"Jerkers" spelarkarriär summeras (del 1/2)

BILDEN: Gräfsnäs IF P91. Övre raden (från vänster): Tommie Bergström, Anders Björkstål, Jerry Kahlin, Pontus Fridlind, Adam Gerell, Anton Stenlund. Nedre raden (f.v.): Alexander Elbert, Simon Johansson, Rasmus Nordström, Hans Andersson, Joel Pettersson. Liggande: Daniel Andersson.

En gigant har tvingats sluta alldeles för tidigt. Här sammanfattas Jerry Kahlins spelarkarriär i gärdsgårdsserierna med allt från halshuggna serber och flygturer mot metallräcken till DM-guld och dödsångest.

För den som fortfarande är ung, vältränad och har fotbollen som nummer 1 i livet kan det vara svårt att förstå. Den verkliga fienden för oss i dom lägre divisionerna är inte motståndarna. Det är våra egna kroppar. Du kan fantisera om att återskapa det där långskottet i sista maskan borta mot IFK Uddevalla, eller den där skenande-häst-raiden mot Kinna IF på Östlyckevallen. Men på nästa träning är verkligheten ikapp och drömmarna i kras.

Hjärnan vill. Hjärnan kan. Kroppen säger stopp. Och det gör ingenting. Charmen ligger i att fortsätta drömma och försöka besegra tyngdlagen. Nu får en av SK Mjörns främsta krigare inte ens försöka. Men han har en vacker spelarkarriär att summera.

Jerry Kahlin har spelat fotboll så länge han kan minnas. Karriären inleddes på gräsmattan utanför familjen Kahlins hus i Sollebrunn tillsammans med storasyskonen Susann, Joakim och Patrik. Pappa Åke byggde en så stadig målram av gamla telefonstolpar att varken tre hårdskjutande bröder, väder och vind eller tidens tand har rubbat den än idag. Första klubben blev Sollebrunns AIK, där han gjorde över tio säsonger som ungdomsspelare och senior. Eftersom pappa Åke var en drivande kraft i SAIK smärtade det att byta förening till Gräfsnäs IF under dom sista åren på sjumanna, men att lira med sina bästa klasskompisar lockade för mycket.

– Gräfsnäs var inte ett bättre lag, men vi hade roligare. Jag var högerytter, korridoren därute var min. Tekniken har aldrig varit min vän, utan det var peta i sidled och springa ifrån motståndarna som gällde redan då. Sen var det bara att servera Pontus (Fridlind) bollar framför mål. Han måste ha gjort 40-50 mål per säsong på den tiden, en riktig ”Porto-spelare”, säger Jerry.

Smeknamnen duggar tätt när målspottaren Fridlind minns tillbaka.

– ”Du och jag Alfred”, var det någon tant som sa. Du och jag ”Jerker”, säger jag. Vi har många fina minnen ihop. ”Heinz tomatketchup” och ”Hasses farsa” var tränare och vi var båda rebeller när ”Den tyska mustaschen” försökte leda vårt kära GIF. Jerry hade ett härligt ordförråd och stenhårt skôtt. En gång när han lossade bössan bröt han tummen på Hasses farsa.

Ett kärt minne är när Gräfsnäs 91:or mötte utländskt motstånd i Gothia Cup.

– Vi åkte ut i gruppspelet så att det stod härliga till, säger Jerry. Vi förlorade mot ett lag från Serbien med 13–1. Det var första målet som dom släppte in och efter det bytte deras tränare ut hela laget och skällde ut spelarna. Jag hörde att dom förlorade finalen med 8–0 och frågan är om dom inte blev halshuggna då.


