Utmanövrerade i Karlstad

Söndagens sena bortamatch i Colorama Arena i Karlstad blev, som man ibland säger, inte mycket att skriva hem om. Trots detta ska jag ändå göra ett försök.

Stämningen i laget var på topp, inte minst tack vare en fin julbuffé på Åmålstravet som uppladdning inför matchen. Det enda som stört uppladdningen var vissa skador, sjukdomar och skavanker som plågat laget sedan den senaste matchen för två helger sedan. Samtliga kallade spelare kunde dock ställa upp för spel i Karlstad.

Klockan ringde
Det var dock ett tveksamt och möjligen lite sömnigt 89ers som inledde matchen. Karlstad satte matchen igenom en hög och genomtänkt press och ett genomgående tema var att 89ers inte hade verktygen att spela sig förbi pressen denna kväll.

Skillnaden i intensitet visade sig tidigt. Drygt en minut in snodde en hemmaforward åt sig en passning och kom fri med Emil Wrennfors i bortamålet. Det såg ut som chansen var borta men en lätt kontakt räckte för att bollen skulle rulla in retfullt under Wrennfors, vilket satte tonen för matchen. Två minuter senare stod bortalaget och tittade medan Karlstad snodde åt sig en andraboll i slottet och satte 2-0.

Uppförsbacken kändes nästan helt vertikal när matchen knappt ens hade börjat, men efter den olyckliga inledningen jämnade spelet ut sig något. Karlstad skapade fortsatt merparten av chanserna genom sitt presspel men det kostade dem också en utvisning under andra halvan av perioden. Hemmalagets box stod ovanligt högt, men till skillnad från den vanliga pressen skapade detta luckor som 89ers kunde utnyttja. Henrik Areskoug hittade Kevin Nilsson vid den första stolpen två gånger om och på det andra försöket lyckades Nilsson lirka in bollen runt Karlstads målvakt.

In i den första pausvilan var det ledning med 2-1 för Karlstad, men det är nog ändå ett resultat som 89ers kände sig mest nöjda med inför den period som brukar vara lagets bästa.

Ingen uppryckning - mer av detsamma
Den här kvällen bjöd dock inte samma förbättring som vi vant oss att se från 89ers sida i andra perioden. Istället fortsatte den ganska händelsefattiga matchbilden där Karlstad stundtals lyckades sätta bortalaget i trångmål med sin press. Efter drygt halva perioden och matchen lyckades man även få resultat på sitt spel med boll, då en hemmaspelare fick kliva in något för lätt i slottet och sätta ett dragskott på första stolpen till 3-1.

Det verkade ta luften ur 89ers som såg ganska håglösa ut under andra halvan av mittperioden. Som en direkt följd av det kunde Karlstad med två minuter kvar sno bollen alldeles för enkelt direkt på ett frislag, en krosspassning senare var det öppet mål och 4-1, vilket man tog med sig in i den sista perioden.

Positiva tendenser, men inget resultat
Den tredje perioden blev, till Karlstads glädje, i princip lika händelsefattig som de två föregående. Det krävdes en kraftig uppryckning från 89ers sida för att det skulle bli någon spänning och någon sådan kunde man inte åstadkomma, även om det fanns mer kraft och fart i spelet och flera tendenser såg bättre ut. Oturen från de senaste matcherna hade dock inte helt lämnat 89ers ifred och sju minuter in hade ännu ett mål tillkommit genom att en 89ers-fot stod på fel ställe när bollen slogs in framför mål.

Hemmalaget hade nu en fyramålsledning som kändes oerhört bekväm, trots att 89ers fick en chans till med en man mer, den här gången utan resultat. När Henrik Areskoug sedan snodde ett uppspel från Karlstadsbackar och snyggt lade in en backhand till 5-2 kunde det ha blivit lite nerv i matchen, men Karlstad spelade av matchen på ett tryggt sätt och hann med att kontra in 6-2 innan slutsignalen ljöd. Visst hade 89ers sina chanser men kom aldrig riktigt nära den här gången.

I ärlighetens namn var detta inte en av 89ers bästa insatser den här säsongen, men de positiva tendenserna från avslutningen går att ta med sig framåt. Nu krävs helt andra takter då man på lördag tar sig an årets längsta bussresa och därtill ett serieledande Hagfors på bortaplan, men om det är något 89ers tränat på i år så är det att slå ur underläge.

Mer positivt att ta med sig från matchen är att två nya bekantskaper fick visa upp sig och det med den äran. Oscar Folkesson kom in tidigt och fick ordentligt med speltid på backplatsen, innan han i slutet flyttades upp som forward. William Andersson fick göra ett fåtal byten redan senast mot Floda men spelade nu kontinuerligt som forward under hela matchen. Goda tecken för framtidens 89ers, vilket tillsammans med att flera spelare förhoppningsvis kommer tillbaka från sjukdomar och skador gör att konkurrensen om platserna på banan nu är större än någon gång under säsongen.

Nu återstår som sagt enbart en match innan uppehållet, för 89ers del gäller det att hitta tillbaka till känslan man haft tidigare och kanske framför allt att hela tiden vara lite bättre för varje gång man kliver in på planen. Vi ses i Hagfors på lördag!

Jonas Gustafsson