Världens bästa dag!

Vilken dag det här skulle bli! Det kändes i hela kroppen. Söndag, solsken och jag hade vunnit 34 kr på stryket dagen innan. Då Pontus dessutom jobbade så skulle jag också slippa hans förvisso smickrande men obekväma kommentarer om min bakdel. Aaaaah livet! Väl vid samlingen var dessutom Höfne i tid. Han hade fixat håret dagen innan till perfektion och han var så där lagom bakfull. ”Jag spelar alltid bättre bakfull” är ett uttryck han ofta slänger ut. En tes jag nu hade bestämt mig för att prova… eller ja… jag hade tagit ett par glas vin på fredagen men nu när jag snart är 30 tar det uppenbarligen 5 veckor för alkoholen att lämna systemet. Så, vi körde mot Storvik långt bort åt ingenstans för att lira match. Serieledarna väntade ju på oss. Inget kunde gå fel i dag!

12 minuter in i första perioden låg vi under med 3-0. Jaha… det var den söndagen det. Jag insåg precis att det var måndag dagen efter och ångesten kröp sig närmare. Jag tittade på Höfne. Fan, inte ens hans hår var snyggt längre. Usch jag började känna mig hängig. Var det vinet kanske? Jag hatade Gävle. Hade det inte varit för att Lill-Danne hade reducerat innan periodpausen hade jag gjort en Robban och lagt klubban på hyllan. Men okej, det kanske kan bli bra ändå. Underläge 1-3 inför andra perioden.

Höfne fixade till håret i periodpausen. Ja, det där duger tänkte jag när han kom ut från toaletten med ett leende. En toalett som förövrigt är i stort behov av sanering efter att någon hade varit där inne.

Nå väl. 3 minuter in i andra perioden hade Höfne med sin nyfriserade frilla stänkt in 2-3 och hoppet om en bra söndag levde plötsligt i allra högsta grad. När jag fem minuter senare dessutom blev frispelad av Mike och kunde sätta kvitteringen till 3-3 lekte livet igen. Höfnes hår lös helt plötsligt och jag hade glömt att det var snart var måndag. Jag måste börja dricka oftare tänkte jag. Lyckans våg tog över mig… i två minuter… för helt plötsligt hade vi släppt in lika många mål och låg under med 5-3. Det var då själva… jag kände mig tom och livlös. Jag ska aldrig mer dricka. Snart var det dessutom måndag och jag saknade helt plötsligt Pontus opassande kommentarer. Tio minuter kvar av perioden att försöka vända den här förbannade söndagen till något bra. Frislag Ludvika och bollen letade sig fram till Bosse i slottet som daskade in den. 4-5 GÖTT! Kort därefter världens längsta anfall och Mike lyckas tråckla in bollen i gröten. YES! 5-5 på tavlan när Buss-Robban efter en sargstuds skjuter in bollen i nätet. 6-5 TACK GUD! Tre minuter kvar av andra perioden när jag helt plötsligt får bollen på högerkanten. Jag sköt… in i mål! 7-5 till Ludvika. JAG ÄLSKAR GÄVLE!!

Okej… en period kvar. In i omklädningsrummet för att pusta en stund. Toaletten luktade fortfarande ond bråd död och jag ångrade att jag lämnade gasmasken hemma. Jaja, Höfnes hår såg i alla fall ganska bra ut fortfarande. Det kanske kunde bli en bra söndag ändå.

Det tog sju minuter innan sista periodens första mål skulle komma. Det kom från Storvik. 7-6 till oss på tavlan och nu var det nervöst. Hemmalaget pressade mer och började rada upp chanser. Tankarna började komma som ett brev på posten… måndag, jag fyller snart 30 och just fan… jag har ingen mjölk hemma… när stänger hemköp? 22… skit, jag hinner inte ens det. Hade det inte varit för Askers kaffestinna närvaro hade det barkat åt helvete, men ledningen hölls fortsatt intakt. Mitt i allt hetsande mot vårat mål fick dessutom Buss-Robban bollen igen… han höjde klubban och sköt… rätt upp i taket och 8-6 Ludvika. JAAA!! Serieledarna Storvik var chockade och plockade ut målisen i ett sista desperat försök. Öppet mål och vi såg nu vår chans att punktera matchen. J-C tunnlade först kyligt in bollen till 9-6 och när Bosse gjorde strax därpå sitt andra mål till 10-6 började ”Raindrops keep falling on my head” plötsligt att spelas i mitt huvud… och när Buss-Robban med endast sekunder kvar satte sitt hattrick, (FANFAR), till 11-6 brast jag ut i gråt… eller ja… nästan i alla fall. Jag var i alla fall väldigt lycklig, likt alla andra i laget. För vi… Ludvika… hade slagit serieledarna med 11-6… på bortaplan… en söndag… i Gävle. Jag såg på Höfne… jag såg på hans hår… GUD VILKET HÅR!!

I dag är det måndag, jag fyller snart 30 och jag har ingen mjölk till mitt morgonkaffe… men det skiter jag i. För igår… då var det en bra dag!

Jag borde börja dricka oftare.

Chris Mand
Hanzons dagblad 5/2-18

Christoffer Mandell