Gastkramande seriefinal med lyckligt slut

En bortamatch mot Ingelstad i en tidig seriefinal en fredagskväll i november har på förhand otroligt stora förutsättningar att bli en rolig men jobbig historia.

Alla minns ju vilka bataljer vi haft mot Ingelstad tidigare. Alltid griniga och jobbiga matcher både på plan och på läktarplats. En del med lyckligt slut och andra med tunga poängförluster.

Grabbarna verkade otroligt taggade och dagen till ära klädde man upp sig i vit skjorta. Vi som föräldrar och supportrar märkte även att det var en extra anspänning i luften när vi rullade in i byn. I hallen hade man för övrigt redan julpynt och ljusstakar tagits fram (!?).

Ingelstad har börjat säsongen bra med 2 storsegrar mot Lagan och Rottne samt ett oavgjort resultat mot Vipers. Så alla visste att det skulle bli tufft. Ingelstad är ett lag med en jämn fördelning av 02,03 och 04:or. En välkänd profil i laget är # 10 Rasmus ”Rasse” Åberg som tidigare spelade i Vipers.

I Öjaby var alla på plats förutom Bergljung, Lukas och Hamnå som vilade. Headcoach Dennis Söderling hoppade över match med A-laget mot Markaryd för att coacha 03:orna. 3 nykomponerade femmor fick vi se. Lindhe i mål som vanligt.

Femmorna:
Leo, Nils som backpar med Emil som center, Erik och Melvin som forwards
Duhr-Håkansson som backpar med Isak som center, David ock Ludde som forwards
Hugo, Teodor som backpar, Theo och Viktor som forwards.

Så tre jämna femmor, men bara 2 centrar var planen på förhand.

Matchen drog igång i ett högt och intensivt tempo. Dock utan några farliga målchanser för något av lagen. Öjaby lyckades verkligen hålla uppe spelet bra inledningsvis och Ingelstad fick inget gratis.
6.12 in i perioden fick Sebastian Samuelsson på ett mycket snyggt skott som letade sig in nätmaskorna, 1-0 till Ingelstad.

Efter ledningsmålet så var det ställningskrig igen. 9.17 åkte David Hoff ut för fördröjande av spel. En hårt dömd utvisning där David viftade en extra gång med klubban så bollen for iväg efter avblåsning.

Boxplay-formationen med Duhr, Håkansson, Viktor och Emil gjorde det mycket bra och Ingelstad skapade endast ett fåtal avslut som Lindhe enkelt avvärjde i målet. Var faktiskt vi som var närmast att göra mål istället. Håkansson spelade med ett otroligt bra självförtroende och vek inte ner sig en enda gång. Starkt jobbat!

13.36 så fick vi ytterligare en utvisning emot oss. Det var Ludde som tryckte till Rasmus Åberg som trillade väldigt enkelt. Domaren gick på detta knep och återigen fick vi spela med en spelare mindre på planen.

I detta boxplay så lyckades vi äntligen spräcka målnollan och det var lagkapten Leo Widstrand som på långt håll tryckte in bollen assisterad av Filip Duhr.

När andra perioden drog igång så kunde Ingelstad Sebastian Samuelsson göra ett powerplay mål och hemmalaget hade tagit över ledningen ytterligare en gång, 2-1 till hemmalaget.

Bara några minuter senare var det Öjabys tur att spela PP och Ludde kunde göra ett mycket vackert mål assisterat av David. 2-2. Klockan stod på 1.57 i mittperioden och känslan var att vi höll på ta över matchen.

Mycket riktigt så gjorde vi 3-2 efter 4.41. Det var kapten Leo som återigen drog på ett långskott som blev mål. Äntligen hade vi tagit ledningen. Domarna lyckades på något sätt få det till att #77 Theo Tekar´n var målskytt. Men det bjuder vi på och det viktiga var såklart att vi nu var i ledning.

Öjaby trummade på för att utöka ledningen, men domarna fortsatte att vara petiga och döma utvisning för Öjaby samtidigt som båda domarna blundade för Ingelstads regelbrott.

Filip Håkanssom blev utvisad för obstruktion och det tog bara hemmalaget 2 sekunder att göra mål i PP, på en snygg inövad variant. Så 5.14, så var det återigen oavgjort. Ingelstad fick extra energi av detta mål och tog över spelet mer och mer.

10.07 så tog Ingelstad ledningen för tredje gången och det stod 4-3 på resultattavlan och bara 34 sekunder senare så fick hemmalaget en straff som man utnyttjade kallt och helt plötsligt var det 5-3.
Lindhe var bra med på straffen, men Alfred Nilsson överlistade honom till slut.

Öjabys headcoach tog timeout för att samla killarna något och efter detta, så stämde spelet bättre igen.

I periodpausen så pratade båda lagkaptenerna med domarna Kjell Persson och Leif Johansson. Vet inte vad som sades, men känslan var att båda lagen var trötta på domarnas inkonsekventa domslut.

När det var dags för slutakten så kände vi på läktaren att det var uppförsbacke. Ligga under med två mål mot Ingelstad i byn är tufft. Framförallt när inget riktigt hade studsat vår väg.

Men detta gäng killar har alltid en fantastisk moral och alla kämpar för alla. Leo hade ett gott snack med sina lagkamrater i paus och även vi på läktaren började skrika lite extra.

Redan efter 2.44 så åkte Ingelstad på en dubbelutvisning för obstruktion samt fördröjande av spel. Vi fick spela 5 mot 3 och då ska det ju bli mål. Bollen rullade inte vår väg och Ludde fick en utvisning mot sig, men fortsatt PP. Efter 4.01 kom det förlösande powerplaymålet. Helt klart kvällens snyggaste mål där egentligen alla inblandade borde fått en assist. Sist på bollen var Nils Arvidsson. Grattis till första målet i Öjaby, Nils!

Nu väntade det spel 4 mot 4. Något som passade Öjaby som handen i handsken och bara 12 sekunder senare så stänkte Hoff i 5-5 och för tredje gången i matchen var det kvitterat från vår sida.

Spelet böljade fram och tillbaka även om känslan var att Öjaby var mer på hugget och vi fick med oss lite fler frislag och 9.05 fick vi chans i ytterligare ett powerplay. Killarna ställde upp bra i powerplay och närmast mål var Nils som satte ett stenhårt skott i innerstolpen. En och annan svordom avlossades på läktaren.

Ingelstad klarade av att försvara sig i boxplay och lyckades även spela mellan 15-20 sekunder med 6 utespelare på plan utan att domarna märkte det. 11.59 tog hemmalaget timeout för att samla sig och försöka vinna matchen.

Istället så vann Öjaby bollen och återigen med ett snyggt passningsspel som ledde fram till att Erik ”Potte” Johansson på ett resolut sätt kunde trycka in 6-5 och jublet visste inga gränser. När detta utspelade sig stod klockan på 12,07. Så nästan 3 långa minuter kvar att försvara sig.

När scenario av detta slag utspelar sig så känns sekunder verkligen som minuter och minuter som år. Men till slut så närmade sig klockan 15.00 och Öjaby spelade retfullt enkelt runt bollen. När slutsignalen ljöd så var Öjabykillarna lika glada som Ingelstad var ledsna.

Som vanligt är det hela laget som ska hyllas. Öjaby maler på i hela matchen och ger inte upp trots att det såg mörkt ut. Vår nye coach Dennis Söderling fortsätter segertåget. Nu leder vi serien igen och nästa helg är det derby mot Haif på schemat, men nu njuter vi av denna segern ett tag. ÖÖÖJJAAABYYYYYYYY!

Vid ”pennan” Johan Sjöblom