Börja följ

Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om Stenungsunds IBK H2

E-post Följ

Följer redan

Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.

Okej

Nästan klart

Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från Stenungsunds IBK H2.

Stäng

Innebandy

Ikväll stänger vi säsongen 23/24 20 mar 2024 2

Nyheter

Lagnyheter

Innebandy-VM
Hejhej! Innebandy-VM hålls i Sverige, Malmö, i år. Lördagen den 7/12 skall Sverige möta Slovakien i första gruppspelsmatchen. Vi tycker att det hade varit så roligt att göra detta till en klubbgemensam aktivitet. Vi tänkte hyra buss/bussar och räkna med att man är borta en heldag, ca 09.00-22.00. Kostnaden kommer att landa på 450-650 kr per barn/ungdom och 550-750 kr per vuxen och då inkluderas biljett och busstransport t/r. Priset beror på om vi fyller upp bussen/bussarna. Vill ni åka med på detta? Anmäl er i så fall senast 12/9 till 89ers.kansli@gmail.com. Anmälan är bindande. Vänliga hälsningar Styrelsen H2 9 sep 2024 0kommentarer
Säsongskrönika
Det här blir tredje året i rad jag skriver en krönika av det här slaget och i den senaste avslutade jag med följande ord apropå den säsong vi nyss avslutade: ”En sak som är säker är att vi kommer att få se ett 89ers som vill framåt och utvecklas. Det finns ingen som är nöjd med den senaste säsongen och förhoppningsvis kan vi få utdelning efter två års slit nu när vi ska spela i division 3.” Visst fick vi utdelning den här säsongen efter två års slit. Visst ville vi fortsatt framåt och visst utvecklades vi. Inte för att den här säsongen var en dans på rosor men det blev en välförtjänt mittenplacering efter en lång och imponerande slutspurt. Vi låg pyrt till vid jul men därefter förlorade vi bara en gång på elva matcher vilket vi var bäst med bland alla lag. Om vi tar det från början så var alla i och runt laget överens om att det här skulle bli säsongen då fallet skulle stoppas. Hit men inte längre (ner i seriesystemet), nu fick det räcka. Med det sagt så hade åtminstone jag respekt för att det skulle bli en tuff utmaning för division 3 är inte en lätt serie på något sätt, framförallt inte för oss som kom uppifrån med ett stukat självförtroende. Trots det var känslan i gruppen att det fanns en tilltro för det vi höll på med och när säsongen väl drog igång hade vi slickat såren ytterligare en gång och fått tillbaka en del självförtroende. Starten av serien var dock trevande. 0 vinster, 2 oavgjorda och 2 förluster efter fyra spelade matcher. Prestationerna och spelet överlag var helt okej men återigen hade vi förbaskat svårt att vinna matcher. Pressen var därmed stor när vi skulle ställas mot jumbon IK Zenith på hemmaplan i den femte matchen. På ett övertygande men också krampaktigt sätt lyckades vi vinna den matchen med 3-2 och segernollan var sprucken. Nu kunde vi borsta av oss segerspöket och sikta mot fler segrar för spelet var ändå rätt så bra. Även ifall segrarna lös med sin frånvaro i början av serien var min upplevelse att gruppen ändå hade utvecklats sen förra säsongen. Dels som lag och i sättet vi genomförde matcherna där vi fick till vår gameplan hyfsat bra direkt. Den som vi arbetat med under hela försäsongen och försökt bygga vår identitet kring. Dels var det många som tagit kliv individuellt sett och lyft sitt spel från förra säsongen. Efter Zenithmatchen kom vi in i ett flow och vi slog topplaget Eken och skickliga Lindås av bara farten. Helt plötsligt stod vi på tre raka segrar och alla svävade på moln. Det var en ny situation (att hantera) för den här gruppen att vinna så mycket. För en gång skull kunde vi gotta oss i lite segrar och få njuta av tillvaron, om så bara för en liten stund. Baksmällan kom mot vår bottenkollega Hovås i en svag insats från vår sida. Här var det nog en och annan som drog lärdom att man inte kan slappna av ifall man vill vinna. Sen följde en tung period med bland annat en sur derbyförlust och ett riktigt bottennapp mot Pixbo innan jul. Där och då låg vi på nedflyttningsplats. Vad höll på att hända? Här skulle vi ju inte hamna.. Det blev att rannsaka sig över jul och nyår. I den sitsen vi var i är det lätt att börja tvivla på det vi gör och få panik. Det fanns press på oss både utifrån och inifrån. Att åka ur en gång till var inte acceptabelt för detta unga men ambitiösa lag. Även ifall förra säsongen givetvis var en besvikelse så kanske division 2 ändå var en för tuff serie för oss då. Division 3 kunde vi behärska men ändå satt vi i den sitsen vi gjorde. Fast beslutsamma gick vi ihop som grupp under uppehållet och repade mod. Jämnare prestationer och jobba med noggrannheten stod på schemat. Vi förenklade spelet en aning och omprioriterade vissa tillvägagångsätt. Samtidigt behöll vi lugnet i gruppen och fokuserade på vår uppgift på ett imponerande sätt. I de inledande matcherna efter jul visade vi prov på ett mycket stabilt spel. Vi hade kommit tillbaka till grunderna och det var svårt att framförallt få hål på oss men också att möta oss överlag. Förutom