Cup-krönika från Falun - dag 3

Söndag. Väckning 06:15 och frukost 6:30. Det var slitna tjejer. Men de är kloka nog att förstå att de måste äta och dricka oavsett om de är hungriga eller inte. Matchen mot hemmalaget spelades på Kopparvallens konstgräs. Vi tränare var så oerhört nöjda med tjejernas fyra första matcher att vi verkligen fick anstränga oss för att se så där sura och irriterade ut som man måste för att få dem att tända till innan matchstart. Och vi lyckades inte riktigt.

Femte matchen
Inledningen var tam och större delen av laget stod på hälarna när matchen blåstes igång av domarvikarien (ordinarie domare hade försovit sig). Ett av få alerta undantag var Julia. Trots fyra tuffa matcher i tropisk hetta, kort om sömn och begynnande huvudvärk så går hon ut och visar vägen med sitt patenterade press-spel. De välväxta Falu-tjejerna fick inte vara i fred en sekund på mittfältet. Julia som för övrigt höll på att missa förra konstgräsmatchen då matchryggsäcken bara innehöll en sko. Då krävdes att en fröken med 20 års klassrumserfarenhet skjutsades upp till Västra Skolan för att Copa Mundial-dojan skulle titta fram under grannens luftmadrass. Och tur var väl de för Julia är en nyttig kugge i maskinen Skoghall. Om en kugge snurrar så följer snart den andra efter och sakta men säkert tickar maskinen igång. Efter en kvart är hela laget igång.

Falus BS hade inget att spela för medans vi hade en viss chans att bli bästa tvåa. Vi och Eskilstuna United skulle om vi vann våra sista matcher få 12 poäng var. Vi hade plus 15 och de hade plus 19. Att ta i fyra mål på Eskilstunas målskillnad skulle visa sig vara en svår uppgift. Falu BS var inte lätta att göra mål på. De hade fem i försvar och tränaren ropade hela tiden "flytta över, gör det trångt". Och trång var det. Vi jobbade med spelvändningar men det gick oftast inte fort nog. Försvarsmässigt gör vi en kanonmatch. De skapar inte en målchans. Närmast var en frispark från 40 meter som studsade 15 meter före mållinjen vilket blev ett enkelt byte för supersäkra Wahlsten.

1-0 kom strax före paus när Joline, ännu en gång, hittade ett fint instick. På djupet sprang Lova som nästan alltid är grymt kylig i avsluten. Så också denna gång, hon satte den säkert bredvid målisen. I andra halvlek är vårt bollinnehav än större. Vi rullar och rullar. Vår fyrbackslinje motar varje Faluförsök till anfallsfotboll och när de dessutom får en spelare utvisad efter att Olivia fälts i ett friläge, så är matchen mer eller mindre avgjord. Vi skapar en hel del bra läggen men bortsett från ett korrekt bortdömt offsidemål, så når bollen aldrig in i nät. Matchen slutar 1-0.

IFK Skoghall – Falu BS 1-0 (1-0)
1-0 Lova Svärd

Summerar vi cupen så kan vi konstatera att den överträffade våra förväntningar med råge. Inställningen hos tjejerna är fantastisk cupen igenom. Alla kämpar och gör sitt bästa. Målvakterna (Emma W och Emma B - den del hon kunde stå) är säkra och agerar klokt. De har kroppen bakom boll på de hårda distansskotten och är snabba ut med bollen för att starta anfallen. Försvaret (Mira, Smilla, Agnes, Vera, Frida, Maja) arbetar tillsammans precis som vi övat på och står för vårdade uppspel. Yttermittarna (Emilia, Tuva, Thea samt Annie och Lisa – som ibland även hade andra positioner) kämpar sig alltid tillbaka på försvarssida men kommer trots det med fram i anfallsspelet för att avsluta eller slå inlägg. Mittmittarna (Moa, Hanna och Julia) dominerar bollinnehavet i samtliga matcher och täcker smart bort den farliga ytan framför backlinjen. Anfallarna (Joline, Elin, Olivia och Lova) bidrar med sin höga press till att trycka tillbaka motståndarna och står utöver målskörd för fina väggspel ut på kantlöparna. Det var riktigt kul att se hur bra laget fungerade denna helg.

Skrock är en naturlig ingrediens Skoghall matchförberedelser. Efter en vinnande match byter man t ex inte strumpor (vilket blir svettigt när man vinner flera i rad i solskenet) och minibussen ska helst parkeras på samma sätt inför matcherna (vi stod de fyra sista matcherna på tvären mellan ordinarie parkeringsrutor). Inför match brukar vi också kasta upp Kotten med en boll liggandes på magen. Denna boll måste sedan fångas i luften, annars kan det gå illa. Inför Västeråsmatchen slängde vi oss och fick tag i bollen precis innan marken. När vi trots det hade oflyt och förlorade kom tjejerna fram till att regeln bara gäller i Värmland. I Dalarna gäller tydligen att bollen måste slå i marken. Så blev fallet under resterande fyra matcher - och då vann vi.

Man brukar ju säga att en cup kännetecknas av att alla lag utom segraren förlorar sista matchen (d v s den man blir utslagen i). Vi vann våra fyra sista matcher utan att gå till slutspelet - hur ofta händer det?, frågade vi oss. Men så här i efterhand kan vi konstatera att det var helt okej. Det fanns inte mer energi att klämma fram efter femte matchen och vi hade nog fått svårt att prestera i en sjätte match.

Vann cupen gjorde Eskilstuna United som gick vidare som bästa tvåa med 12 poäng och 26-3 i målskillnad jämfört med våra 12 poäng och 18-2 (Tio minuter efter att Eskilstuna tog sista slutspelsplatsen fick undertecknad ett sms från sin far som följde resultaten på webben: ”Det var nära, hade målkvot avgjort hade ni gott till semi”. Och det är ju sant, 18/2 är ju 9 medans 26/3 bara är 8,7.😀). Eskilstuna United slog sedan Västerås IK med 2-1 i semin och vann sedan finalen mot Brommapojkarna på straffar.

Apropå skrock och traditioner. När vi gör nickmål brukar vi fira med nicktårta. Så till tisdagens träning har Nina lovat att fixa en smarrig tårta eftersom vi gjorde dubbla nickmål mot Hertzöga förra helgen. Ni som är ledare för fotbollsskolan - glöm inte att imorgon är sista gången före sommaruppehållet. Efter det väntar träning och tårta på Lunnevi.

Laget: Emma Wahlsten, Emma Backlund, Maja Belin, Mira Malmén, Agnes Lundberg, Frida Pellas, Smilla Östensson, Lisa Elwin, Annie Lindén, Julia Blomqvist, Hanna Melchert, Moa Olsson, Emilia Mattsson, Thea Larsson, Tuva Grönstedt, Joline Wall, Elin Fagerberg, Lova Svärs, Olivia Wall, Vera Holm och Kotten.

Peter Wall Tränare