”VI GRISADE NÅGOT JÄVULSKT”

När det var dags för elvamanna bytte dom som ville fortsätta att spela till Sollebrunn. 1990/91-gänget blev ett SAIK-lag med gott om profiler och anledningar att vara stolta över. I Jimmy ”Jimmy Målvakt” Johansson och mittfältsvirtuosen Jesper Persson fanns två Västgötalagskandidater. I backlinjen härjade Henrik Fridlund. I kedjan syntes ofta Jerry bredvid Emil Rasmusson (numera Segerlund), som senare skulle bli försvarare och utses till hela Gotlands mest värdefulla spelare 2013. I moppeåldern blev dom bäst i hela distriktet.

– Det är mitt stoltaste ögonblick som spelare, inomhus-DM för 15-åringar. Vi hade gått in med inställningen att vi skulle vinna, men det var nog ingen som trodde på det när vi skulle möta Elfsborg i finalen. Men det gjorde vi och jag minns att vi grisade något jävulskt. SAIK har alltid varit duktiga på att ha bra publikstöd i Kycklingcupen och sånt, och det var likadant här. Det blir roligare att spela då, man taggar till på ett annat sätt. Det var en fantastisk känsla.

Snart var det dags att ta klivet upp till storebrorsorna Patrik och Joakim i seniortruppen.

– Vi var några stycken som fick börja träna med a-laget när vi var runt 15 år. Det var jävligt nyttigt för mig, jag var ju en liten fjant då. Jag var inte fräck när jag åkte hem från första träningen, det var många som var rappa i käften och inte alla ord var snälla. Då fick pappa säga till mig att sluta lipa och bita ihop.

Säsongerna som mittenlag i Division 5 Västra rullade på. Mål och assist trillade in för den snabbe yttern, gula och röda kort delades ut till den hetlevrade vinnarskallen.

– Du skulle ha varit med när jag var typ tio år och spelade i Gräfsnäs. En match fick jag ett sånt utbrott att jag inte ens fick duscha med dom andra i laget efteråt. Men jag har framför allt blivit varnad och utvisad för att jag har skällt på domaren, sällan för att jag har gjort något fult, säger Jerry med stolthet i rösten.

Pontus Fridlind fyller i:

– Han skällde ut den stackars domaren så in i helvete, och vid sidlinjen stod hans farsa Åke med en cigg i näven och spädde på. Matchen avslutades på grund av osportsligt uppträdande, men både jag och "Jerker" vet att allt var domarens fel.


”DET VAR EN JÄVLA SMÄLL”

I dom sena gymnasieåren bestämde sig Jerry för att lägga skorna på hyllan (”Alkoholen och tjejerna lockade väl mer”). Hade det inte fallit sig så att han hade träffat rätt flickvän hade den här texten med all sannolikhet aldrig blivit skriven (Tack, Sofia!). Jerrys blivande fru Sofias mycket goda vän Lisa Andersson var nämligen tillsammans med Långareds BoIS-ikonen Simon Alfredsson. När paren började umgås var en påskrift bara ett trekvarts lock öl bort.

– Jag tänkte att det vore grymt att få in en snabb och stark striker. Men alla vet ju hur det slutade, Jerry blev omskolad och ”Kula” blev forward istället, säger Alfredsson.

Prestigevärvningen – som tog över tröja nummer 9 – fick division 6-tränarna att lägga sina pannor i djupa vecka. Å ena sidan såg dom seriens kanske snabbaste, starkaste och mest hårdskjutande spelare. Å andra sidan en oslipad diamant med trubbig teknik som inte kunde stava till ”kyligt avslut”. Hur skulle dom bäst använda honom? Dessutom fanns i princip bara möjlighet att experimentera med det fysiska praktexemplaret på matcher, eftersom en gravid fru och senare nyfödd son ofta prioriterades högre än träningar.

Inför Jerrys femte säsong i ”Böis” hade tränartrojkan med Patrik ”Kula” Karlsson, Jan-Åke Karlsson och Simon Alfredsson äntligen hittat den optimala lösningen. Jerry tog...

LÄS DEL 2 HÄR.
DÄR TAR JERRY ÄVEN UT SITT DREAM TEAM.