Krönika

Ett lite annorlunda inför match-inlägg då tolkningarna, åsikterna och perspektiven är mina egna där avsikten inte är att ge en objektiv bild.

Då har vi kommit till vägs ände för den här mycket speciella säsongen. En säsong som höll på att inte äga rum överhuvudtaget för 89ers. Detta efter en spelarflykt som saknar motstycke. Stora delar av det lag som var med på försäsongen bytte till andra lag inför seriestart av olika anledningar. Om man vänder på resonemanget så var förutsättningarna möjligtvis inte de bästa och många valde då att hoppa av det sjunkande skeppet. Vad blev det av det sjunkande skeppet? Jo ett kompisgäng mer eller mindre runt 20 år gamla valde att göra comeback och rädda skutan. Förutsättningarna var fortfarande lika dåliga ur ett sportsligt perspektiv men skutan räddades. Tack och lov får man säga. Att börja om i division 6 hade varit tufft.

Det är ur det perspektivet den här säsongen ska summeras utifrån. Visserligen står vi här nu med svansen mellan bena, avklädda och bitvis förnedrade av storförlust efter storförlust. Det går inte att komma ifrån att det emellanåt varit riktigt tråkigt att spela vissa matcher. När man på förhand vet att man tyvärr kommer att åka på storstryk. Det är aldrig en kul känsla om man är idrottare med tävlingsinstinkt. Man vill ha rättvisa förutsättningar och en känsla av att man kan tävla på lika villkor. Det ingår på något sätt i sportens DNA. På så sätt kan man förstå den flyktkänsla som drabbade många inför säsongen. Ett fåtal valde att stå kvar när det blåste som mest. Men till vilket pris och av vilken anledning?

Vi får inte glömma bort att det här är en fritidssysselsättning vi håller på med. En fritidssysselsättning bland många andra, mer eller mindre viktig beroende på vem man frågar. Varför hålla på med idrott överhuvudtaget? Man riskerar ju att förlora och det är inte kul. Men man måste våga satsa för att vinna och oftast är det resan dit, med allt vad det innebär, som är mödan värd. På så sätt är det inte konstigt att det blir såhär ibland i ett lag på den här nivån. Rättare sagt händer det med jämna mellanrum. Det som höll på att hända, med omstart i division 6, hade dock varit svårt att hantera om man har 89ers-glasögonen på sig. När jag skriver så tänker jag på de ungdomar som finns i föreningen idag. Vilka skulle vara deras förebilder och vad skulle de satsa mot? Att få möta Utbynäs SK en sen söndagskväll i utkanterna av Göteborg? Att åka upp till Dingle och möta deras ålderstigna reservlag en fredagskväll? Eller varför inte Mellerud inför de närmast sörjande? Inget illa menat mot dessa lag men det är inte samma sak. I bästa fall hade något annat lag högre upp i seriesystemet fått syn på dem så att just deras dröm kan bli uppfylld. Division 6 är inte drömmarnas serie direkt. Men vem ska ta ansvar för att detta inte inträffar? Är detta ens viktigt? Den frågan låter jag var och en klura på som läser detta. Inte är det ett gäng tonåringars ansvar i alla fall. Svaret är också större än att det enbart skulle handla om 89ers herrlags nedmontering givetvis.

89ers hade inte stått på 0 poäng ifall laget som tillslut kom till start hade gjort det tillsammans med den tilltänkta truppen. Med tanke på att åtminstone hälften av matcherna har varit jämna så hade varje enskild förstärkning kunnat göra att matcherna tippades över till 89ers favör. Om det hade räckt till förnyat kontrakt låter jag vara osagt men det hade räckt en bra bit på vägen.

Utifrån förutsättningarna har det gått över förväntan enligt mig. Det här laget har imponerat och tagit kliv som bådar gott inför framtiden. Med förra säsongens förberedelser i minnet ser det klart ljusare ut nu. Faktum är att ingen hoppat av detta förlusttåg, snarare så har spelare anslutit under säsongens gång och vi har idag nästan dubbelt så många spelare jämfört med när säsongen började. En effekt värd att kämpa för. Både på kort och lång sikt, personligen som för klubben.

De spelare som spelat innebandy i 89ers herrlag den här säsongen har tagit smällen som några andra bär ansvaret för. Det blev inte division 6, det blev division 2. Det är en seger i sig. Oavsett hur det går i morgondagens match. Tack för den här säsongen!

/Kevin Nilsson

Kevin Nilsson Center