hyfsad koll. Några kommunikationsmissar kunde ha blivit farliga men blev inte det denna afton. Hemsjös anfall bestod av längre bollar från ena kanten till andra som kändes farliga när de nådde ända fram. Räknar vi skott på mål så tror jag att bolltrollaren Anton Andersson fick iväg Hemsjös enda i första halvlek, men han är lurig den räven! Köppen var dock med på noterna och lade sitt vackra bröst på bollen. Paus. I andra går vi möjligtvis ner oss lite initialt och det kanske kom en gnutta oro efter en stund. Efter ungefär en timmes spel skedde det ofattbara. Hemsjö, som varit direkt trubbiga i inledningen av andra halvlek slog upp en boll strax utanför straffområdet där nyss nämnde Andersson fick bollen rättvänd. Nu ska vi vara ärliga. Karln motläggade sig igenom fyra Mjörnspelare (det var bra gjort av honom, han har den där motläggarförmågan som vissa har, men det ska ta stopp tidigare där). Herr Andersson snubblade dock i det sista motlägget. Bollen rullade vidare till en Hemsjöare som fick en konstig träff med vänstern. Skottet hade en uppskattad hastighet på 18 km/h. Den studsade någon gång, Köppen slängde sig, bollen tog i stolpen och var påväg ut igen. Men Köppen låg ju där med sin majestätiska hydda varpå bollen smekte hans arsle och rullade över linjen. Ungefär en decimeter innanför mållinjen stannade bollen. 1-1. Målet slog allt dråpligt vi tidigare varit med om denna säsong, långskotten från Töllsjö, Östadkulle och Södra Härene var ändå fina långskott. Det här, det var mest komiskt. Nu gällde det att ta sig i kragen och jag upplevde att vi gjorde det också. Fem minuter senare fick vi straff när Kula blev sänkt i en duell med en bortaspelare. Från min position var det svårt att se, kollisionen hördes mest. Domaren tvekade inte men Hemsjö protesterade en del. Förstår protesterna, de hade fått en biljett in i matchen och var lite på gång. Under protesterna passade även bortamålvakten på att grisa sönder straffpunkten genom att snurra runt på den med sina dobbar. Trist att se, inte minst med tanke på att vi för första gången på länge stoltserar med en fin plan som ideella krafter har jobbat hårt med att fixa fram. Gabbe blev så upprörd att han överlät straffen till Kula. Kula slog hål på myten om att den som blir nerriven inte ska ta straffen själv. Stensäkert satt bollen i nät till 2-1 och Kulas 20e mål för säsongen var ett faktum. Nu tog vi över matchen igen och började skapa chanser. Vi gjorde även några byten vilka fick positiv effekt. I matchminut 70 uppstod kalabalik framför Hemsjös mål och här följer eventuellt en lögn. Ett hårt skott av Mjörnspelare täcktes först och bollen blev liggande inför ett öppet mål när Gabbe kom stormande. Kanske att Kula var på bollen fram till Gabbe, jag har ett minne av att han stolt utropade "det här var min första assist för i år". En klinisk bredsida satt högt i nät och 3-1 hängdes upp på resultattavlan. Hemsjömålvakten tappade humöret och sa några väl valda ord och blev utvisad på köpet. I slutminuten kom flashbacks från en övning under den gångna träningsveckan. Jimmie blev serverad i djupet och sprang på ner mot hörnflaggan. Väl där skrek Gabbe till och Jimmie var stensäker när han slog en snett inåt bakåt till Gabbe som mötte med ett tillslag och skickade bollen i mål via bortre stolpen - snyggt! 4-1 blev slutresultatet. Återigen gör vi det något svårt för oss, den här matchen kunde ha varit avgjord efter första halvlek om vi hade haft flyt i avsluten. Hemsjö stretar i vanlig ordning emot bra och det märks så väl vad ett mål kan göra för moralen i ett lag. I slutändan tror jag ändå att det är pumpandet i första halvlek som gör att vi får in bollarna i slutet när benen och hjärnorna tröttnat något. En derbyseger är alltid en derbyseger och vi noterar att vi gör en Hemsjö från 2017 och vinner båda derbymatcherna under denna säsong. Det är härligt! Extra plus får ni läsa om i tidningen. Seniorer 0kommentarer

