KONSTGRÄSLIGT I KARLSKOGA!

En fredagskvällsmatch i september, med avresa direkt efter arbetsveckans slut, visade sig vara tungt för Vikens juniorer. Visst gjorde pojkarna sitt bästa, men energin räckte inte riktigt till. Slutsiffrorna, 5-2 (3-1), talar sitt tydliga språk. Hemmalaget KB Karlskoga vann matchen, som spelades i el-ljus, helt rättvist på en mycket snabb och svårspelad konstgräsmatta.

Domaren blåste till spel klockan 19:30 och det stod tidigt klart att det skulle bli en match full av spelvändningar med en mycket begränsad mängd spel på det inre mittfältet. Efter en lovande inledning från IFV, där främst Ousman Jammeh från sin vänsterytterposition var en källa till oro, kunde värdarna öppna målskyttet på ett enkelt sätt. Bollen togs fram till höger på Vikens planhalva där försvararna var passiva och inspelet förpassades in i ett tillspillogivet mål. Efter KBKs ledningsmål kunde gästerna dock fortsätta att oroa hemmaförsvaret via bollvinster högt upp i planen där Mohsen Mohammadi och Kern Hodges jobbade på bra i Vikenanfallet. Men utan utdelning gick det som det ofta gör. Karlskoga ordnade via Vikenmålvakten Mohammad Ebrahimi en högerhörna som efter att ha passerat en skog av vilt sparkande ben återigen ställde en hemmaspelare med öppet mål och 2-0 var ett faktum. Viken lyckades ändå skapa flera skapliga chanser och reduceringen kom också efter ett kraftfullt avslut ur högerinnerläge av Mohammadi. Efter en fin framspelning av Olle Bring dunkade Mohammadi upp bollen i första krysset. Möjligheter saknades inte för Viken att kvittera, bl. a. hade Jammeh ett skott i den vänstra stolpen efter ett inspel från höger. Lite senare tog sig Bring starkt fram till ett avslut ur högerinnerposition. Detta gick tyvärr utanför den högra stolpen. Mot slutet av halvleken skulle hemmalaget ändå få sista ordet när man återigen tog sig fram på sin högerkant vilket resulterade i ytterligare ett enkelt mål i öppen kasse. Halvtidsresultat: 3-1.

Den andra halvleken inleddes på bästa sätt ur Vikensynpunkt när en frispark från vänster lyftes in av Sami Ahmeti, målvakten lyckades inte fånga lädret och Mohammadi kunde knäa in bollen från nära håll. 2-3. Glädjen blev inte långvarig då Viken tämligen omgående slarvade på sitt högermittfält. Karlskoga utnyttjade gåvan, tog sig in centralt i planen och rullade enkelt in bollen från 16-metern till 4-2. Det skulle dröja ytterligare en stund tills KBK fastställde slutresultatet till 5-2 och slutgiltigt punkterade matchen. Ett något turligt uppspel bakom Vikens backlinje friställde en Karlskogapelare med Ebrahimi som räddade. Returen kunde retligt nog enkelt rullas in i nätet. Efter det målet rann kraften och energin ur matchen i allmänhet och ur Vikenspelarna i synnerhet. Med tre och en halv minut kvar fanns det inte ens energi till el-ljuset som följdaktligen slocknade. Man beslöt i samråd att avbryta/avsluta matchen. Ridå!

Sammafattningsvis måste man konstatera att Karlskogaspelarna behärskade omständigheterna bättre än sina gäster från Åmål. Man fyllde på med massor av folk i straffområdet och jobbade hårt när lägena uppenbarade sig.
Effektiviteten var minst sagt imponerande. I kvällens match hade Viken behövt sätta hårdare press på Karlskogas bollhållare och haft en bättre koll på motståndarna i det egna straffområdet. Det bör i sammanhanget nämnas att Viken fick stuva om i laget efter en fotledsskada på hårt arbetande forwarden Hodges. Detta inträffade i mitten av den första halvleken och var tungt för IF Viken som ändå får godkänt för sin insats. Det var helt enkelt "en sådan dag". Glädjande i matchen var Jammehs framfart på vänsterkanten och Brings jobb på det inre mittfältet (plus en fin assist.) Mohammadi visade målfarlighet kryddat med lite briljans emellanåt.

Slutorden får bli följande: I slutet av en säsong med deltagande i flera lag måste man imponeras av lojaliteten som merparten av juniorspelarna visar mot IF Viken som förening. Det gör att man som ledare gärna tillbringar tiden med pojkarna. Före, under och efter matcherna/träningarna. Trots allt är det dom som är föreningens nära framtid. Helt enkelt något att vårda, vara rädd om och tro på. Ja, både juniorerna och framtiden.

Troende Bulta