plumpen mot Floda på bortaplan där vi kom till spel med decimerat manskap så var vi mycket svårslagna. Vi blev ett lag som aldrig gav oss och tre sena kvitteringar med uttagen målvakt under våren säger det mesta. Förutom en massa oavgjorda matcher lyckades vi även vinna de matcher som krävdes och tillslut blev det inte ens spännande. Symboliskt säkrade vi kontraktet när vi fick lite revansch i derbyt efter en av alla sena kvitteringar. Då var det ett par omgångar kvar av serien och vi slapp att spela med kniven mot strupen. Med kanske seriens bästa målvaktspar, seriens bästa försvarsspel (minst insläppta mål i hela serien) och kanske det lag i serien som sprang mest så finns det mycket vi kan vara nöjda med tillslut. Inte minst pallade vi för trycket och reste oss när det behövdes som mest. Likt en drake i motvind. Vi trodde hela tiden på det vi höll på med och det är fint att se som tränare! Nåväl. Det går att beskriva en säsong och ett innebandylag på olika sätt. Man kan nöja sig med att konstatera att vi slutade på en sjundeplats i en division 3-serie som spelas för de närmast sörjande. Det kommer nya säsonger och livet går vidare där man kan se det som en fritidssysselsättning bland många andra eller att det inte är något speciellt med det vi håller på med. Eller så kan man lägga upp det som en berättelse och en resa som man är ute på där man lär sig, utvecklas och har roligt för något man tycker är väldigt meningsfullt. Det är så jag har känt i alla fall och för mig har det här varit något mer än ”bara ett innebandylag” med några individer som springer runt och försöker göra fler mål än motståndarna på matcherna. Lokalidrott är viktigt, lokalidrott berör! Visserligen var den här krönikan rätt så resultatfixerad men vi får inte glömma allt däremellan som idrott och lagspel ger. Att gå in helhjärtat i något innebär att ge en del av sig själv i det man gör. Så har jag känt och det har varit lika givande varje träning, varje match. Oavsett hur det har gått har känslan bestått och jag hade gjort om samma resa igen ifall det var möjligt, trots alla förluster. För det är resan som är mödan värd och framförallt är jag oerhört stolt över den här gruppen som jag har fått vara tränare för i olika former under tre historiskt tuffa säsonger. På så sätt känns det mycket bra att kunna lämna över stafettpinnen med varm hand till nästa tränare. Nu är vi på väg framåt igen och 89ers mår bättre. Tack för mig! H2 5 apr 2024 2kommentarer
Ikväll stänger vi säsongen 23/24
Innan vi tar oss an kvällens match blickar vi tillbaka till fredagen då vi tog oss ner till Almåshallen. Där mötte vi tabelltvåan Lindome IBK. Vi kom till matchen med decimerat manskap och division 3-kontraktet säkrades matchen innan. Det var således upplagt för en utmanande uppgift på alla sätt och vis. En utmaning som vi hanterade bra! I stora delar av matchen stängde vi ner Lindome på ett stabilt sätt där deras vanligtvis starka passningsspel aldrig riktigt kom igång. Mycket tack vare att vi låg rätt i positionerna och kunde bryta deras uppspel och inspel mest hela tiden. Det gav oss chansen att hålla jämna steg med detta topplag och med lite bättre effektivitet framåt hade vi kunnat gå segrande ifrån matchen. Nu blev det istället oavgjort för sjunde gången den här säsongen. Det visar att vi är ett svårslaget lag och något vi kan bygga vidare på till nästa säsong. Säsongens sista match kunde varit en högdramatisk sådan. För en tid sedan låg båda lagen pyrt till i tabellen och allting skulle kunna avgjorts i och med mötet ikväll. Nu blir det istället en match utan större betydelse då båda lagen är klara för spel i division 3 nästa säsong. Vi gjorde vårt ryck i februari medan Pixbo har gjort sitt ryck nu i mars då de spelat mängder med matcher. På 20 dagar i mars har de lyckats spela hela fem matcher och gjort det på ett imponerande sätt med tanke på deras sits i tabellen. Tre raka segrar och totalt fyra vinster (varav tre av dem med uddamålet) under den här tiden har gjort att de tagit sig från nedflyttningsplats upp till säker mark. Det enda som kan stoppa Pixbo nu är att i princip allting går emot dem vilket i praktiken inte är möjligt. Vi vill avsluta säsongen på ett snyggt sätt och hoppas att ni kommer ner till Sundahallen för att bevittna årets upplaga av 89ers en sista gång. Samtidigt vill vi passa på att tacka för det fina stöd vi haft under säsongen. Det uppskattas och 140 åskådare i snitt per match hade vilket lokalt lag som helst varit tacksamma för. Tabellen Laguppställningar Statistik H2 20 mar 2024 2kommentarer
Visa fler nyheter

Senast uppdaterade album

På gång
Kalender

Träning	4 jun, 20:00
Träning	5 jun, 18:30
Träning	9 jun, 19:30
Träning	11 jun, 19:00
Träning	12 jun, 18:30

Kalenderöversikt

Laget

Kansli

Stenungsund Arena, Nösnäsvägen 2, 44447 Stenungsund
89ers.kansli@gmail.com

Besökartoppen

Länet

Nyheter

Innebandy-VM

Säsongskrönika

Ikväll stänger vi säsongen 23/24

Senast uppdaterade album

Laget

Kansli

Besökartoppen