"Jerkers" spelarkarriär summeras (del 1/2)

BILDEN: Gräfsnäs IF P91. Övre raden (från vänster): Tommie Bergström, Anders Björkstål, Jerry Kahlin, Pontus Fridlind, Adam Gerell, Anton Stenlund. Nedre raden (f.v.): Alexander Elbert, Simon Johansson, Rasmus Nordström, Hans Andersson, Joel Pettersson. Liggande: Daniel Andersson. En gigant har tvingats sluta alldeles för tidigt. Här sammanfattas Jerry Kahlins spelarkarriär i gärdsgårdsserierna med allt från halshuggna serber och flygturer mot metallräcken till DM-guld och dödsångest. För den som fortfarande är ung, vältränad och har fotbollen som nummer 1 i livet kan det vara svårt att förstå. Den verkliga fienden för oss i dom lägre divisionerna är inte motståndarna. Det är våra egna kroppar. Du kan fantisera om att återskapa det där långskottet i sista maskan borta mot IFK Uddevalla, eller den där skenande-häst-raiden mot Kinna IF på Östlyckevallen. Men på nästa träning är verkligheten ikapp och drömmarna i kras. Hjärnan vill. Hjärnan kan. Kroppen säger stopp. Och det gör ingenting. Charmen ligger i att fortsätta drömma och försöka besegra tyngdlagen. Nu får en av SK Mjörns främsta krigare inte ens försöka. Men han har en vacker spelarkarriär att summera. Jerry Kahlin har spelat fotboll så länge han kan minnas. Karriären inleddes på gräsmattan utanför familjen Kahlins hus i Sollebrunn tillsammans med storasyskonen Susann, Joakim och Patrik. Pappa Åke byggde en så stadig målram av gamla telefonstolpar att varken tre hårdskjutande bröder, väder och vind eller tidens tand har rubbat den än idag. Första klubben blev Sollebrunns AIK, där han gjorde över tio säsonger som ungdomsspelare och senior. Eftersom pappa Åke var en drivande kraft i SAIK smärtade det att byta förening till Gräfsnäs IF under dom sista åren på sjumanna, men att lira med sina bästa klasskompisar lockade för mycket. – Gräfsnäs var inte ett bättre lag, men vi hade roligare. Jag var högerytter, korridoren därute var min. Tekniken har aldrig varit min vän, utan det var peta i sidled och springa ifrån motståndarna som gällde redan då. Sen var det bara att servera Pontus (Fridlind) bollar framför mål. Han måste ha gjort 40-50 mål per säsong på den tiden, en riktig ”Porto-spelare”, säger Jerry. Smeknamnen duggar tätt när målspottaren Fridlind minns tillbaka. – ”Du och jag Alfred”, var det någon tant som sa. Du och jag ”Jerker”, säger jag. Vi har många fina minnen ihop. ”Heinz tomatketchup” och ”Hasses farsa” var tränare och vi var båda rebeller när ”Den tyska mustaschen” försökte leda vårt kära GIF. Jerry hade ett härligt ordförråd och stenhårt skôtt. En gång när han lossade bössan bröt han tummen på Hasses farsa. Ett kärt minne är när Gräfsnäs 91:or mötte utländskt motstånd i Gothia Cup. – Vi åkte ut i gruppspelet så att det stod härliga till, säger Jerry. Vi förlorade mot ett lag från Serbien med 13–1. Det var första målet som dom släppte in och efter det bytte deras tränare ut hela laget och skällde ut spelarna. Jag hörde att dom förlorade finalen med 8–0 och frågan är om dom inte blev halshuggna då. ”VI GRISADE NÅGOT JÄVULSKT” När det var dags för elvamanna bytte dom som ville fortsätta att spela till Sollebrunn. 