Tre riket slaget

Rapport från den tredje inomhusträningen. Tredje lördagsträningen skulle gå av stapeln, och för första gången så skulle KIK's nya coach, Thomas Folkesson, närvara på den prestigefulla lördagsbataljen. Dock så hade han en annan plan för oss, och det var att vi skulle få det jobbigare. Vilket man kan förstå, till viss del. Sagt och gjort: Borta var den eviga kampen mellan gott(gamla) och ont(unga) och istället så delade vi på oss, gjorde tre lag och blandade åldrarna. Ryktet säger att det var de unga som efter förra träningens förlust bönade och bad på sina bara knän till tränarn att vi skulle ändra på systemet. Om detta inte skedde så planerade man att göra någon form av reclaim-the-brattebergsskolans-inomhushall, men som tur var så lugnade coach deras oroade själar. Tre lag blev det alltså, och lagen blev följande: Lag RÖTT: Joel Jesper Dagis Pumba I det här tre generationer inavlade laget så finns det en hel del göttigt. Knipplas svar på bröderna Gallagher, Dagis och Pumba, skulle nu få testa på att spela i samma lag för första gången. Frågorna var många; Vem skulle ta allt rampljus? Pumba, som hela sin uppväxt stått i skuggan och hulkat bakom sin ärkefiende Dagis? Eller Dagis, som efter uppväxten blivit omsprungen på flera plan(enligt Pumba själv är det på ALLA plan reds anm.) av sin äldre bror, nu skulle kräva revansch? Skulle Jesper, som ju bränt så mycket under säsongen, äntligen få utlopp för all sitt slit och missande? Skulle världens kanske offensivaste målvakt inomhus, Joel, kunna ta någon plats bland de två stora viljorna Dagis och Pumba? Svaren kommer längre ner Lag BLÅTT(och en SVART): John Tobbe Rasmus Emil Ett på många sätt spektakulärt lag. För första gångens den här säsongen så gör superlöftet Emil entré, och formen var ett av frågetecknen runt honom denna dag. Rasmus, som har så mycket inom sig, men som inte riktigt fått ut allting ännu, skulle han ta det stora steget? John, den äldste bland detta gäng, skulle han ta tag i taktpinnen och styra sina adepter genom detta minfält av 3-minutersmatcher som väntade? Skulle den hetlevrade Tobbe få ordning på sitt hetsiga humör som lagt krokben på honom så många gånger förr? Ja herregud, det blev en pärs. Lag GRÖN-GULT-BEIGE(Kommer inte riktigt ihåg, fula var dom iaf) Arvid Chrille André Anton Den stora frågan i detta laget var om Carl Eskil skulle komma. Det gjorde han inte. Sammanfattning: Tränaren hade beordrat att vi skulle spela 3-minutersmatcher, King of the Hill-stil. Detta skulle ändra på en hel del förutsättningar. Dels skulle det bli kortare matcher, dels skulle felpass och misstag straffa sig hårdare än under våra vanliga 10-minutare. Tränaren ville med detta upplägg få oss att springa mer, bli mer intensiva och låta bollen göra jobbet. Jorå så att eee…. Det började bra! I princip samtliga matcher började med rasande tempo, för att sedan sjunka betänkligt efter 10 sekunder. Många mål blev det och det var ju kul, dock så var det mitt egna blåa lag som oftast föll. Vi skrapade bara ihop två vinster på hela träningen, dock en hel del oavgjorda men ändå flest förluster. Ingen i det blåa laget var av den fysiska sorten, och lag GRÖNT(Arvid, Chrille) och RÖTT(Pumba) hade några tyngre pjäser som gillar att gå in i närkamper, och då föll vi ganska lätt. Vi hade stundtals bra passningsspel, men en oförmåga att komma till skott och för många misstag gjorde att vi straffade oss själva mestadelen av träningen. Inte förrän i sista matchen, när jag själv gick upp i anfallet och hängde några random drömmål, lyckades vi vinna. Nä! Lag BLÅTT försvann tidigt från toppstriden denna gång. Istället stod det stora slagen främst mellan GRÖNT och RÖTT. Båda lagen formerade sin tyngd i anfallet och det gav resultat, inte minst mot oss veklingar i blått. I det GRÖNA laget var det mest Arvid och Chrille som styrde, även om orken gjorde att man inte orkade så många matcher i rad. Anton spelade moget och säkert i backlinjen, och André dundrade iväg skott från det ena omöjliga läget efter det andra. Chrille var stor och tung att möta, och gjorde det svårt för övriga. Dock så var inte samspelet med fixstjärnan Arvid det bästa, utan Arvid tvingades ofta till långa soloräder med ryggen mot mål, någon han iofs gillar att göra. Ger man detta laget lite mer samspelande så kan man dock bli oerhört farliga. Nä, vinnarna denna dagen blev det RÖDA laget. Bröderna lyckades dra jämt de flesta matcherna, även om Dagis misstänker att hans bror slog alldeles för stenhårda passningar till honom så han inte kunde göra fler mål än han gjorde. Någon passning gick för långt, för högt och kort. Ibland lyckades dock Dagis ändå, och på ett näst intill omöjligt inspel i penishöjd så lyckades Dagis dämpa bollen på brocket han har på knät, och stänka in bollen i klyket. Typ. Pumpa var annars ett rullande åskmoln denna lördag, och flackade omkring runt hela planen. Många fina samspel blev det, och den yngre av de båda bröderna gjorde nog mest mål, totalt sett(kan ha fel här dock). Jesper lyckades till och med fjutta in en hörna som han lite väl enkelt kom fri på. Nu trodde man att det skulle lossna för den lille liraren, men så blev inte fallet. Kanske gjorde han målet för sent? Joel var där det fanns plats, kort sagt, och gjorde det bra, och kunde även han pricka in nåt mål. Det var helt klart välförtjänta vinnare denna dag. En blandning av talang, styrka, släktband och kondis fällde avgörandet, och vi andra hade helt enkelt inte en chans mot deras lavinartade anfall. Och så hade dom en j-a tur också, men sådant talar vi tyst om i den vänliga föreningen som är Knippla IK. Ingen träning på lördag, dock en CUP ute på Öckerö. Kom och stötta! Skrivet av: Donatello A-lag Herrar 0kommentarer

