Tre riket slaget

Rapport från den tredje inomhusträningen.

Tredje lördagsträningen skulle gå av stapeln, och för första gången så skulle KIK's nya coach, Thomas Folkesson, närvara på den prestigefulla lördagsbataljen. Dock så hade han en annan plan för oss, och det var att vi skulle få det jobbigare. Vilket man kan förstå, till viss del. Sagt och gjort: Borta var den eviga kampen mellan gott(gamla) och ont(unga) och istället så delade vi på oss, gjorde tre lag och blandade åldrarna. Ryktet säger att det var de unga som efter förra träningens förlust bönade och bad på sina bara knän till tränarn att vi skulle ändra på systemet. Om detta inte skedde så planerade man att göra någon form av reclaim-the-brattebergsskolans-inomhushall, men som tur var så lugnade coach deras oroade själar. Tre lag blev det alltså, och lagen blev följande:

Lag RÖTT:

Joel
Jesper
Dagis
Pumba

I det här tre generationer inavlade laget så finns det en hel del göttigt. Knipplas svar på bröderna Gallagher, Dagis och Pumba, skulle nu få testa på att spela i samma lag för första gången. Frågorna var många; Vem skulle ta allt rampljus? Pumba, som hela sin uppväxt stått i skuggan och hulkat bakom sin ärkefiende Dagis? Eller Dagis, som efter uppväxten blivit omsprungen på flera plan(enligt Pumba själv är det på ALLA plan reds anm.) av sin äldre bror, nu skulle kräva revansch? Skulle Jesper, som ju bränt så mycket under säsongen, äntligen få utlopp för all sitt slit och missande? Skulle världens kanske offensivaste målvakt inomhus, Joel, kunna ta någon plats bland de två stora viljorna Dagis och Pumba? Svaren kommer längre ner

Lag BLÅTT(och en SVART):

John
Tobbe
Rasmus
Emil

Ett på många sätt spektakulärt lag. För första gångens den här säsongen så gör superlöftet Emil entré, och formen var ett av frågetecknen runt honom denna dag. Rasmus, som har så mycket inom sig, men som inte riktigt fått ut allting ännu, skulle han ta det stora steget? John, den äldste bland detta gäng, skulle han ta tag i taktpinnen och styra sina adepter genom detta minfält av 3-minutersmatcher som väntade? Skulle den hetlevrade Tobbe få ordning på sitt hetsiga humör som lagt krokben på honom så många gånger förr? Ja herregud, det blev en pärs.

Lag GRÖN-GULT-BEIGE(Kommer inte riktigt ihåg, fula var dom iaf)

Arvid
Chrille
André
Anton

Den stora frågan i detta laget var om Carl Eskil skulle komma. Det gjorde han inte.

Sammanfattning:

Tränaren hade beordrat att vi skulle spela 3-minutersmatcher, King of the Hill-stil. Detta skulle ändra på en hel del förutsättningar. Dels skulle det bli kortare matcher, dels skulle felpass och misstag straffa sig hårdare än under våra vanliga 10-minutare. Tränaren ville med detta upplägg få oss att springa mer, bli mer intensiva och låta bollen göra jobbet. Jorå så att eee…. Det började bra! I princip samtliga matcher började med rasande tempo, för att sedan sjunka betänkligt efter 10 sekunder. Många mål blev det och det var ju kul, dock så var det mitt egna blåa lag som oftast föll. Vi skrapade bara ihop två vinster på hela träningen, dock en hel del oavgjorda men ändå flest förluster. Ingen i det blåa laget var av den fysiska sorten, och lag GRÖNT(Arvid, Chrille) och RÖTT(Pumba) hade några tyngre pjäser som gillar att gå in i närkamper, och då föll vi ganska lätt. Vi hade stundtals bra passningsspel, men en oförmåga att komma till skott och för många misstag gjorde att vi straffade oss själva mestadelen av träningen. Inte förrän i sista matchen, när jag själv gick upp i anfallet och hängde några random drömmål, lyckades vi vinna. Nä! Lag BLÅTT försvann tidigt från toppstriden denna gång.

Istället stod det stora slagen främst mellan GRÖNT och RÖTT. Båda lagen formerade sin tyngd i anfallet och det gav resultat, inte minst mot oss veklingar i blått. I det GRÖNA laget var det mest Arvid och Chrille som styrde, även om orken gjorde att man inte orkade så många matcher i rad. Anton spelade moget och säkert i backlinjen, och André dundrade iväg skott från det ena omöjliga läget efter det andra. Chrille var stor och tung att möta, och gjorde det svårt för övriga. Dock så var inte samspelet med fixstjärnan Arvid det bästa, utan Arvid tvingades ofta till långa soloräder med ryggen mot mål, någon han iofs gillar att göra. Ger man detta laget lite mer samspelande så kan man dock bli oerhört farliga.

Nä, vinnarna denna dagen blev det RÖDA laget. Bröderna lyckades dra jämt de flesta matcherna, även om Dagis misstänker att hans bror slog alldeles för stenhårda passningar till honom så han inte kunde göra fler mål än han gjorde. Någon passning gick för långt, för högt och kort. Ibland lyckades dock Dagis ändå, och på ett näst intill omöjligt inspel i penishöjd så lyckades Dagis dämpa bollen på brocket han har på knät, och stänka in bollen i klyket. Typ. Pumpa var annars ett rullande åskmoln denna lördag, och flackade omkring runt hela planen. Många fina samspel blev det, och den yngre av de båda bröderna gjorde nog mest mål, totalt sett(kan ha fel här dock). Jesper lyckades till och med fjutta in en hörna som han lite väl enkelt kom fri på. Nu trodde man att det skulle lossna för den lille liraren, men så blev inte fallet. Kanske gjorde han målet för sent? Joel var där det fanns plats, kort sagt, och gjorde det bra, och kunde även han pricka in nåt mål. Det var helt klart välförtjänta vinnare denna dag. En blandning av talang, styrka, släktband och kondis fällde avgörandet, och vi andra hade helt enkelt inte en chans mot deras lavinartade anfall. Och så hade dom en j-a tur också, men sådant talar vi tyst om i den vänliga föreningen som är Knippla IK.

Ingen träning på lördag, dock en CUP ute på Öckerö. Kom och stötta!
Skrivet av: Donatello