1990/91-gänget blev ett SAIK-lag med gott om profiler och anledningar att vara stolta över. I Jimmy ”Jimmy Målvakt” Johansson och mittfältsvirtuosen Jesper Persson fanns två Västgötalagskandidater. I backlinjen härjade Henrik Fridlund. I kedjan syntes ofta Jerry bredvid Emil Rasmusson (numera Segerlund), som senare skulle bli försvarare och utses till hela Gotlands mest värdefulla spelare 2013. I moppeåldern blev dom bäst i hela distriktet. – Det är mitt stoltaste ögonblick som spelare, inomhus-DM för 15-åringar. Vi hade gått in med inställningen att vi skulle vinna, men det var nog ingen som trodde på det när vi skulle möta Elfsborg i finalen. Men det gjorde vi och jag minns att vi grisade något jävulskt. SAIK har alltid varit duktiga på att ha bra publikstöd i Kycklingcupen och sånt, och det var likadant här. Det blir roligare att spela då, man taggar till på ett annat sätt. Det var en fantastisk känsla. Snart var det dags att ta klivet upp till storebrorsorna Patrik och Joakim i seniortruppen. – Vi var några stycken som fick börja träna med a-laget när vi var runt 15 år. Det var jävligt nyttigt för mig, jag var ju en liten fjant då. Jag var inte fräck när jag åkte hem från första träningen, det var många som var rappa i käften och inte alla ord var snälla. Då fick pappa säga till mig att sluta lipa och bita ihop. Säsongerna som mittenlag i Division 5 Västra rullade på. Mål och assist trillade in för den snabbe yttern, gula och röda kort delades ut till den hetlevrade vinnarskallen. – Du skulle ha varit med när jag var typ tio år och spelade i Gräfsnäs. En match fick jag ett sånt utbrott att jag inte ens fick duscha med dom andra i laget efteråt. Men jag har framför allt blivit varnad och utvisad för att jag har skällt på domaren, sällan för att jag har gjort något fult, säger Jerry med stolthet i rösten. Pontus Fridlind fyller i: – Han skällde ut den stackars domaren så in i helvete, och vid sidlinjen stod hans farsa Åke med en cigg i näven och spädde på. Matchen avslutades på grund av osportsligt uppträdande, men både jag och "Jerker" vet att allt var domarens fel. ”DET VAR EN JÄVLA SMÄLL” I dom sena gymnasieåren bestämde sig Jerry för att lägga skorna på hyllan (”Alkoholen och tjejerna lockade väl mer”). Hade det inte fallit sig så att han hade träffat rätt flickvän hade den här texten med all sannolikhet aldrig blivit skriven (Tack, Sofia!). Jerrys blivande fru Sofias mycket goda vän Lisa Andersson var nämligen tillsammans med Långareds BoIS-ikonen Simon Alfredsson. När paren började umgås var en påskrift bara ett trekvarts lock öl bort. – Jag tänkte att det vore grymt att få in en snabb och stark striker. Men alla vet ju hur det slutade, Jerry blev omskolad och ”Kula” blev forward istället, säger Alfredsson. Prestigevärvningen – som tog över tröja nummer 9 – fick division 6-tränarna att lägga sina pannor i djupa vecka. Å ena sidan såg dom seriens kanske snabbaste, starkaste och mest hårdskjutande spelare. Å andra sidan en oslipad diamant med trubbig teknik som inte kunde stava till ”kyligt avslut”. Hur skulle dom bäst använda honom? Dessutom fanns i princip bara möjlighet att experimentera med det fysiska praktexemplaret på matcher, eftersom en gravid fru och senare nyfödd son ofta prioriterades högre än träningar. Inför Jerrys femte säsong i ”Böis” hade tränartrojkan med Patrik ”Kula” Karlsson, Jan-Åke Karlsson och Simon Alfredsson äntligen hittat den optimala lösningen. Jerry tog... LÄS DEL 2 HÄR. DÄR TAR JERRY ÄVEN UT SITT DREAM TEAM. Seniorer 0kommentarer

"Jerkers" spelarkarriär summeras (del 2/2)

