Referat andra inomhusträningen

Den andra inomhusträningen stod för dörren, och om ni inte var med oss förra gången, så är den korta versionen att vi äldre pulvriserade de stackars juniorerna något å det grövsta. Junisarna fick endast ihop en ynka poäng och vissa matcher rann det iväg fullständigt när den tröga men effektiva lagmaskinen som är De Äldre, rullade fram. Blödande lämnade vi dem, och blödande väntade vi finna dem, men vi äldre fick oss en otrevlig och kanske välbehövlig käftsmäll på lördagsförmiddagen.

För det första så var juniorerna i princip helt utbytta. Endast Rasmus, Chrilleeeeeee och Joel fanns kvar av det fallna laget från förra veckan.
Lagen såg istället ut som följer:

Lag Pokémon

Joel
Rasmus
Chrillääääää
Jesper
Anton
Andreas
Pumba

Alltså fyra nya spelare in, och man kan lugnt säga att det gav skillnad. Anton är ännu en av Knippla-akademins stjärnelever och verkar gå en ljus framtid till mötes hos junisarna. Bortglömde Andreas som ingen av oss egentligen sett till sedan inkilningen i Skara i våras gjorde storstilad comeback som en elegant spelande back. Även den fruktade målsprutan Jesper(0 mål) gick rakt in i laget. Och den stora nyheten såklart; Vårtstvinet från Öst: Rickard "Pumba" Carlsson, som med sin fruktade motläggs-tiki-taka skulle sätta skräck i oss äldre träningen igenom.

Lag Inga studieskulder

John
Arvid
Niclas
Tobbe
Dagis
Bala

Lite ändringar här också. Den antike Poppen kunde inte medverka idag, och den giftige Bengt fick också lämna återbud. Istället fick vi som av en slump Tobias Andersson, som ju som bekant spelade med de yngre förra träningen. Det går snabbt i fotboll ibland. Och våran andra debutant var ingen mindre än en livs levande legend i Knippla. Hans eskapader är otaliga. Allt ifrån nattklubbsägare till elektriker har han hunnit med; Eleganten från gneisvägen: Mathias "Bala" Magnusson, dagen till ära helt iförd Liverpools röda dress. I övrigt var det samma gäng som sist, och Dagis hade dagen till ära dammat av sin lyckotröja med Platini på ryggen. Rykten säger att han kvällen före träningen även skulle ha filat och hyvlat sina tår så att hans mytomspunna tåpajar skulle bli än mer oberäkneliga.

Att säga att vi äldre var favoriter var en underdrift. Kanske var det därför våran hybris fick sig en rejäl smäll i början, trots att vi lyckades vinna. Efter den vinsten skulle det bli tuffare. Främst kanske pga den fradgafyllde Pumba, som sprang som det inte fanns någon morgondag, precis den typ av järnvilja som de yngre inte hade förra gången. Vi äldre fick se oss besegrade mer än en gång under träningens gång, och vi visste inte riktigt vad som hände. Jesper och Andreas spelade säkert och elegant passningsspel i backlinjen, och deras egen version av Black Swan, Rasmus Einarsson, gjorde gång på gång 360-finten över linjen, men såg ändå bra mer alert och på hugget ut än förra gången. Överallt på planen fanns också Pumba som var både nere i försvaret och framme i anfallet och gjorde mål.

De äldre lyckades under stunder av briljans få igång sitt spel, och när vi får fart på våra sargade fötter, då brukar det kunna lösa sig, men det var något som fattades. Jag själv hade lämnat bollkänslan hemma i en påse nappar, Arvid sov dåligt kvällen innan(Nervös, enligt rykten), Niclas hade fortfarande spår av sin hybris efter att ha gjort mål på Bengt Andersson under säsongen, vilket har gjort att han får för sig att klacka bollen på mittplan emellanåt. Tobbe och Bala skötte sig bra, men vi hade svårt att få flyt med två nya förmågor i laget. Dagis däremot försökte leda laget så gott han kunde, och visst satte han också en och annan tåpaj. Inför sista matchen så stod det 3-3 i matcher. Ödet ville verkligen ha en helt avgörande match den här dagen. Och vilket match det blev! Det var Obama mot Romney, det var AIK mot IFK, det var Rocky mot Ivan Drago, det var Karate Kid mot han den andre, det var Cola mot Pepsi mm mm. Svettlukt och tävlingsiver stank i hela hallen och man fick ofta ducka för att undvika alla benpipor som flög omkring. Vi äldre hade en enkel match i början och ledde matchen länge. Men Pumba ville annat, och stod själv för fyra(!) mål i finalen, som dock mirakulöst slutade 4-4. Sudden DEATH fick avgöra. Och det gick fort. Vi hade ett enkelt uppspel där Bala fick bollen med ryggen mot mål snett ut till vänster. Pumba såg sin chans, och satsade allt. Men den sluge räven Bala saw it coming, och vände elegant bort sin fiende, och kunde sedan enkelt spatsera fram mot Joel i målet, och placera in det vinnande 5-4.

EUFORI!

Glädjescener likt när Berlinmuren föll utspelades. Vi äldre kom verkligen undan med blotta förskräckelsen den här gången. Juniorerna visade sig alla från sin bästa sida, och nästa lördag ser otroligt oviss ut. Det kan verkligen sluta hur som helst.
Av: Johnnissen