Mjörn- Trollhättan syrianska 1-5

Tuff match som spelmässigt kanske inte var riktigt så illa som siffrorna visar. Nåväl, vi tar det från början.

Med de flesta tillgängliga kunde Gunnar ta ut en ruskigt fin trupp inför dagens nästanhemma-premiär. Medan bodarnevallens matta jobbar till sig lite mer fick Alströmervallen agera hemmaplan.

Janne Hassan
Rosenström, Järåsen, Frank, Abbe
Skarrie, Ajaz, Olle
Prytz, Adam, Ahmad.
Bänk: Kula, Simeon, Filip och Ankan.

Med Ryberg avstängd fick Janne kliva in mellan stolparna, och Rosenström tog plats i backlinjen. I övrigt var det samma elva som tog en välförtjänt seger i premiären. Ja varför ändra ett vinnande koncept?

Stämningen var på topp, äntligen match igen, och den goa känslan fick man bära hela sex sekunder in i matchen. Sen hade Trollhättan syrianska uppfattat att Janne stod långt ut och skickat in 0-1. En sämre start kan man knappt fantisera ihop, men upp med huvudet och gasa på, här finns 89 minuter och 54 sekunder att vända matchen på!

Något senare slarvades det i uppspel varpå Trollhättans duktige vänsteryttern klev runt och serverade snett inåt bakåt som kunde slås i mål av framstörtande anfallare. Han berättade för Järis under matchen att han hade spelat i division 1. Det kunde vi inte hitta något om på nätet när vi tröståt på mcdonalds. Jaja, mål gjorde han hur som helst. 2-0 och uppförsbacke.

Väl tungt tyckte Ahmad som tog bollen, sprang förbi försvaret, blev kapad och satte straffen bombsäkert i mål. 1-2 och vittring!

Vi pressade på, ägde mycket av spelet och kände att ”det här är nog inte omöjligt ändå!”. Men det var verkligen inte en sån dag när saker skulle gå bra. 1-3 hörs efter en rensning som går snett och ställer Janne i målet, och 1-4 gör Trollhättan på egen hand. Ut på vänsteryttern igen som bombar inspel som stöts i mål. Högt och lågt i första halvlek.

Andra halvlek är en jakt på att snygga till siffrorna, och deras målvakt gör en otroligt fin räddning på avslut den Olle. Filip ställer frågor, Ankan kommer in och är rutinerad och Abbe ägde hela vänsterkanten som en Roberto Carlos med smala lår. Trollhättan var rätt duktiga med boll och var inte ofarliga. De chanser som dök upp löste dock Järis och Frank med bravur.

Med 20 minuter kvar slog Trollhättan en frispark tio meter in på vår planhalva. Frisparken blev för lång för att vara ett vettigt inlägg, men tyvärr blev den alldeles lagom lång för att segla strax under ribban.

1-5 och det är lika bra att glömma skiten. Nån seger förtjänade vi inte, men att analysera ihjäl oss efter en sån här match tjänar ingenting till. Förra veckan vann vi tack vare en fin laginsats, och idag förlorar vi tillsammans, som ett lag. Nya tag nästa vecka!

Gabriel Skarrie Utespelare