Magkänslan tog Frida Abrahamsson till Örebro (del 1)

Hon kom till KIF Örebro inför säsongen 2018 med inställningen att få mer speltid än vad de föregående säsongerna i Piteå hade gett. Hennes norrländsk vilja och energi gav inte bara speltid, utan gjorde henne också till en nyckelspelare i laget. Och att hon mitt i brinnande säsong fick axla lagkaptensrollen som om hon aldrig gjort något annat. Frida Abrahamsson, som nyss kritat på för ett till år med KIF Örebro, om säsongen och varför hon valt att stanna i KIF Örebro.

Det blev fyra säsonger i Piteå IF innan flyttlasset gick söderut 2018. Valet av ny plats att utveckla sig själv som fotbollsspelare på blev Närke och KIF Örebro. Frida Abrahamsson är först på plats. Redo för intervju. En intervju som prioriteras in tidig morgon före jobbet. Inget att vänta på.

Varför blev det KIF Örebro?

– Det kändes jättebra redan från första dialogen med klubben, då med Stefan (Ärnsved) och Anders (Nilsson, klubbchef vid den tiden). De förmedlade en bra bild av klubben. Jag hann aldrig besöka Örebro, så jag valde egentligen KIF Örebro helt ”osett”, så att säga.

Så det kunde blivit ”grisen i säcken”?

– Ja. Jag hade varken kollat boende, staden eller arenan. Jag gick helt på magkänslan. Men bilden jag fick av klubben var jättebra, samtidigt som jag inte ens kunde ha föreställt mig hur bra det sen faktiskt blev det här året.

Att KIF Örebro nyss trillat ur högsta serien, och skulle spela i den kanske på många sätt tuffare serien Elitettan var inget som avskräckte Frida. Snarare tvärt om.

– Stefan var jättetydlig med vad han ville. Klubben var tydlig med vad man hade för målsättning med säsongen. Jag kände att det fanns en genuin vilja att klättra tillbaka upp igen. Det var inget snack, jag trodde på det som klubben sa. Det blev avgörande för mig. Jag blev taggad på att vara en del av återtåget.

– Dessutom blev det ganska bra för mig att ta nya tag här i mitt eget fotbollsspelande det här året, samtidigt som klubben på sitt sätt hade sin egen nystart.

KIF Örebro inledde säsongen med matcher i Svenska Cupen mot damallsvenska lag som Piteå IF, Djurgårdens IF och Hammarby IF. Förlust i samtliga tre matcher, och ändå ett styrkebesked för Frida.

– Ja, det blev förluster. Men vi stod emot bra. Och jag såg att laget hade potential. Känslan jag gick därifrån med var att det här blir en ganska bra säsong, bara vi ger det tålamod och tid. Jag tror fler än jag i laget kände så. Vi stod ju ändå upp så pass bra mot de här lagen, varför skulle vi inte klara Elitettanlagen?

Abrahamsson hyllar gruppdynamiken och det arbete som lagts ned på att få ihop laget. En nyckel, enligt Frida.

– Det där är nog den enskilt viktigaste orsaken till att vi klarade det här, som alla sa var omöjligt. Trots skador och kämpigt med ekonomin. Stor eloge till Stefan och Fredrik (Biörs). De la ned ett jättejobb på att vi skulle göra saker tillsammans i gruppen för att bli ett riktigt starkt team.

Och flera spelare klev fram när skadorna duggade tätt…

– Ja! Verkligen. Så imponerad av mina lagkamrater.

Hanne Gråhns fick kasta in handduken mitt i säsongen. Kaptensbindeln behövde en ny arm. Och det blev din. Hur kändes det?

– Det var väldigt hedrande. Inget jag hade förväntat mig som ny i laget. Det fanns dessutom flera andra spelare som hade kunnat axla den rollen också. Jag känner mig nog inte som en kapten, men jag tvekade ändå inte att ta bindeln. Jag vet ju att jag alltid hörs mycket på planen och styr och ställer…

… du har kaptensdrag i alla fall?

– Ja. Det kan man nog säga. Jag tycker ju om att få saker ordentligt gjorda. Något jag lärde mig i Piteå var att man ska se och höra alla, men samtidigt kunna vara väldigt tydlig och ställa krav. Det handlar ju inte om att man kritiserar individen, utan ambitionen är ju att vi som lag ska bli lite, lite bättre hela tiden. Jag tycker vi klarar av kravställande i laget.

– Sen har man också ett större ansvar även utanför planen. I omklädningsrummet ska jag som kapten vara en förebild, och försöka se så alla har det bra även socialt.

När laget kom tillbaka efter sommaren, redo för höstens avgörande matcher, tycker Frida det kändes bra.

– Vår säsong flöt på från start och vi kunde rida på den vågen. Så det kändes bra. Och det var väldigt tydligt att alla trodde på det. Sen har alltid höstmatcherna en extra nerv, det blir lite mer allvar på något sätt eftersom man börjar se slutet på en lång säsong. Särskilt i slutet av hösten.

Enligt Frida pratade laget mycket om att hålla fokus på prestationen och inte tabellen. Det var viktigt att försöka njuta av matcherna.

– När vi har kul och njuter så är vi ju som bäst.

Sen kom de där tre sista avgörande matcherna, med allt i egna händer. Var du någonsin orolig?

– Nej.

Inte ens en tvekan på svaret. Frida fortsätter:

– Visst kändes det mer pirrigt och en del spelare kände nog stress. Men jag visste att vi skulle greja det. Och det gjorde vi. Vi har haft högt i tak och varit väldigt raka mot varandra och utnyttjat de styrkor vi har. Stefan och Fredrik har taktiskt varit på topp hela säsongen. Sen har Tina (Sikh) varit viktig som lagledare, med sitt lugn.

Frida blir lätt tårögd när hon pratar om de där sista avgörande matcherna och bedriften att klara avancemanget.

– Man blir nästan lite rörd av hur vi kämpat den här säsongen. Känner en enorm stolthet. Det måste jag säga. Och vilket engagemang! Supporters, media och ideellt engagerade. Jag får gåshud. Känslan är så härlig. Det är så många saker som förtjänar att lyftas.

Frida nämner bland annat supporterinitiativet med en Swish-kampanj, partners som klivit in och människorna runt laget som gjort så otroligt mycket. Det finns en stor tacksamhet i rösten.

Intervjun med Frida fortsätter i del 2>

Text: Fredrik Stengarn
Foto: Rasmus Ohlsson