Rapport från Knattespelen 2019

Så blev det alltså dags för Knattespelen i Falun igen.
Den här gången hade Dalarnas Innebandyförbund lagt DM och Knattespelen på olika helger vilket märktes för det var klart lugnare på...Lugnet. :)

...eller lugnt och lugnt, det är ett himla ståhej med spel på sex st. planer samtidigt.
Sammanlagt 74 matcher spelades på Knattespelen på söndagen...74!

Min dag började redan kl 8 då min äldre som Adam skulle döma sina första innebandymatcher på just Knattespelen.
Jag hann med 2½ av hans matcher (det blev tiull slut sju st. under dagen) innan det var dags för P07's samling.

Alla 07:or hade tackat ja till att vara med vilket var riktigt roligt! Dock är 10 spelare lite snålt med tanke på att man minst vill vara 11 st, 10 utespelare plus målvakt, men man vill även täcka upp för eventuella bortfall pga sjukdom och krämpor. För att lösa det skickade Anders ut en fråga i 08-gruppen och vi fick sex st jakande svar. "Hellre fria än fälla!" tänkte vi och tog med dem allihop. :)

Första matchen spelades mot Säter, ett lag som vi vad jag vet inte spelat mot tidigare.
Killarna kom ut bra och satte tonen direkt. Innan matchen hade vi pratat om vikten av att ha ett bra passningsspel och det mesta fungerade väldigt bra. Målen trillade in och vår insats var övertygande.

Nästa match var mot Falun Ungdom.
Som av en händelse dömde Adam en match med detta lag så jag gick dit och tittade. Falun spelade mot Leksand, som vi ju förlorade mot förra helgen, och Falun var riktigt starka. Framförallt var de vindsnabba så jag förstod att det skulle bli åka av för våra pojkar.
Innan matchen pratade jag med pojkarna om att det var viktigt att anfalla och försvara som ett lag, dvs inte en och en, och att det var jätteviktigt att de jobbade hem stenhårt när vi förlorar bollen.
Matchen startade och Falun satte full fart och nog var de snabba alltid, även mot oss. För att förklara hur snabba de var så sprang flera av dem snabbare än vår Edvin och det säger inte lite vill jag lova!
Vi fick inte alls tid att spela vårt annars så fina passningsspel men jag blev varm inombords av att se att de trots avsaknaden av tid faktiskt ändå försökte passa bollen.
Killarna gjorde en fantastisk kämpainsats där Falun faktiskt, bokstavligt talat, räddades av sin målvakt i andra perioden. Visst var Falun bättre men jag tror de fick igenom max 2-3 skott i andra perioden för vi täckte bort deras skottlägen eller täckte själva skottet i stort sett varje gång!
Killarna sprang, slet, kastade sig, tacklade, skrek och kämpade till slutet.
Falun fick bara in ett mål vilket jag ser enbart beror på vår smått heroiska insats.
Efter matchen var några av pojkarna lite nedstämda för att vi förlorade men vi ledare förklarade för dem att vi tyckte de gjort en helt fantastisk match. Själv tyckte jag det var säsongens bästa match, trots att vi förlorade!

Innan sista matchen samlade vi dem för att jogga igång lite. Redan där såg jag en hel del glansiga ögon vilket avslöjade att urladdningen mot Falun satt sina spår. När matchen startade besannades mina farhågor. Vi gjorde inte mycket rätt. När vi inte gör mycket rätt så blir det att pojkarna börja gå själva istället för att passa bollen. När vi inte passar bollen så är vi inte bra. Inget lag är bra när de inte passar bollen. Passningsspel är grunden till allt i innebandy (och fotboll och ishockey och handboll och...).
Även om vi hade klart fler målchanser var matchen jämn målmässigt.
I pausen samlade jag killarna och försökte utnyttja de tre minuterna man har tillgängliga för lite taktik- och peppsnack. Tre minuter är kort tid när man har 16 st. tröttflamsiga pojkar... :)
Vi pratade om att 07:orna bara hade 15 minuter kvar av matchsäsongen och att det nu var dags att kräma ur de absolut sista man hade. Sedan pratade vi om att lugna ned spelet och vända hem med en passning istället för att slå upp den på chans.
Andra perioden startade och det såg lite bättre ut. Jag fick påminna dem om vad vi pratat om i pausen några gånger men när vi fick lite fokus gjorde vi ett par mål och vann matchen välförjänt.

Vid den sedvanliga medaljutdelningen var alla killar jättenöjda och det kändes väldigt bra, det är ju liksom därför vi håller på.

Själv var jag helt slut efter dagen och när jag kom hem vid 21.30-tiden kunde jag knappt hålla ögonen uppe.
Jag var supernöjd med killarnas inställning och genomförande av dagen!

Som avslutning vill jag ta tillfället i akt att skriva några ord om hur jag tänker om barnidrott.
Alla ledare inom alla idrotter som går under RF (Riksidrottsförbundet) i Sverige ska arbeta enlgit de värdegrunder RF har tagit fram och en av de mest framträdande är:
Svensk idrott ska vidareutveckla verksamheten så att barn,unga, vuxna och äldre väljer att idrotta i förening under hela livet
Som ledare inom barnidrott har man alltså inte som huvuduppgift att arbeta för att få fram elitspelare. Dessutom har man inte ens som huvuduppgift att få barnen att fortsätta med den idrott man hjälper dem med just där och då. Huvuduppgiften är att får dem att idrotta i förening under hela livet. Sen om det råkar vara i den sport man är ledare i så kanske det känns extra roligt. :)
Detta är värt att tänka på.

Spelare:
Gustav Rosen
Rasmus Andersson
Oliver Lindahl
William Engwall
Thim Karlsson
Edvin Josefsson
Alve Bergfeldt
Alvin Myrbo
Oscar Karonen
Jonatan Haglund
Felix Westlin
Elia Gomis
Theo Gomis
Elliot Gruvsjö Lehtola
Neo Eriksdon
Vincent Westholm

Ledare:
Gustaf W
Thomas K
Peter W

Over and out!

-Peter

Peter Westlin