Nära igen i frustrerande match

Som många säkert noterat och som Kevin nämnde i sin artikel inför helgens match mot Lockerud så uteblev referatet från 89ers föregående match borta mot Hagfors. Förklaringen till detta är enkel, nämligen att jag som skriver dessa referat satt hemma i karantän istället får att stå i båset och coacha. Som matchen gick kändes det både smärtsamt att följa på distans och därefter lönlöst att försöka skriva om i ett referat som detta. Nog om detta, då vi gärna släpper den matchen så fort det går om vi inte gjort det redan.

Det verkade onekligen som att laget släppt den tunga förlusten efter jul- och nyårsfirande, då det var en helt annan karaktär på det 89ers som den gångna helgen tog emot Lockerud från Mariestad. Henrik Areskoug saknades visserligen fortsatt, men i övrigt var det en bredare och friskare trupp än de blåsvarta haft på hela säsongen som mönstrades.

Övertygande inledning
Det nygamla 89ers personifierades i första perioden av Simon Bobek som gjorde comeback efter att ha missat större delen av säsongen och direkt visade hur nyttig hans närvaro kan vara för laget. Efter tre minuter stal Oscar Folkesson ett uppspel och satte fart framåt, Bobek fick läget framför mål och fick sånär in bollen men fick nöja sig med en assist efter att Kevin Nilsson tryckt in returen. Folkesson och Bobek skapade tillsammans med Nilsson en rivig andrakedja som skulle skörda fler framgångar under matchens gång.

Det var dock Lockerud som tog över initiativet efter 89ers starka start. Efter halva perioden kvitterade man på en enkel frislagsvariant där hemmalaget slarvade i markeringsspelet och Lockeruds momentum förstärktes sedan ytterligare när man klarade av ett numerärt underläge och det såg ut som att man skulle ha ett psykiskt övertag med sig in i pausvilan med ett helt jämnt resultat.

89ers andrakedja ville dock annorlunda. Den här gången var det Simon Bobek själv som bröt bollen och startade en kontring, men ännu en gång var det Kevin Nilsson som var sist på bollen innan den gick i nät. Elva sekunder innan pausvilan var taktpinnen tillbaka i blåsvart ägo och en positiv känsla spreds i omklädningsrummet.

Förödande svacka
Tyvärr för 89ers svängde matchen tillbaka i Lockeruds favör i den andra perioden, med ett kvitteringsmål som föll endast 39 sekunder in genom ett enkelt inbryt och distinkt avslut från högerkanten. Därefter var det spelmässigt en väntan på fler mål från bortalaget som gradvis bröt ned 89ers, och utdelningen kom precis innan halva perioden var spelad.

Inte bara en gång, utan tre gånger på precis över fem minuter small det på liknande sätt. Hemmalaget bjöd på kontringar och bolltapp, samtidigt som Lockerud hade hittat precisionen i sina krosspassningar som gav flera öppna mål. Med fem minuter kvar av mittperioden var det helt plötsligt 2-5 på tavlan. Än värre var att 89ers betedde sig som att matchen var förlorad och för mig själv fanns inget annat alternativ än att påkalla en time out.

Lyckligtvis gav denna resultat direkt, både genom att samtliga hemmaspelare höjde blicken och sköt fram bröstet samt ett reduceringsmål bara någon minut senare. Ännu mer glädjande var att det var Viggo Lanzén Wahlbom som petade in en retur efter Eric Schroderus skott. Viggos första mål i A-lagströjan, men säkerligen långt ifrån det sista!

Jakt i tredje
Viggos första mål gav ytterligare utökad energi till hela laget, som var helt beslutat att fortsätta jakten i den tredje perioden. Lockerud speade visserligen av den första halvan av perioden på ett rutinerat sätt men sedan kom 89ers närmare och närmare. Först blåste domarna för straffslag, som tyvärr inte förvaltades.

Bara en dryg halvminut senare var det däremot Lockerudförsvaret som bjöd in 89ers ännu mer då Kevin Nilsson fick en perfekt passning från en bortaback i slottet och utan att tveka rakade in sitt hattrick-mål till 4-5. Lockerud såg nu rejält skakade ut och 89ers två fartfyllda kedjor hade blodad tand. Det dröjde inte ens en minut till innan Viggo Lanzén Wahlbom samarbetade med Eric Schroderus på vänsterkanten och den senare vackert lyfte in kvitteringsmålet efter 11.58.

Om vi tidigare sett att matchens momentum svingade fram och tillbaka så var det precis vad som hände även i slutminuterna. Lockerud hade sin time out kvar att ta och begärde den efter 17.24, då känslan fortfarande var att 89ers som ätit sig ikapp hade överhanden på planen. Dessvärre gav även denna time out resultat då Lockerud med precis under två minuter kvar att spela hittade igenom med ytterligare en krosspassning genom hemmalagets slott till ett öppet mål. Det var 5-6 och åter krävdes en upphämtning av 89ers.

Jakten var intensiv hela vägen till slutet, men någon farlig chans skapades aldrig och Lockerud spelade av större delen av tiden genom bollinnehav. Ytterligare en knapp och smärtsam förlust fick därför läggas till 89ers växande samling av sådana under den här säsongen.

Eftertankar
Efter en match som denna är det svårt att inte känna en bitterhet, men den främsta känslan jag själv tog med mig från matchen var en stolthet. Både över hur laget presterade, men främst hur man tar sig tillbaka från underläge i matchen och kanske ännu mer för att man studsar tillbaka med säsongens kanske bästa prestation efter den tveklöst tråkigaste upplevelsen hittills i den föregående matchen mot Hagfors.

Det är givetvis flera spelare som tagit stora kliv och inte minst de som nyligen kommit in i spel trots ung ålder och minimal rutin. Både Oscar Folkesson och Viggo Lanzén Wahlbom gjorde stora insatser i matchen och var oerhört nyttiga med sin fart och energi. Simon Bobek utsågs till matchens lirare i sin comeback och det helt välförtjänt efter tre assist och en fantastisk arbetsinsats.

Utöver dem som nämnts gjorde samtliga en grundlig försvarsinsats och stod för ett väl godkänt dagsverke, återigen smärtar det att inse att det inte heller denna gång ledde till några poäng. Härnäst väntar säsongens sista Värmlandsresa då vi tar oss till Kil för att möta Nilsby. Troligen en tuffare uppgift än Lockerud på hemmaplan, men kan 89ers fortsätta utvecklas i samma rasande takt som den senaste tiden vågar jag utlova en rejäl kamp även kommande helg!

Jonas Gustafsson