Säsongens första förlust i ett rafflande drama mot Älmhult

Årets dyraste bortamatch mot Älmhult stod på schemat. Under tiden killarna värmde upp så var det dags att handla värmeljus, toaborstar, servetter och andra livsviktiga saker på Ikea. När detta var avklarat bänkade vi oss i hallen.

Precis innan vår match hade Öjabys 06/07 vunnit med 10-3. Grattis Öjaby! Vi visste på förhand att det inte skulle bli lika lätt match för våra grabbar.

Älmhult har parkerat sig på övre halvan av tabellen. I vissa matcher har Älmhult inte haft någon ordinarie målvakt och istället låtit en av utespelarna vakta målet, då har det blivit storstryk som mot Vipers som slutade 13-3.
Älmhultslaget består för övrigt av killar från 13-17 år och Felix Lundholm är även med och spelar i Älmhults division 4-lag. Något märkligt vad han gör i denna serien?

Öjaby hade några spelare borta för dagen. Ludde, Hugo, Teodor och Tekarn var på annat håll eller vilade. Hoff och Nils var tillbaka i spelartruppen efter några matchers frånvaro.

Matchen började helt i Älmhults favör. Hemmalaget fick en snabb kontring och redan efter 2.40 kunde Älmhults Felix Lundholm göra 1-0 bakom en chanslös Lindhe i mål. En jobbig start på matchen, som skulle bli ännu jobbigare då samme Lundholm kunde göra mål igen efter bara ytterligare 26 sekunder.

Öjaby fortsatte spela sitt spel och hade ett bra passningsspel och flera giftiga chanser. Ulvagården hade två bra lägen men bollen ville inte in helt enkelt. Även Lucas hade ett skott i ribban.

Efter 7.20 lossnade det för Öjaby och Viktor stänkte upp bollen i krysset efter en snygg passning av Erik ”Potte” Johansson. Ett snyggt mål och känslan var att nu är Öjaby på gång och maskineriet började tugga igång.

Efter 10.22 kunde Elias Bergljung kvittera på ett snabbt skott assisterad av Alle Hamnå. På resultattavlan stod det 2-2 och Öjaby tog över spelet allt mer. Mitt i denna forcering hittade domaren Edo Sabanovic en utvisning på Alle för slag.

Öjabys boxplay fungerade inte alls och det tog bara 20 sekunder för Älmhult att utnyttja sitt numerära övertag. Siffrorna 3-2 stod sig sedan perioden ut. Ingen fara på taket att ligga under med ett mål när spelet ändå fungerade bra stora delar av perioden.

I mittperioden var det Öjaby som spelade lugnt och säkert inledningsvis och Erik ”Potte” Johansson kvitterade på egen hand till 3-3 när klockan stod på 5.29.

Matchbilden var nu oerhört tydlig. Älmhult matchade Felix Lundholm oerhört mycket. Han spelade i stort sett var enda byte. Bakåt spelade Älmhult med 3-4 spelare i en box framför målet. Väldigt svårt att forcera och många av Öjabys skott täcktes av Älmhultsspelare. Hoff, Nils och Leo avlossade flera skott som aldrig kom igenom.

Elias Bergljung kunde dock ge Öjaby ledningen för första gången i matchen assisterad av kapten Leo Widstrand. Äntligen ledde Öjaby och killarna såg taggade ut och kämpade för att utöka ledningen till 5-3. Fanns flera fina lägen, men bollen studsade inte riktigt vår väg och vi hade inte domsluten med oss heller.

Istället dömde domaren straff för Älmhult. Undertecknad vet inte varför det blev straff (någon som vet får gärna skriva det i kommentarerna). Lindhe var bra med på straffen, men Felix Lundholm gjorde en
sista dragning och satte den i mål. Det var Lundholms tredje mål och med andra ord ett hattrick.

