Påsken

Här kommer en förklaring om påsken

Skärtorsdag

är en högtidsdag som infaller torsdagen före påsk, dagen före långfredagen. Denna dag firar kristenheten att Jesus instiftade nattvarden. Bakgrunden var att Jesus den natten firade den judiska påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar. Vissa exegeter menar att han då förklarade symboliken hos ett av bröden och en av bägarna (de som judarna menade tillhörde den stundande Elia), som hans kropp respektive hans blod.
Namnet kommer av "skära" som förr betydde "rena", vilket syftar på att Jesus tvättade lärjungarnas fötter före deras sista måltid, se fottvagning.
Vid skärtorsdagskvällens mässa kläds i regel altaret av efter avslutad mässa ljus, blommor, vaser, dukar, allt bärs bort. Den gudstjänstfirande församlingen kan be Psaltaren 22, "De delade mina kläder mellan sig". Altaret står bart och utblottat som Kristus denna natt.
Nya asatroende använder istället denna asen Tors dag till att förbereda vårblotet. För vissa får det skära då syfta på den bleka ansiktsfärg Tor ådragit sig under vinterhalvåret.
Skärtorsdagen är enligt folktron framför allt den dag då häxorna begav sig till Blåkulla på lämpligt redskap. Detta förorsakade allehanda försiktighetsåtgärder i form av gömda kvastar och spisrakor, stängda skorstensspjäll och gevärsskott i luften för att försvåra häxornas förehavanden. En och annan påskeld kunde därtill råka bli för tidigt tänd.
Dagens häxor associerar även färden med rening, i så motto att den eld som erbjuds i Blåkulla kan befria dem från den klåda, som vissa kvalster med "skärtor" likljudande benämning orsakar. Numera går även utklädda barn omkring bland grannarna och med tecknade kort önskar glad påsk och hoppas på lite proviant för blåkullafärden i form av godis.

Långfredag

firas i kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata. Firandet av långfredagen började i Jerusalem under 300-talet på initiativ av biskop Kyrillos av Jerusalem. I Norden blev långfredagen helgdag på 1600-talet. Långfredagen infaller alltid på den fredagen som föregår påskaftonen.

På långfredagen firas ofta korsvägsandakt till minne av Jesu lidande. Gudstjänsten är ofta förlagd till klockan tre på eftermiddagen då det var vid den tidpunkten Jesus dog (den nionde timmen). På kvällen kan gravandakt firas.

Påskafton

är i den kristna traditionen en "tom" dag. Kristus ligger i graven, och lärjungarna sitter inlåsta i rädsla för dem som avrättat honom.

Inga gudstjänster firas i kyrkan denna dag. Istället väntar man till påsknatten för att fira Kristi uppståndelse.

Enligt Första Petrusbrevet 3:18-19 och 4:6 nedsteg Kristus till dödsriket för att rädda de rättfärdigas själar och öppna för dem himmelrikets portar. På påskens ikoner ser man Kristus trampa på dödsrikets portar, dess lås är sprängda och Kristus räcker handen åt Adam och Eva, åt kungar och profeter.

Att påskaftonen i Sverige kommit att bli den stora "firardagen" under påsken kan troligen ses som en parallell till julaftonen.

Påskafton förknippas i Sverige ofta med påskägg fyllt med godis eller andra saker, och mat, ofta ägg.

Påskdagen

firas i kristen tradition till minne av Jesu uppståndelse, och infaller på söndagen i påskhelgen.
Påskdagen firas enligt olika tideräkningar i de västliga och de östliga kyrkorna. För de västliga kyrkorna infaller påskdagen den första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, enligt gregorianska kalendern. De östliga kyrkorna firar emellertid påsk enligt den julianska kalenderns tideräkning, varför datumen sällan sammanfaller.
Traditionellt talar världens kyrkliga ledare till de kristna församlingarna på påskdagen. Den romersk-katolska påvens påskvälsignelse kallas liksom julvälsignelsen Urbi et Orbi.

Annandag påsk

är inom kristendom dagen efter påskdagen. Har som ämne "Möte med den uppståndne". Tidigare innehöll hela veckan efter påsk icke-religiösa festligheter, vilket under 1800-talet minskades ner till en dag.
Moderna asatroende brukar förlägga vårblotet till denna dag[1">.

Påskkärring

påskakärring, är enligt gammal svensk tradition en häxa som flyger på kvast till Blåkulla på skärtorsdagen eller natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen.
I Sverige är det vanligt att barn klär ut sig till påskkärringar till påsk och särskilt på skärtorsdagen. En påskkärring är traditionellt klädd i klänning, förkläde och huckle. Det förekommer även att de har tillbehören kaffepanna, en svart katt och kvast. Påskkärringar går ofta runt och överlämnar små tecknade kort som de själva ritat i gengäld får de godis eller någon annan mindre gåva.
Det är osäkert när traditionen att barn klär ut sig till påskkärringar tog sin början i Sverige. Uppgifter från 1863 finns, men det är troligt att var först på 1900-talet som traditionen fick någon större spridning i landet. Flera av de attribut som förknippas med påskkärringar har inget eller lite att göra med häxor på 1600-talet: Kaffe dracks inte Sverige på 1600-talet så därför går kaffepannorna bort och inte heller finns svarta katter omnämnda i rättsprotokoll från den här tiden