Referat andra inomhusträningen

Den andra inomhusträningen stod för dörren, och om ni inte var med oss förra gången, så är den korta versionen att vi äldre pulvriserade de stackars juniorerna något å det grövsta. Junisarna fick endast ihop en ynka poäng och vissa matcher rann det iväg fullständigt när den tröga men effektiva lagmaskinen som är De Äldre, rullade fram. Blödande lämnade vi dem, och blödande väntade vi finna dem, men vi äldre fick oss en otrevlig och kanske välbehövlig käftsmäll på lördagsförmiddagen. För det första så var juniorerna i princip helt utbytta. Endast Rasmus, Chrilleeeeeee och Joel fanns kvar av det fallna laget från förra veckan. Lagen såg istället ut som följer: Lag Pokémon Joel Rasmus Chrillääääää Jesper Anton Andreas Pumba Alltså fyra nya spelare in, och man kan lugnt säga att det gav skillnad. Anton är ännu en av Knippla-akademins stjärnelever och verkar gå en ljus framtid till mötes hos junisarna. Bortglömde Andreas som ingen av oss egentligen sett till sedan inkilningen i Skara i våras gjorde storstilad comeback som en elegant spelande back. Även den fruktade målsprutan Jesper(0 mål) gick rakt in i laget. Och den stora nyheten såklart; Vårtstvinet från Öst: Rickard "Pumba" Carlsson, som med sin fruktade motläggs-tiki-taka skulle sätta skräck i oss äldre träningen igenom. Lag Inga studieskulder John Arvid Niclas Tobbe Dagis Bala Lite ändringar här också. Den antike Poppen kunde inte medverka idag, och den giftige Bengt fick också lämna återbud. Istället fick vi som av en slump Tobias Andersson, som ju som bekant spelade med de yngre förra träningen. Det går snabbt i fotboll ibland. Och våran andra debutant var ingen mindre än en livs levande legend i Knippla. Hans eskapader är otaliga. Allt ifrån nattklubbsägare till elektriker har han hunnit med; Eleganten från gneisvägen: Mathias "Bala" Magnusson, dagen till ära helt iförd Liverpools röda dress. I övrigt var det samma gäng som sist, och Dagis hade dagen till ära dammat av sin lyckotröja med Platini på ryggen. Rykten säger att han kvällen före träningen även skulle ha filat och hyvlat sina tår så att hans mytomspunna tåpajar skulle bli än mer oberäkneliga. Att säga att vi äldre var favoriter var en underdrift. Kanske var det därför våran hybris fick sig en rejäl smäll i början, trots att vi lyckades vinna. Efter den vinsten skulle det bli tuffare. Främst kanske pga den fradgafyllde Pumba, som sprang som det inte fanns någon morgondag, precis den typ av järnvilja som de yngre inte hade förra gången. Vi äldre fick se oss besegrade mer än en gång under träningens gång, och vi visste inte riktigt vad som hände. Jesper och Andreas spelade säkert och elegant passningsspel i backlinjen, och deras egen version av Black Swan, Rasmus Einarsson, gjorde gång på gång 360-finten över linjen, men såg ändå bra mer alert och på hugget ut än förra gången. Överallt på planen fanns också Pumba som var både nere