Hallå där Adelisa Grabus!

Adelisa Grabus är 22 år gammal och redan en KIF-veteran. Men inför säsongen 2019 valde hon att tacka nej till sitt kontraktserbjudande och istället pröva vingarna i Växjö. Adelisa, hur känns det att lämna KIF Örebro?

– Det känns väldigt tråkigt såklart. KIF Örebro har vart en trygghet för mig i så många år nu och Behrn Arena har vart som ett andra hem. Samtidigt så har jag känt att det är dags för mig att pröva någonting nytt, trots att jag trivts bra i Örebro och i KIF.

Du har varit en del av klubben sen 2012, vad har du för minnen från de här åren?

– Jag har väldigt många minnen från dessa år, både bra och mindre bra. Vi har ju haft en liten berg- och dalbana i klubben med både fram- och motgångar. Jag ser ändå tillbaka på de här åren med ett leende på läpparna eftersom framgångarna på planen har vart större än motgångarna. Det bästa minnet är Champions League-matchen på Behrn Arena mot PSG. Det var riktigt häftigt!

Hur kändes 2017 när det stod klart att vi skulle spela i Elitettan 2018?

– Det var riktigt tufft. Jag drogs tyvärr med en korsbandsskada hela 2017 och det var riktigt jobbigt att inte kunna påverka eller hjälpa laget ute på planen. Det var väl som en chock för alla att det faktiskt gick så dåligt just den säsongen. KIF Örebro är ett lag som ska spela i OBOS Damallsvenskan.

Samtidigt var du en av de tongivande spelarna 2018, både på och tyvärr även utanför planen i och med skadan - hur summerar du säsongen?

– Jag skolades om till yttermittfältare och fick en helt annan roll i laget. Jag blev mer delaktig i spelet och utvecklades väldigt mycket under vårsäsongen. Det kändes riktigt bra, men sen kom en ny motgång och jag missade höstsäsongen. För lagets del så var allas mål att vi skulle ta oss tillbaka till OBOS Damallsvenskan, det fanns ingenting annat. Alla la ner allt de hade för att nå målet trots massa hinder på vägen och vi lyckades tillsammans.

Truppens goda sammanhållning var en viktig nyckel, vad tror du gjorde att ni hade sån harmoni i laget 2018?

– Vi hade många nya spelare inför 2018 så vi var noga med att få ihop truppen så snabbt som möjligt. Vi hade mycket lagaktiviteter i början av året som tränarna styrde, men också på fritiden där vi umgicks på lediga dagar eller på kvällarna. Det gjorde att vi blev väldigt bekväma med varandra och vi hade högt i tak. Vi kunde ställa krav på varandra vilket är viktigt om man vill vara ett topplag. Vi hade en skön grupp helt enkelt som klickade, både med ledare och spelare.

Det syntes också utifrån att ni hade kul tillsammans! 2019 då, hur ser du på ditt kommande år i Växjö?

– Jag ser fram emot ett miljöbyte och ta nästa steg i min utveckling. Växjö var nykomlingar förra året och gjorde det riktigt bra. Det ska bli roligt att se hur långt vi kan ta oss i år.

Det är garanterat många som kommer sakna dig kommande säsongen, så avslutningsvis: vad vill du skicka för hälsning till dina KIF-fans och engagerade?

– Jag vill bara säga tack egentligen. Tack till föreningen som vågat satsa på mig i alla dessa år, tack till alla funktionärer som ställer upp hela tiden för att ge oss bästa möjliga förutsättningar, tack till alla som gör ett hårt jobb inom föreningen för att tjejer ska få spela på elitnivå och tack till publiken som är där och hjälper oss. Ett extra tack till fotograferna som är där på matcherna, ni sprider damfotbollen något enormt och det är guldvärt. Vi ses på Behrn snart igen! Och ett stort lycka till.

Desamma Adelisa!

Text: Fredrik Stengarn
Foto: Rasmus Ohlsson