BILDEN: Jerry efter ett gäng bärsa på årets träningsläger i Danmark med SK Mjörn. LÄS DEL 1 HÄR Inför Jerrys femte säsong i ”Böis” hade tränartrojkan med Patrik ”Kula” Karlsson, Jan-Åke Karlsson och Simon Alfredsson äntligen hittat den optimala lösningen. Jerry tog klivet ner som fallande mittback bredvid en stötande Alfredsson. Undertecknad kan ärligt säga att det är det överjävligaste jag har sett i försvarsväg på den här nivån. Kanske på någon nivå. Fan vet om styrka, snabbhet och tajming någonsin har varit vackrare än när Jerry skickade motståndare efter motståndare på ylande flygturer med sina stenhårda och klockrena brytningar. Att försöka slå djupledsbollar mot oss den säsongen var detsamma som att ge bort bollen och få sina offensiva stjärnor ur balans. Varenda gång slutade det med att Jerry antingen var först på bollen eller lät motståndaren ta emot bollen för att sedan göra sin superspecialare. Lyssna noga nu, kids: – Det var det bästa jag visste, när en anfallare drev fram med bollen och jag väntade in att han skulle skjuta eller passa. Då tog jag ett par snabba steg och så – när han precis skulle träffa bollen och bara stod på stödjebenet – satte jag foten vid bollen samtidigt som jag tryckte till hårt med min axel mot hans. Jag kom ju i hög fart och han hade ju ingen balans då. Jag minns inte att du fick en enda frispark emot dig för det kirurgiska ingreppet. Men jösses vad motståndarna skrek efter domarna. – Det är klart att dom gjorde, det gör ju ont. En del hade svårt att andas efteråt. Men jag älskar när det smäller. En gång var mittbackskollegan Alfredsson orolig för en motståndares liv. – Det var borta mot Wargön, tror jag. Dom hade i alla fall löparbanor och metallräcken för publiken att luta sig mot. Wargön hade många kvicka spelare och när en av dom kom loss på kanten hör jag hur Jerry säger ”Nu jävlar!” och sätter full fart mot honom. Utan minsta intresse av bollen trycker Jerry till så att han flyger ut över löparbanorna och mot metallräckena. Det var en jävla smäll. "ETT AV DOM VÄRSTA DYGNEN I MITT LIV” Våren 2018 laddade Jerry för ett nytt år som mittback i Division 6 Trollhättan. Försäsongen hade gått okej, genrepet mot SK Mjörn hade känts bra. Enda orosmolnet var en återkommande tryckande smärta över bröstet. Han bestämde sig för att ta det säkra före det osäkra och kolla upp saken, helt ovetandes om att han skulle inleda en livsnödvändig mardröm. Ett antal tester senare konstaterade läkarna att Jerry har ett hjärtfel som ger ökad risk för arytmi. När beskedet kom fanns frun Sofia och sonen Vincent i sjukhuskorridorerna. – Det var ett av dom värsta dygnen i mitt liv. En helvetesångest, dödsångest. Jag hade själv en pappa som gick bort i sjukdom när jag var ung och det enda jag kunde tänka på var att jag skulle dö, allt jag skulle lämna. Det är nästan så att det kommer tårar när jag tänker på det nu. Jag sa till Sofia att jag inte ville att Vincent skulle se mig i det skicket, så jag pratade inte med honom när jag låg inne. Månaderna gick. Jerry fortsatte att vara med på matcherna, men nu stod han vid sidlinjen tillsammans med Vincent istället (”Det är ju kul som fan att bara vara med runt omkring”). När inomhusträningarna drog igång och det ryktades om en sammanslagning med SK Mjörn blev suget för stort. Läkarna hade ju bara sagt att han inte fick ”högintensitetsidrotta”, det måste ju betytt att han kan vara med och lattja? Han skrev över sig till Mjörn för att göra ett sista försök. – Min ambition var att ligga och fiska på 70-80 procent, kanske göra något kort inhopp om någon behövde vila. Det var svårt, man vill ju inte släppa en enda duell. Men jag fick göra en assist och ett mål i Mjörntröjan i alla fall, det var viktigt. Målet kom i en bortamatch mot Kronängs IF i mitten på juni. Ett inspel snett inåt bakåt förvaltades säkert med vänstertassen, kanske var avslutet till och med kyligt. Bara några dagar senare var det dags för den årliga läkarkontrollen. När Jerry berättade att han hade ”spelat lite fotboll” sa läkarna stopp för gott. För en del handlar höstsäsongen om att knipa nytt kontrakt eller jaga uppflyttning. För Jerry Kahlin kommer den handla om