i försvaret och framme i anfallet och gjorde mål. De äldre lyckades under stunder av briljans få igång sitt spel, och när vi får fart på våra sargade fötter, då brukar det kunna lösa sig, men det var något som fattades. Jag själv hade lämnat bollkänslan hemma i en påse nappar, Arvid sov dåligt kvällen innan(Nervös, enligt rykten), Niclas hade fortfarande spår av sin hybris efter att ha gjort mål på Bengt Andersson under säsongen, vilket har gjort att han får för sig att klacka bollen på mittplan emellanåt. Tobbe och Bala skötte sig bra, men vi hade svårt att få flyt med två nya förmågor i laget. Dagis däremot försökte leda laget så gott han kunde, och visst satte han också en och annan tåpaj. Inför sista matchen så stod det 3-3 i matcher. Ödet ville verkligen ha en helt avgörande match den här dagen. Och vilket match det blev! Det var Obama mot Romney, det var AIK mot IFK, det var Rocky mot Ivan Drago, det var Karate Kid mot han den andre, det var Cola mot Pepsi mm mm. Svettlukt och tävlingsiver stank i hela hallen och man fick ofta ducka för att undvika alla benpipor som flög omkring. Vi äldre hade en enkel match i början och ledde matchen länge. Men Pumba ville annat, och stod själv för fyra(!) mål i finalen, som dock mirakulöst slutade 4-4. Sudden DEATH fick avgöra. Och det gick fort. Vi hade ett enkelt uppspel där Bala fick bollen med ryggen mot mål snett ut till vänster. Pumba såg sin chans, och satsade allt. Men den sluge räven Bala saw it coming, och vände elegant bort sin fiende, och kunde sedan enkelt spatsera fram mot Joel i målet, och placera in det vinnande 5-4. EUFORI! Glädjescener likt när Berlinmuren föll utspelades. Vi äldre kom verkligen undan med blotta förskräckelsen den här gången. Juniorerna visade sig alla från sin bästa sida, och nästa lördag ser otroligt oviss ut. Det kan verkligen sluta hur som helst. Av: Johnnissen A-lag Herrar 0kommentarer

Franses

Vi har svinkul A-lag Herrar 0kommentarer

Crawford Cup

Första inomhuscupen denna höst, och det skall bli otroligt kul. Vi har hamnat i en grupp om 4, de andra lagen är följande Stenungsunds Futsal Förening Gunnilse IS IFK Björkö Alltså en väldigt tuff och inspirerande grupp där vi går för gruppseger, vi har "toppat" laget i år och kommer med en otrolig stark trupp där vi inte kommer ta några fångar utan gå för slakt :) För exakt 20 år sedan var tre stycken från morgondagens trupp med och vann Crawford Cup alltså 20års jubileum och skall man tro på stjärnorna så är det Knipplas år iår beträffande CC. Niclas som då fick pris för bästa målvakt kommer nu agera försvargeneral och styra trupperna åt rätt håll, Tobias kommer som han gjorde för 20 år sedan spela otroligt vårdat för en 8 åring och Arvid kommer hålla fronten och peta in en sisådär 10-15 mål. Truppen: Joel Fabbe Erik André Chrilleeeeee Käppen (tydligen) Arvid Morgan BOB (inte sylten) någon annan som är sugen ring :) A-lag Herrar 0kommentarer

