Så nära, så nära - återigen...

Lördagens tidiga match mot Floda IBK bjöd som väntat inte på någon enorm publiktillströmning och till en början kunde man skönja att även spelarna verkade något yrvakna. De första tio minuterna spelades av utan några större händelser, möjligtvis att bortalaget såg något vaknare ut.

Efter drygt tio minuter skulle det visa sig stämma, då William Öhlén Nylund smög upp i slottet utan att märkas och säkert satte 0-1 bakom Bill Grelsson. Repliken lät dock inte vänta på sig, enbart 22 sekunder senare var det kvitterat. Henrik Areskoug snodde många bollar på sin vänsterkant och den här gång samspelade han med Daniel Steffensen innan han bågade in kvitteringen i bortre hörnet.

Floda fick därefter ett gratisläge att återta initiativet genom spel med en man mer, vilket man inte såg ut att utnyttja. Med sex sekunder kvar lyckades dock Tim Larsson till slut hitta igenom med ett direktskott från backplats och Floda behöll därefter ledningen in i pausvilan.

Bäst i andra, som så ofta
Efter att nästan halva säsongen nu spelats framgår en trend att 89ers genomgående bästa period är den andra perioden, vilket även skulle visa sig stämma i denna match. Det syntes kanske inte till en början då Floda skapade ett tidigt friläge, men därefter var det 89ers tur att skapa två vassa chanser utan att göra mål. Man fortsatte att flytta fram positionerna och skapade nu majoriteten av chanserna, men det var på frislag man skulle få utdelningen. Först genom att Henrik Areskoug på nytt visade sitt luriga dragskott precis innan halva matchen var spelad.

Därefter började oflytet visa sig för hemmalaget, då en oturlig sargstuds bjöd Christoffer Wahlman på ett friläge som utnyttjades på ett säkert sätt. 89ers var dock inte klara med frislagsmål ännu. Efter 13 minuter i mittperioden visade Oskar Klöfverskjöld vilket fint direktskott han besitter, 3-3 satt precis där det skulle i första krysset.

Resterande delen av den andra perioden syntes att Floda inte räknade med en så pass jämn match och frustrationen både syntes och hördes på banan. Bortalaget valde att kliva högre i sin press, vilket inte ledde till några direkta chanser men kanske gjorde att man fick tillbaka lite av taktpinnen i matchen. Det var dock helt jämnt när det återstod en period.

Nära, trots oflyt
Det genomgående temat för den avslutande perioden för 89ers del var oflyt. Det började efter redan 13 sekunder då en vanlig passning bakom mål tog fel väg och istället tog raka vägen in i eget mål. Det fortsatte sedan med mycket bollstrul på parketten under den inledande delen av perioden även om Henrik Areskoug fortsatte visa sina kvalitéer och bjöd på en soloprestation som förtjänade ett bättre öde.

Efter elva minuter kom det tydligaste exemplet på vilket lag som hade innebandygudarna på sin sida denna dag. På en retur som tog en hög båge ovanför bortamålvakten stod Kevin Nilsson och väntade. Bollen trycktes in i mål och alla i Arenan trodde det var kvitterat, men målet dömdes högst tveksamt bort för hög klubba.

Direkt därefter kontrade Floda och det hjälpte inte att 89ers låg rätt i sina markeringar då en chansboll mot bortre stolpen träffade en hemmafot och rullade in retfullt under Bill Grelsson. Två måls ledning för Floda, trots att det bokstavligen var hemmalaget som gjorde målen i tredje perioden.

89ers fick en gratisbiljett tillbaka in i matchen efter en ful eftersläng från en bortaforward. Det efterföljande spelet med en man mer utnyttjades effektivt när Adam Berntzén tryckte in en retur från nära håll och 89ers var ett mål ifrån med knappt två minuter kvar av matchen.

Försök gjordes med spel sex mot fem och Albin Hallberg var centimeter från att utjämna matchen sent när han hittade en ledig yta, men skottet smet precis utanför den bortre stolpen. Floda kunde sedan rida ut stormen och ta med sig tre poäng hem.

Nya erfarenheter
Denna säsong har inte bjudit på många matcher där 89ers ansett sig rånade på poängen, men för första gången var det känslan under den tidiga lördagseftermiddagen. Att vara så nära, trots att i princip allt gått laget emot under matchens avgörande skeden, tyder på att man förtjänade mer.

Till bäste spelare i 89ers utsågs välförtjänt Albin Hallberg som nu var tillbaka på backplats efter en tid som forward, men det var många som utmärkte sig i hemmalaget. Det allra mest positiva jag tar med mig från matchen är dock pondusen och stoltheten i att vi nu är ett lag som går in i matcherna i div. 1 för att tävla om poäng istället för att rikta in sig mot hedersamma förluster.

Nu väntar en helgs uppehåll innan 89ers tar sig an det enda laget man inte mött i årets serie, Karlstad IBF Ungdom. Om lyckan vänder tills dess bör vi kunna hämta hem de första poängen till lagkassan i Värmland om två veckor.

Jonas Gustafsson