att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till sporten och lagkamraterna han tycker så mycket om. – Hade jag haft mer tid hade jag gärna blivit tränare, men det blir nog svårt samtidigt som Sofia pluggar i ett år till. Tanken är att komma ner på en träning i veckan. Då är jag med laget på uppvärmningen, och när ni kör igång mer högintensivt tar jag en lugn löptur istället. Sen är jag med i omklädningsrummet efteråt, man vill ju se lite nakna män också. ••• JERRY KAHLIN OM… …bäste medspelaren: – Nyttigast för laget har ”Jimmy Målvakt” varit, en sån helvetes trygghet bakifrån. Jag gjorde någon halvsäsong med Robin Söder, men då var inte han så bra. En Jonny Larsson på spelhumör tror jag är en av dom absolut bästa i kommunen. Men jag gillar innermittfältare som stökar runt, så jag väljer Christoffer Ängberg. …roligaste lagkamraten: – Pontus Fridlind i Gräfsnäs, SAIK och Långared. Det händer så mycket konstigt runt honom, fantastisk gubbe att ha i ett lag. …galnaste lagkamraten: –Tobias Häggblom Penttinnen i Långared. Jag minns en match där han tjafsade med någon i motståndarlaget och fick rött kort. När vi kom in i omklädningsrummet efteråt satt han med en sten i handen och sa ”Jag visste ju inte om ni eller han jag tjafsade med skulle komma!”. …bästa laget han spelat i: – Sett till nivå och resultat var det nog SAIK när jag blev uppflyttad i a-laget. Men bästa truppen enligt mig är antingen Långared 2017 eller Mjörn i år. …bästa tränaren: – Fredrik Bengtsson i SAIK. Vansinnigt bra. Han fick en att tänka till och hans träningar var proffsigt uppstyrda. …bästa ledaren: – Alla lag borde ha en som Fredrik Westberg i SAIK. Han är guld värd, fixar allt. När man kom till träningen hade han redan varit där i över en timme. Kläderna var på plats, saften varm, kaffet klart, bollarna ute. Och efter träningen var han alltid sist därifrån. En fantastisk människa. ••• JERRYS DREAM TEAM Målvakt: Jimmy Johansson, Sollebrunns AIK. Högerback: Niklas Rosenström, SK Mjörn. Mittback: Christian Aronsson, Sollebrunns AIK. Mittback: Christoffer Ängberg, Sollebrunns AIK. Vänsterback: Daniel Svensson, Långareds BoIS. Mittfältare: Jesper Persson, Sollebrunns AIK. Mittfältare: Sebastian Sundberg, Långareds BoIS/SK Mjörn. Mittfältare: Johan Ahlqvist, Långareds BoIS. Anfallare: Jonny Larsson, Sollebrunns AIK. Anfallare: Marcus Glännbro, Långareds BoIS. Anfallare: Ahmad Al-Nis, SK Mjörn. Bänkvärmare (som målvakt, försvarare, mittfältare och anfallare): Patrik ”Kula” Karlsson, Långareds BoIS/SK Mjörn. Seniorer 0kommentarer

Referat: IK Friscopojkarna - SK Mjörn

14:10 ringer telefonen. Coach undrar var i hela helvete jag håller hus. Hemma (tömmandes en potta och otroligt upptagen) blev svaret och motfrågan "det var väl samling 14:30?". Det var samling 14:00 och det var extremt tydligt i tränarnas kallelse inför matchen. Väl framme på Katebovallen (är det inte dags att den betyder namn till Ölvebovallen? Legend...) nås jag av beskedet att Ahmad just har vaknat och undrar om han ska åka mot Borås. Gött, då är vi med i matchen! Den gode Nisse (Ahmads tre månader gamla smeknamn) hann dock till matchstart och bad om ursäkt något generad men med prickfri frilla, som vanligt. Åter till Katebovallen, denna mysiga oas i närheten av Remmenedal (åh Lars-Olof va gött det ligger i munnen, REM ENNE DAL). En gräsmatta lika tät som hela Sveriges pollenallergikers näsor denna vår och med avbytarbås av högsta klass, dessutom helt i trä vilket smakar mumma för röva! IK Friscopojkarna är en förening med engagemang, det märks direkt. Det bjöds på lokalproducerad läsk, kaffe, fikabröd och choklad inför matchen - nu har vi inte varit på Lenavallen än i år men kommer de att bräcka det här? Tveksamt. Uppvärmningsmusik som