Denmark Cup - dag 4

Semifinal mot IF Böljan - vad visste vi om dem? Det är Falkenbergs största förening och Dam-laget spelade i Eliettan här om året. Vi bodde dessutom grannar med dem på skolan och hade pratat mycket med deras tränare. De var trevliga, seriösa och verkade väldigt kunniga. Totalt hade de en trupp på 37 st 04:or där tre blivit uttagna till F15-landslaget och saknades denna helg. Qbik som mött dem sa att de är jäkligt bra och oerhört passningsskickliga.

11:00 blåste domaren. Hög press för att störa deras passningsspel, var planen. Då måste backlinjen våga stå högt även om vi riskerar djupledsbollar bakom oss. Maja, Vera, Emelie, Agnes, Mira och Smilla som gick runt på de fyra positionerna är alla riktigt snabba och vilken match de gör mot Böljans kvicka forwards. På mitten finns också Julia. Hon är definitionen av bra press. Som hon sliter och vilken timing.

Fem minuter in i matchen leder den höga pressen till att Moa kan sno åt sig bollen i höjd med deras straffområdeslinje. Hon trycker till med vänstern och bollen går upp mot krysset. Mål? Nej, en vacker enhandsparad. Lite senare skjuter Joline en frispark från långt håll som träffar undersidan av ribban och ner i marken. Fram störtar Olivia för att nicka men bollen studsar precis över kalufsen. I anda halvlek fick vi se en liknande situation men denna gång var det insidan stolpen. Böljans backlinje gör en spelvändning. Vi pressar dem högt och Lisa lyckas bryta uppspelet. Hon passar snabbt till Joline som driver runt backen och skjuter ett skott lågt i bortre hörnet. Bollen tar insida stolpe och rullar längs mållinjen. Oliva störtar dit och kan kasta fram sin längsta tå och stöter in bollen precis före försvararna.

Spelet ”böljar” fram och tillbaka men med hårt jobb över hela plan lyckas vi hålla ut och ta hem segern. Yttermittarna Elin, Annie och Lisa förtjänar lite extra beröm för alla maxlöpningar upp och ner längs kanten . Detta var kanske vår starkaste insats under turneringen. Det var en välspelad semifinal i högt tempo och med två bra lag. Och denna dag var det vi som var snäppet vassare.

IFK Skoghall – IF Böljan 1-0 (0-0)
1-0 Olivia Wall

Lunchkön var lång. Skrockfulla Skoghall hade sett till att få äta vid samma matbord under hela turneringen. När vi kom in så sprang alltid Nina längst bort i hallen och placerade Kotten mitt på långbordet. Och ingen bråkar med en björn så därför fick vi alltid ha bordet i fred. Men idag var vi sena in och bordet var redan upptaget. Panik! Vi fick slå oss ner på lite olika bord men efterhand blev några stolar lediga på turbordet och vi kunde flytta över spelare efter spelare. Men skulle det räcka eller hade förtrollning brutits när rutinerna ruckats?

Vi räknade med att få möta proffslaget Bröndby IF i finalen men rapporter kom om att Hyllie vunnit den andra semifinalen. Vi hade lärt känna Hyllies tränare under turneringen och promenerade bort för att fråga dem om det stämde. Jo, de hade vunnit på straffar så nu blev finalen en repris på öppningsmatchen. Var det bra eller dåligt?, frågade vi oss. Bröndby borde väl vara det strakare laget men samtidigt hade Hyllie extra motivation i form av revanschlusta efter match 1.

Qbik hade tagit sig till B-final efter 2-1 mot Hällbybrunns IF och mötte nu Österåker. Vi hann bara se inledningen av B-finalen och att Österåker nickade in 1-0 på hörna. Tyvärr stod sig det resultatet matchen ut men Qbik visar ändå att de är ett mycket bra lag och sammantaget kan vi konstatera att Värmländsk tjejfotboll står sig bra i konkurrensen.

Då var det dags för finaler i Denmark Cup eller Bröndby Cup som daskarna säger. Cupen har funnits sedan 1979 och i år deltog nästan 300 lag och 4500 flickor och pojkar. Funktionärerna är många och trevliga och tack vare dem så löste sig saker och ting mycket bättre än vi befarat första kvällen. För vår del blev finalen alltså andra matchen mot Malmölaget Hyllie IK. Det var trötta och stela kroppar som behövde mobiliseras för ytterligare 2 x 20 minuter. Vi samlade oss och sa ”Ni har gjort det fantastiskt bra, men vi får inte vara nöjda än. Den här chansen får ni kanske aldrig igen. Nu gäller det att ta den”. De lyssnade. Tändningen var magisk och tjejerna står för en lysande insats. Visst syns det att vi har många matcher i benen men viljan kan ingen klaga på. Även domarna hade många matcher i benen. Linjemannen på vår sida tvingas gå ner på knä och stretcha redan efter fem minuter.

Vi dominerar spelet inledningsvis men chansmässigt är det ganska jämt. Hyllie har t ex ett högt inlägg som hade blåst in under ribban om inte Wahlsten varit där med en näve. Försvarsmässigt är vi lysande. Vi skulle kunna lyfta vem som helst för alla har gjort en grym turnering men kanske att Vera stack ut lite extra under just finalen. Vår bästa chans hade Lisa med ett stolpskott som förgicks av en snabb spelvändning. I halvlek står det 0-0.

I andra halvlek öser vi på. Vi är helt klart piggare än Hyllie men de är inte lätta att få hål på. Till slut lyckas Olivia springa sig fri och skjuta in 1-0 och ett par minuter senare är hon igenom igen och blir fälld. Moa dundrar in straffen till 2-0 och lite senare gör hon även 3-0 på en hög frispark som får en lurig studs. Hylle får en straff i slutminuten men Norah slänger sig åt rätt håll och skrämmer ut bollen utanför stolpen. Vinst! Och vilken glädje! Alla tjejerna förutom Emelie och Joline, som sträckt sig under finalen, springer in till mitten. Kramkalas och glädjetårar.

IFK Skoghall – Hyllie IK 3-0 (0-0)
1-0 Olivia Wall
2-0 Moa Olsson (straff)
3-0 Moa Olsson

När tjejerna står framför scenen och väntar på medaljer och pokal såg vi hur många storklubbar som deltar i den här turneringen. Upp gick IFK Norrköpings 03:or som slagit ett ungerskt lag i finalen. I P15-klassen vann hemmalaget Bröndby IF. I tjejklasserna vann Bröndby över Hammarby i F16/F17 och i F14 under oss tog tjeckiska storlaget Viktoria Plzen hem segern. Och i F15 vann alltså Skoghall. Det var underbart glada tjejer som till tonerna av Queens ”We are the Champions”, klev upp på scen och fick ta emot hyllningarna från publiken. Om vi får säga det själva så var tjejerna väförtjänta mästare. De vann 7 av 7 matcher, gör klart flest mål (18 st) och släpper in minst (1 st). Och att detta blir ett minne för livet kan vi lova. Trots fyra långa, varma ,ansträngande dagar med lite sömn så var flertalet tjejer så upprymda att de inte kunde sova i bussen hem tots att den först kl 03:15 måndag morgon når Lunnevi IP. Tack supportande föräldrar, tack Qbik och tack Bernt busschufför. Och inte minst tack Virtuelle Preben för alla lyckönskning och taktiska råd. Det här helgen blir svår att toppa.

Truppen: Emma W, Emma B, Norah, Vera, Maja, Agnes, Mira, Emelie, Smilla, Frida, Thea, Julia, Annie, Tuva, Emilia, Hanna, Moa, Elin, Lisa, Joline, Olivia och Lova