Rapport från första inomhusträningen

Rapport från den första inomhusträningen Det blåste en förändringens vind inför den prestigefulla inomhusträningen. Envisa rykten sade att juniorerna skulle hårdsatsa den här säsongen och ställa sig upp till kamp mot de äldre. Vanligtvis så brukar det ta drygt en halv träning innan det gnälls och skriks från junisarna och vi får dela upp lagen istället. Men som sagt, i år såg det ut som att saker och ting skulle bli annorlunda. Den redan hatiska stämningen hade under fredagskvällen piskats upp ytterligare då Erik "Dagis" Carlsson, de äldres egen Paulo Di Canio, skrivit nedlåtande om de yngre på Facebook. Tobias Andersson svarade girigt på glåporden och bad till högre makter att han skulle hamna i motsatt lag som Dagis. Dagis, som inte brukar ge efter för hot, blev såpass skakis så han blev tvungen att ta en senare färja, så han skulle slippa försvara sig i omklädningsrummet. På hisingen så försökte även det bakfulla passningsdynamon Niclas Lundell att knäcka de yngre på sitt lilla vis då han som han sa "råkade glömma" att Joel Carlryd skulle åka med oss ut till Öckerö. Joel knöt näven i fickan och hoppade ilsket in i Bengt "Waris" Lennartssons arbetsbil bland verktyg, äckliga träningskläder och öl. Efter att Peter Arvid utan framgång försökt ordna lite struktur på träningen genom någon form av snack inför nästa år så skulle vi till slut sparka igång matcherna. Lagen: Lag Jurassic Park Niclas Dagis Arvid John Poppen Bengt Kort sagt ett perfekt komponerat lag. Där fanns ungdomlig entusiasm(Arvid, Niclas), ovärderlig rutin (Poppen, Dagis) samt stöttepelarna som inte riktigt är bra på något (John, Bengt). Lag Disneydags Joel Rasmus Tobbe Chrilleeeeeeeee Kribba André Gräddan av Knippla IKs ungdomsakademi. Här var det främst Kribba "Steget" Nilsson och Tobbe som skulle leda junisarna mot nya oanade höjder. Första matchen var stel, ostrechad och kass. 0-0 blev det, och de äldre kom undan med blotta förskräckelsen. En poäng var och säsongen var igång. Matcherna efter den blev dock en ända lång uppvisning av de äldre. Dagis trampade igång sina fötter och gled förbi junisarna som Iniesta på en bra dag. Poppen blev yngre och yngre för varje minut och klev fram som den härförare han föddes till. Längst fram hade vi en livsfarlig Bengt som stressade och sprang på ALLT. De yngre verkade chockade, vilsna och lite trötta. Rykten har gjort gällande att många av de yngre (Rasmus och Chrille) fick stanna uppe och se klart HELA X-FACTOR på fredagen. Vilket i så fall innebär att dom två kom i säng 21:30, vilket är alldeles för sent. Att de yngre ändå lyckades hålla siffrorna nere i några matcher (5-4, 2-1, 10-2 mm) berodde mest på att vi äldre växlade ner och tog det lugnt. Det hjälpte inte att vi ställde Dagis i mål. Den ack så bakfulle Niclas fick ibland också stå i mål och motta fjuttskott efter fjuttskott från junisarna. Kort sagt kan man ju säga att Kribba och Tobbe misslyckades kapitalt med att leda sina pojkar. Tobbe försökte och försökte men fick ingen som helst hjälp av Kribba, som mest sprang omkring och skrattade och önskade han var något äldre. Det finns dock potential hos juniorerna. Kan Rasmus få ordning på sina spretiga fötter och finter så kan han växa än mer. André, som mest körde Pumbastilen igår(Slog bollen för långt fram och sprang), kan också ta ytterligare några kliv. Hoppas nu bara att junisarna inte tar åt sig alltför mycket av överkörningen igår. Det kommer fler tillfällen. En vacker dag, blir vi FÖR gamla. Kanske. Referatet skrivet av: Batman A-lag Herrar 0kommentarer

Visa fler nyheter