inleddes lite trevande men efter lite Linda Bengtzing och Black Jack så tog Frisco hem vårmatchen enkelt även här. Hemsjös förortsrap ligger i lä. 14 friska man entrade den fina mattan denna sista match på vårsäsongen och coacherna mönstrade följande lag: Lövenköpp Rosen - Robin (Rock Sauce) - Järis - Simeon Jimmie - Olle - Sundberg - Ahmad Gabbe Kula Förstärkning: Erik "PL", Pyttz (16 barre idag, grattis!), Abraham Katana och Isak "Guti Haz" Wahnström. Första halvlek: Inleddes med att vi skickade långt med blandad framgång. Vi låg långt ifrån våra motståndare och de tilläts ofta vända upp lite för enkelt. Efter en kvart fick en av Friscos stjärnforwards just vända förbi undertecknad lättvindigt och började älga mot mål. Trots att bollmottagningen gjordes ganska nära mittlinjen lyckades ingen annan Mjörnspelare göra något åt den snabbe forwarden som istället blev fri med Köppen. Köppen i storform tar frilägen och det gjorde han även denna gång men returen lyckades han inte styra tillräckligt långt bort utan en motståndare kunde raka in returen till 1-0. Köppen hade visat storform under gårdagens batalj i den fruktansvärt dåligt inplanerade reunionmatchen mellan årets Mjörn och ditot från 2010. Eloge till Erik Nilsson som hittade ett datum som passade alla utom A-laget. Vilken chef! Det var bättre förr. Puss. Sedan kom ett pissregn av rang. Ganska snart därefter började vi hitta liret. Gabbe som hade en släpande roll denna afton tog fram stora trollerilådan och trixade fram boll efter boll till löpvilliga medspelare. Efter 20 minuter var det utjämnat då Gabbe släppt en boll perfekt i djupet till Ahmad som kyligt lyfte avslutet över en utglidande målvakt. Ahmad ja, han hade i och med sin sovmorgon vaknat på rätt sida och gjorde det tufft för Frisco på sin vänsterkant. I minut 31 hittade Gabbe återigen till Ahmad med en fin passning. Ahmad sprang som en gasell mot kortlinjen vek lite inåt och sköt hejvilt. Bollen touchade målvakten och gick sedan i stolpen (ev krydd) och in i bortre gaveln. 1-2! Wow! Frisco var farliga i sina omställningar men ungefär här någonstans började vi sätta försvarsspelet bättre och bättre. Ahmad fortsatte vara het på sin kant och hittade in med inspel ytterligare några gånger innan pausvilan, avsluten räddades av keepern eller strök utanför målramen. Friscos uppoffrande försvarsspel gjorde även sitt då de täckte skott vid flera farliga lägen. Olle Hedlund då? Ja, han var förbannad innan match eftersom Jimmie hade tagit hans position ute till höger på mittfältet. Det märktes då Olle log endast 16 gånger under uppvärmningens första fem minuter. Än mer förbannad blev han då tre skott från hans bössa rensades på mållinjen av Friscospelare. Efter matchen log han igen, märkbart förbannad. Andra halvlek: Nu skulle matchen stängas. Frisco flyttade ut sin andra stjärnstriker på kanten och försökte hitta denne med längre bollar. Rosenström tog uppdraget med den äran och blev inte bortgjord en enda gång, fint uppbackad av en understödjande Rock Sauce. Framåt krigade vi på för fler mål. Men bollen ville inte in och nog slogs en av tanken både en och två gånger att Frisco nu endast var ett långskott i krysset från en kvittering... Det är ju lite så denna vårsäsong har sett ut för oss. Vi har inte stängt matcherna utan släppt in vår motståndare lite för enkelt. Idag var det dock slut med det och det ska vi till viss del tacka Mr Rosenström för som efter fint väggspel på högerkanten fullföljde anfallet ner i djupet, sista passningen blev hög och Rosenström gick upp för att nicka. Friscoförsvararen råkade (ja, jag tror inte det var meningen) sätta en armbåge i ögat på Rosen och båda föll sedan till marken. Domaren blåste straff och var