Återigen var det oavgjort och spelet böljade fram och tillbaka. Öjabys lag blev aningen långt mellan backar och forwards i vissa lägen. När det bara återstod 10 sekunder av perioden fick Hoff en tuff utvisning för hårt spel och återigen bjöd vi in Älmhult att spela powerplay. Hände dock inte mycket innan signalen för periodvila ljöd.

Slutakten inleddes således med ett boxplay för Öjaby. Grabbarna slet hårt och det var bara 12 sekunder från att lyckas, men Älmhult spelade runt bollen snabbt och återigen hade Älmhult tagit ledningen. Ett tufft mål, då Isak Lindhe stått för flera bra räddningar och det var så nära att Öjaby kunde reda ut det numerära underläget. Isak Oskarsson slet som en galning och räddade oss flera gånger.

Nu hade Älmhult ledningen med 5-4 och tre av målen hade kommit genom antingen powerplay eller straff. När vi väl var fem mot fem på planen, så var Öjaby helt klart det bästa laget.

6.46 in i perioden tog Dennis timeout för att prata ihop grabbarna hur en kvittering skulle komma till stånd. Strax därefter fick vi chans att spela powerplay och precis som innan blev det resultatlöst, men lite snabbare passningar och riktigt nära några gånger.

Öjaby började pressa alltmer och Älmhult kände sig helt klart jagade. Tränaren i Älmhult tvingades ta en timeout där budskapet var tydligt; lugna ner spelet. Detta lyckades något, men var ändå Öjaby som var hetast och 12.44 fick Älmhult en ny utvisning för slag.

Coach Dennis Söderling gjorde här ett vågat men mycket lyckat drag och plockade målvakten så att Öjaby kunde spela sex mot fyra. Helt plötsligt satt passningarna perfekt på bladen och efter endast 26 sekunder kunde Viktor dundra upp bollen i krysset efter en strålande passning av Lucas. Killarna jublade och kvitteringen var ett faktum och det stod 5-5 på tavlan med endast 1 minut och 50 sekunder kvar.

På läktaren var vi många som undrade hur denna tid skulle användas. Var planen att spela av tiden och vara nöjd med en poäng eller skulle vi gå för tre poäng? I detta läge hade vi Älmhult i brygga.
Istället blev Öjaby passiva och då är 1 minut och 50 sekunder en lång tid.

Med endast 29 sekunder kvar så lyckades planens gigant Felix Lundholm avgöra matchen genom att sätta bollen bakom vår suveräne målvakt Isak Lindhe. Förbannat retligt och aningen orättvist.

I en sista offensiv så skapade Öjaby en märklig målchans med bara sekunder kvar, med massor av folk framför Älmhults mål. Domaren valde att blåsa av för att han tyckte målvakten hade fem fingrar på bollen, men strax efter satt bollen i mål. Solklart att domaren blåste innan bollen gick i mål, men om det var ett riktigt domslut eller inte är omöjligt att avgöra. Något domaren efter matchen också berättade.

Matchen var slut och säsongens första förlust var ett faktum. Oerhört surt, då Öjaby var värda minst en poäng. Men att gråta över spilld mjölk hjälper inte ett dugg.

Istället måste vi ladda upp inför nästa helgs seriefinal, då motståndet är ännu tuffare.

Ska vi vinna den matchen måste vi höja oss några snäpp på samtliga positioner och coach Söderling måste slipa på special teams och hitta ett sätt att matcha laget i slutskedet.

Vipers är obesegrade och den som vinner matchen kommer gå till julvila som serieledare. Det finns mycket positivt att ta med sig inför denna batalj;
Öjaby slog Vipers i träningsmatchen den 28/9 med 6-4 i en svängig tuff match, där Öjaby vände matchen i slutperioden och vi har vunnit många jämna matcher i serien.

Så nu bryter vi ihop, går vidare och kör över Vipers nästa helg! ÖÖÖÖööööjaaaabyyyyyy!


Vid "pennan" Johan Sjöblom