Krönika: Sven "Sleven" Säfwenberg

Sven ”Sleven” Säfwenberg är en av Sveriges största idrottsprofiler genom tiderna. Från 16 års ålder var han ordinarie målvakt i IFK Uppsala, det lag som under sin storhetstid dominerade svensk band med bland annat sex raka SM-guld åren 1915-20. Från 1919 var Sleven också målvakt i landslaget.

En hängiven ledarfigur
Slevens långa karriär och hans stora engagemang för sin klubb är utmärkande. Efter glansdagarna förde IFK Uppsala en mer undanskymd tillvaro och 1931 åkte man till och med ur högsta serien. Då bestämde sig Sleven för att göra IFK till ett storlag igen. Sleven skapade, inspirerade och tränade själv upp ett nytt stjärnlag. Med sitt unga manskap, kompletterat med några starka spelarvärvningar, lyckades han snabbt föra IFK tillbaka till högsta divisionen. Och väl där, nådde man redan första säsongen SM-final.

Skrällen på Stockholms stadion 1933
I SM-finalen på Stockholms stadion var Karlstad-Göta klara favoriter. Men Sleven och han kamrater åstadkom en praktskräll: IFK Uppsala vann matchen med 11-1! Jublande IFK-supportrar stormade planen och Sleven och hans mannar bars runt i guldstol. ”Mitt livs lyckligaste ögonblick”, skrev han senare i sina memoarer.

Efter denna bedrift tilldelades Sven ”Sleven” Säfwenberg, som ende bandyspelare någonsin, Svenska Dagbladets bragdmedalj ”för lysande ledarskap av IFK Uppsalas bandylag”. Ceremonin ägde rum under pompa och ståt, på nyårsaftonen 1933.

Ett skrockfullt fenomen
Som målvakt beskrivs Sleven som ett fenomen. Publiken älskade honom. Hans blixtrande parader och säkra blick för spelet gjorde honom också till en fruktad motspelare. Men han var samtidigt beundrad för sin skicklighet och hyllades ofta av sina motståndare, både i Sverige och utomlands.

I sina memoarer, 25 år i bandyburen (1936) berättar Sleven om sin bekanta skrockfullhet. Han ägnade sig åt närmast rituella förberedelser inför matcherna. De största omsorgerna rörde utrustningen. Slevens speciella mundering är ett eget stycke i den svenska idrottshistorien. Han ansåg själv att en del av hans framgångar berodde på just den.

Under hela sin karriär använde Sleven samma klädnad. Den med åren allt trådigare tröjan, liksom de slitna benskydden, vägrade han under alla år att byta ut. Tröjan fick helst inte ens tvättas under pågående säsong – det bringade otur för laget. Slevens karakteristiska skolmössa var ännu heligare. Han satte oftast på sig den innan han kom till bandyplanen, sedan vägrade han notoriskt att ta den av sig före slutsignalen. Vid en landskamp mot Finland i Helsingfors 1919 hamnade Sleven i bryderi, då självaste riksföreståndaren Gustaf Mannerheim kom ut på isen för att hälsa på spelarna. Alla lyfte artigt på sina mössor inför generalen, men Sleven löste situationen genom att göra honnör!

Bandyn trogen i det sista
Efter sin målvaktskarriär satsade Sleven på tillverkning av bandybollar av hög kvalitet. Sleven-bollen blev en stor succé som den mest kända och använda bandybollen. Han kunde nu också ägna sig mer åt sin andra stora passion i livet, segling.

Men han fortsatte som tränare och ledare för sitt kära IFK Uppsala. Sven ”Sleven” Säfwenberg var bandyn trogen, bokstavligen in i det sista. Han dog, endast 51 år gammal, av en hjärtattack som åskådare under matchen Forsbacka-Sandviken 1950.