stensäker. Rosen var strax på benen igen och då stegade Gaizka Skarrie upp och duttade in 1-3 med målvakten i fel hörn. Tre minuter senare forsade Jimmie fram på sin högerkant och serverade Kula med en precis passning. Kula vände och vred och lyckades sedan få iväg en riktig sörkadödare i höjd med straffområdet som målvakten inte hann ned på. 1-4 och det kändes lika gott som det gör att se denna mannen njuta av sin guldnougat, De e så jävla gott. Med fem minuter kvar slog inbytte Abbe Katana ett snärtigt inlägg från sin vänsterkant som tillslut damp ner hos... Virveeeeeeeeel--------------------------------- Kula, vem annars? Avslutet satt högt och otagbart och var även spiken i kistan denna afton. Det bör tilläggas att vi hade mängder av chanser i andra halvlek och Frisco frejdade sitt mål med mod och mycket vilja. Åt andra hållet var det inte lika mycket spel i andra halvlek, de avslut som tog sig fram till Köppen nöp han säkert. Domaren blåste av och förkunnade att vi går på sommarledigt med tre nya friska pinnar i jakten på kvalplatsen. Vi kan konstatera att vi under vårsäsongen har använt oss av 29 olika spelare. Vi har gjort 39 mål totalt, i snitt över 3 mål/match fördelat på 18 olika mål- och assistmakare. Vi har dragit på oss 15 gula kort och ett rött. Vi har också släppt in ovanligt mycket mål, det får vi jobba på över sommaren! Coacherna: Hela laget gör en bra insats idag, måste vi plussa lite extra för några så får det bli Ahmad, Olle, Robin och Gabbe. Men som sagt, svårt idag. Många gör mycket bra ifrån sig. Nu blir det ett litet matchuppehåll på ungefär en månad. Träningarna drar igång i slutet på juli men vi lär väl ses i backarna i Hjortgården, if you know what I mean. Hej! Seniorer 0kommentarer

Referat: SK Mjörn - Sjöviks SK

Jooo dehhh! Ungefär så lät det efter slutsignalen i fredags. Men den här gången var det ändå en glädjens pust efter en tuff seger mot krigarna från Sjövik. Serien vände alltså i och med denna match och en hel del har hänt sedan premiären i april. Vi har stoltserat med en mycket fin matta denna säsong, något som får tillskrivas Johan Helgesson, Mr Öberg och andra i föreningen som håller igång och klipper, vattnar och kritar. Tidigare år har motståndarlagen muttrat och gnällt från första titt och vi har varit oerhört starka hemma. I år när vi har haft en bättre plan har endast en seger kunnat bärgas och det var mot Borås GIF i mitten av vårsäsongen. Får vi inte brunka sönder våra motståndare på hemmaplan längre? Har vi blivit lirare, som vi inte riktigt klarar av? Frågorna är många, svaren finner vi i höst! Startelvan: Lövenköpp (grattis till frugan och nytt efternamn och till oss som har fått tillbaka vår busschaufför igen efter 8 matchers frånvaro). Rosen, Rock sauce, Järis, Simeon Olle, Archie, Draxl, Sundberg, Ahmad K U L A Förstärkning: Erik ”PL”, Jimmie, Stensson. Matchen inleds med att undertecknad förlorar slantsinglingen för tionde matchen i rad. Sjövik byter sida och Köppen kastar en trött blick på sin kapten. Sedan blåser domaren igång matchen och Draxl tar tag i bollen första kvarten. Draxl är en mycket duktig bollspelare men just denna kvart var hans passningsspel inte 100 %igt. (Jag vet att ni vill ha en rejäl sågning här men den fick han i duschen efteråt.) Efter den inledningen höjde han sig dock med 92% och fortsatte sedan i gammal god stjärnglans resterande del av matchen. Vi andra 9 utespelare på planen gjorde inte heller någon jätteinsats första halvan av halvleken. Köppen däremot fick nypa ett friläge efter att undertecknad blivit skadeskjuten i den förlängda ryggen (stjärten) och visade med lugn och fint snack att han redan är tillbaka på allvar. Någonstans i mitten av halvleken får Kula upp farten