Bokslut 2022

Tjohej i stugorna!
Säsongen är sedan en knapp månad tillbaka avslutad och vi checkade ut på en 8e plats i tabellen, två snäpp sämre än fjolåret.

Med facit i hand är det resultatmässigt en säsong där vi har haft skapliga toppar men helt sinnessjuka dalar. De fyra topplagen tog vi totalt en poäng mot och de spelade i en egen liga. Övriga lag i serien har vi spelat jämnt mot och det är framförallt förlusterna mot den absoluta botten i serien som gjorde att vi faktiskt hade en teoretisk chans att få kvala nedåt inför sista omgången.

Vad finns det att skriva hem om från året som gått då?

Jo!
2022 började med DM-gruppspel där vi i hemmamatchen mot Skultorp gick från att knappt ha ett hejarop på sidan till att helt plötsligt ha två klackar. Den ena klacken, Mjörn Ultraz, har följt oss under säsongen i ur och skur och det var nästan så att tårar föll från min kind (som Olle Jönsson sa) när de tog tåget till Trollhättan och smiskade planstängslet på Trollhättan Syrianskas vidriga anläggning. Att vi satt kvar i bilarna i första halvlek var väl inte direkt tacken, öm en säger...

2022 blev också nyförvärvens år!
Robin Björnell blev en ny bekantskap på Bodarnevallen där hans gamla klubb hälsade att vi fått in en riktig köttare. Köttare absolut, men också med ett jävla driv och en personlighet som alla föreningar i trakten vill ha in. Edet hemma kan vara den mest överlägsna insats en enskild spelare gjort på ett mittfält sedan Kantés säsong i Leicester 2016. Klassförvärv!

Anders "Ankan" Berglund smög fram tidigt i januari och utlovade mackor och gött tjöt i välkomstintervjun. I bilden ovan kan ni ju se vem Gunnar gärna tjötar med på fest. Gunnar tjötar iofs med de flesta på fest. Vi hoppas att Ankan kör på nästa år och halverar antalet tillställningar som begränsar hans deltagande på match!

Arvid "gööten" Skoglund! Ja, ni läste rätt! Vilken overklig stjärt han har, precis vad vi behövde nu när Jimmie Bäckman Sillanpää inte har fått tiden att räcka till riktigt. Rappa yttrar växer ju inte på träna precis och dessutom en duktig omklädningsrumsspelare.

Tre nyförvärv som alla satt fin prägel på årets upplaga!

Första halvlek mot Främmestad hemma - bländande offensiv och utdelning på det mesta. Visst var väl Örnings inlägg från vänster topp tre årets finaste?

Örnings böttsänkta Passat. Den ser fet ut och den är låg. Otur att den gode Örning har så tunga kompisar som vill åka med. Det gör ont ända in i själen varje gång den röda faran rullar över en ojämnhet med efterföljande skrap i bakskärmarna. Men han kör enligt Mr P's devis: "nu sänker vi bilen och höjer musiken".

Årets toyboy: Adam "Peter André" Bergström.

Årets låt: Reaktorn läck i Barsebäck - Eddie. Vilken mystik, vilken melodi, vilket driv! Hela framförandet bara omfamnar Mjörn och spär på legenden om Bodarnevallen, med den lilla planen som skaver in i märgen på de allra säkraste topplag som kommer på besök.

Åkes trimmade röjsåg. Han har alltså höjt upp skyddet där nere för att maximera längden på snöret - vilken jävla chef han är!

Årets goals per minute - Paul "Waismän" Carter. Med sitt patenterade glidtacklingsskott har han gjort ett mål var 37e minut han spelat. Det är inte statistiskt bekräftat men det är inte Romarios 1000 mål i karriären heller.

Skönaste bortaresorna? Edet x2 for sure. Det blir alltid bra musik då. Kilanda är ju en magisk by osv.

Årets vila sig i form: Jonas Blomberg.

Årets mål? Det är lite klurigt här. Jag missade Kulas mot Östadkulle men det ska enligt sägen ha varit en chipp i hästväg. Jag tyckte Gabbes frispark mot Sjuntorp var riktigt go. Jarls mål mot Edet hemma var också fint, eller mer spelet som ledde fram till målet. Ett coachmål på nåt sätt.

Irlands bästa Mjörnspelare? Francis "Frank-the-tank" O'Reilly. Vilken utvecklingskurva han har haft. Han är som Bullens pilsnerkorv - ju hungrigare man (han) är desto bättre blir han! Jag tror hungern tilltar med åldern. Frank är fan min idol.

Jag vill också minnas Abbes högerfot! Vilken höger han har, han måste börja skjuta mer med den. Den där vänstern kan bara slå hörnor! ;)

Årets buse brukar ju sällan få något pris i Mjörn men vi kan ju här och nu passa på att dela ut ett inofficiellt pris! Det går utan tvivel till Mjörns bad boy no1: Simon Ryberg som drog på sig ett rött kort i premiären mot Lödöse/Nygård. I en skör ledning passade han på dessutom. Riktigt gött bäd (sjung M Jackson nu).

Paul Carter har inte bara gjort en hel del mål, han var också författare till ett oerhört bra quiz på avslutningsfesten. På spåret-temat var ruggigt.

Olle Hedlund! I år missade Mr Mjörn inte en enda match för Sportklubben. Han tränade dessutom flitigt och belönades med årets träningspris tätt följd av den evigt unge Kula Karlsson.

På avslutningsfesten delades ett gäng priser ut och pristagarna kan ses i bilden ovan.

Årets träningspris: Olle Hedlund
Årets assistkungar: Gabriel Skarrie & Patrik Karlsson
Årets skyttekung: Ahmad Al-Nis
Årets lagspelare: Henrik Järåsen
Årets spelare framröstad av truppen: Olle Hedlund & Henrik Järåsen.

Nu börjar silly season. Återstår att se om Rasmus Johansson förstod min flört när jag gav bollen till honom i slutet av första halvlek hemma mot Töllsjö. Något som jag däremot helst slipper att se är de lokala klubbarna som lägger ut spelare som "förlänger" med sin amatörklubb.

På återseende 2023.

Henrik Järåsen Utespelare