Surt sa räven om innebandypremiären

Första seriematchen på tio månaders tid. Som vi och hela innebandy-Sverige har längtat. Att äntligen få känna matchpirret i magen, svettlukten i omklädningsrummen och äntligen få lira lite plast.

Nog om den stora saknaden och vidare till gårdagens match mot Öjebyns IBF. Förra året hann vi inte möta dem en enda gång. Nu har vi och ska spela mot dem tre gånger på tre veckor.

Första perioden är fördel Öjebyn. De punktmarkerar några av våra spelare, vi får inte till någon utdelning och inför periodslutet står det 2-0 till Öjebyn. Deras höga press ställer oss i vissa lägen och vi slår långbollar istället för att spela ur oss ur situationerna. Inte för att vi gör en dålig period, men i periodpaus konstaterade vi att vi måste vilja ha bollen och hjälpa varandra att ta enkla beslut.

I andra perioden kommer vi ut och höjer tempot rejält. 04.42 reducerar Lina O till 2-1. Hela anfallet var vackert. Vi spelar oss lugnt och metodiskt ur deras höga press, Elise slår en diagonal till Kerstin som senare slår ännu en diagonal till Lina. Skolboksexempel helt enkelt. Synd att vi inte ha en jumbotron i Boden Arena. Då hade den gått på repeat flera gånger om. Nästa säsong kanske vi införskaffar en, om vår största supporter Nisse vinner på Eurojackpot och känner sig ödmjuk. Fingers crossed!

Efter reduceringen, har vi flertalet bud på mål. Men bolluslingen vill inte in. Istället får Öjebyn 3-1 efter en riktigt märklig situation framför mål. Riktigt frustrerande när det kändes som att vi var värd en kvittering och inte ett till insläppt mål.

Men då händer något. Något utomjordiskt vackert. Vackrare än världsfred, vårens första maskros och barnafödslar. Istället för att börja hänga läpp så förvandlas baklängesmålet till tändvätska. Firma Olsson-Lalor och Lasu-Mattsson gör 2-3 efter ännu ett skolboksexempel. 1.30 senare kvitterar Elina då hon är hungrigast i slottet och smäller in Jönssons retur. 3-3 inför periodpaus. Rättvist och välförtjänt.

20 minuter kvar och inget att förlora. Pressen ligger på Öjebyn och oavsett vad det står på tavlan, är vårt mål att vara nöjda efter matchen. Peppen är enorm. Jordens genomsnittstemperatur stiger några grader, utan att påverka isarna i Antarktis.

Vi fortsätter att ha många bra lägen och nu är det Öjebyn som har tufft att få till uppspelen. Efter fem minuters spel åker vi på en tuff utvisning. Undertecknad försöker ta ned en långboll på Bengt och får en 2:a för hög klubba. Eftersom undertecknad är 180 lång, är min knähöjd pannhöjd på vissa andra. Hårt dömt tyckte vi och läktardomarna, men sånt är livet. Öjebyn utnyttjar det numerära överläget och får då 4-3. Fem minuter senare kvitterar vi till 4-4. Undertecknad får bollen på mittplan och ser Lina helt ensam i slottet. Lina sätter den stensäkert i mål och gör sitt andra mål för dagen. 10 sekunder senare sprätter Öjebyn 5-4 vilket även blir slutresultatet.

Direkt efter matchen är besvikelsen och frustrationen påtaglig. Surt sa räven om innebandypremiären. Så nära men ändå så långt borta att ta poäng av seriesuveränen. Vi släpper in många frustrerande mål. Det blir stökigt framför mål, felträffar och allt möjligt. Stundtals rullar vi ut motståndarna och målen vi gör är värt hela entrépengen. Nog för att vi inte tar inträde på våra matcher, men ni förstår vad jag menar... Riktiga skolboksexempel. Det är små detaljer som avgör och klyschigt nog går det fort i innebandy.

Vad man inte får glömma är att det inte är nu i början av säsongen som vi ska peaka. Visst är det kul att vinna. Men vi har ett helt nytt spelsystem, ett generationsskifte, nya tränare och nya spelare. Vi har knappt hunnit spela någon träningsmatch och när vi har gjort det har vi haft en liten trupp. Fotboll har krockat med innebandyträningar och det är inte optimalt när man ska lära in ett nytt spelsystem.

Om känslan direkt efter matchen var frustration och besvikelse, så är den stolthet idag. Stolt att vi tagit ett så stort steg framåt redan en vecka efter förra veckans plattmatch mot Öjebyn i DM. Då såg det ut som att vi hade åkt buss i tio timmar till matchen och kom fram en kvart innan matchstart.
Igår kämpade vi som ett lag och offrade oss för varandra. Därför lyckades störa och förstöra för seriens, förmodligen Norrbottens, bästa lag. Om de inte vinner DM och serien blir jag förvånad. Men pelar vi som gjorde igår och rättar till de små misstag vi gör, kommer denna säsong bli en riktigt rolig historia.

Nu taggar vi om inför veckans TVÅ bortamatcher. Torsdag mot Kalix och fredag mot Öjebyn (igen...).

Johanna Andreassen