ordentligt på en lång boll. Jag har aldrig förut skådat sådan snabbhet. Den långa bollen såg omöjlig ut men Kula la i en yngre och gasade ännu mer. Målvakten rusade ut och alla förstod att detta blir spännande, ja kanske rentav matchens höjdpunkt. Därför kommer här två versioner om vad som hände. Mjörnversionen: Kula hinner först, petar bollen förbi den sirapssega målvakten och blir sedan sparkad på fossingen av målisen som äntligen hittat in i situationen. Sjöviksversionen: Målvakten är snabbt och snärtigt ute och hinner precis före den löpande forwarden och petar till bollen. Mjörnforwarden får dock med sig både boll och målvakt efter en rejäl satsning. Välj själv. Domaren valde Sjöviksvarianten och varnade Kula. Av Kulas reaktion att döma så var den kanske felaktig eller så har han ett finfint pokerface den gode Mjörnanfallaren. Som tur var hade Kjartan efter slug förhandling fått till stånd vattenpaus i mitten av vardera halvlek. Efter vattenpausen i första halvlek tog vi över spelet och det var när vi vände spelet från sida till sida som våra hetaste chanser uppstod. Olle slank igenom på högerkanten vid några tillfällen men vi lyckades inte få träff på inspelen. Efter 43 minuter spurtade Ahmad ner sin motståndare efter vänsterkanten på gammalt Gareth Balemanér, vek in nere vid kortlinjen och spelade snett inåt bakåt till Kula som mötte med en klinisk vänster och bombade in sitt 16e mål för säsongen. Riktigt bra facit det! 1-0 och ledning så långt. Innan halvleken var slut pressade vi på för ytterligare ett mål och vi fick bra nicklägen på hörnor som tyvärr var mycket svåra att få träff på då solen hamnade mitt i bollen. Istället damp en retur ner hos Archie som dönade för hela Östads säteri. Halvolleyn steg sådär skönt men målvakten gjorde en TV-parad av rang och lyckades tippa bollen till en resultatlös hörna. Paus. I andra försöker vi mest, men vi kommer inte till jättemånga heta lägen. Sundberg hade en hyfsad chans halvfri snett till vönster framför mål men passningen satt i knähöjd (kom den från Kula tro?). Rosenström fick dyngträff på en sjundeboll efter flipperspel utanför straffområdet. Inte heller denna gång skulle målvakten se sig besegrad utan tippade med stor möda ut bollen till hörna. Sjövik då? Jo de kämpade på men skapade inte jättemycket. Nog var det lite festligt när Sundberg blev nedsparkad för fjärde anfallet i rad på mittplan och de efterföljande kommentarerna handlade om att han filmade lika mycket varje gång. Eftersom vi inte lyckades pilla in någon mer boll så blev de sista minutrarna lite darriga med långa bollar från Sjövik samtidigt som de flyttade upp folk. Vi redde dock ut stormen. Domaren blåste av, vi tackade för matchen och önskade trevlig resa med partybåten hemåt. Det skulle vara kul att höra lite om resan men det är väl konfidentiellt... Äntligen tre pinnar igen! Seger med minsta möjliga marginal men det ska sägas, Sjövik är ett bättre lag nu än vad de var i våras. SSK-mittbackarna förlorade inte en höjdduell på hela matchen, starkt. I vårt lag då? Simeon lyfter jag fram, tog många fina beslut och vårdade bollen denna afton. Köppen var stabil bakåt och fick sin nolla direkt i come backen. Ahmad absolut spetsig när han sötter fart! Jimmies mamma ska också ha en eloge för hennes glada tillrop. Extra glad blev jag av hennes vilda hälsning till Jimmie himself på namnsdagen mitt under brinnande match! Ge henne en tröja fö fän! Vad tränarna tyckte står i tidningen i veckan! En match återstår innan sommaruppehållet, Friscopöjka borta! Ska det verkligen vara nödvändigt att svina in en match i juli på vårsäsongen? Ja det ska det tydligen. Vi laddar för det men först en träningsvecka! Seniorer 0kommentarer

Visa fler nyheter