Fyll i din e-postadress för gratis uppdateringar om IBF Hedemora P 07
Du är redan följare. Får du inga mejl kan du redigera dina Notisinställningar under Mina uppgifter.
Klicka på bekräftelselänken i det mejl vi skickat dig för att börja ta emot uppdateringar från IBF Hedemora P 07.
P 07
Följ oss för uppdateringar
Lördag morgon och uppstigning i ottan. En timmes bilresa i regn och mörker till Mockfjärd för bortamatch mot Gagnef.
Livet som idrottsförälder är inte alltid så där jätteglamoröst.
Som vanligt började vi med samling vid Vasahallen där vi möttes av ett gäng trötta barn och föräldrar.
"Vilka är här?"
"Vilka skulle åka direkt?"
"Äh, nu är vi tillräckligt många för att ha en femma plus målvakt så vi drar!"
Som ledare är man kanske lite mer pragmatisk vid vissa tillfällen. ;)
Vi sätter oss i bilarna, styr kosan till Mockfjärd, kommer till hallen, bär in alla saker, killarna börjar byta om och så drar det igång:
"Får jag nummer 12?"
"Finns nummer 7?"
"Jag vill ha 25!"
Svaret kommer lika trött som vant: "Ni får de nummer vi ger er, lugna och fina nu."
Sedan kommer nästa, precis lika väntade, "kris":
"Shortsen jag fick är för små!"
"Min tröja är för stor!"
"Min tröja är för liten"
Efter att ha ordnat med detta kommer en ny grej. Den här säsongen har vi fått nya strumpor som är jäääätelånga fast det är inte det som är problemet den här gången. Strumporna är nämligen märkta med "L" och "R", dvs vänster och höger och detta trots att de är nästan exakt likadana.
"Peter, jag har två vänsterstrumpor!
"Jag har två högerstrumpor!"
En ledares uppgift är sannerligen inte bara att få ett gäng barn att utöva en idrott, det är minst lika mycket problemlösning:
"Ni som har två vänster kan ju testa att byta en strumpa med någon som har två höger."
"...eller så spelar ni med två av samma sort eftersom de är typ likadana ändå."
När alla fått på sig rätt storlek på shorts, rätt storlek på tröja, en strumpa av varje sort (eller två strumpor av var sort) är det dags för stora fylla vattenflaskan och kissa-leken. Märk väl att dessa två är helt separata företeelser. ;)
När alla är klara är det dags för en liten taktikgenomgång.
"Är alla här?"
"Nä, xyz gick på toa!"
"Ok, då väntar vi lite."
*xyz kommer tillbaka*
"Ok, då kör vi!"
"Men nu gick abc på toa!"
"Ok, då väntar vi lite"
*abc kommer tillbaka*
"Nu kör vi taktikgenomgången, oavsett om någon går på toa."
Vi brukar ta lite grundläggande saker när hela laget är samlat. Oftast handlar det om att vi anfaller, försvarar, spelar, vinner och förlorar som ett lag. Laget för jaget, alltid!
Vi pratar också om att man hellre ska slå en enkel passning än att bara dra iväg den på vinst och förlust.
Vi trycker alltid på att ju mer man springer, kämpar och försöker, ju roligare blir det!
Sedan delade vi på anfallare och försvarare för att ge lite tips på detaljer för de olika lagdelarna.
Eftersom jag spelat back i typ alla idrotter jag sysslat med i alla tider föll dessa på min lott.
(fotnot: under min fotbollstid kallades det att "stå back")
Med backarna pratade jag också om enkla saker de behöver tänka på som att en back stöter och den andra stannar framför mål. En andra sak jag pratade om var att om en back får bollen ska den andra backen falla ned bakom mål så den med bollen får ett passningsalternativ.
Vi ger alltid ganska enkla och grundläggande instruktioner före matcherna. Sedan kan vi, under matchens gång, gå in och peta på detaljer.
Vi kliver ut på planen och lagkaptenen för dagen, Gustav, kör igång uppvärmningen som till en början består av (någon slags) jogging med diverse varianter av spark i baken (sin egen), höga knän och andra icke namnsatta övningar.
Vi fortsätter med att värma upp Rasmus som är vår målvakt den här matchen.
Vi ger barnen den enkla instruktionen "Lägg bollarna mot Rasmus så han får enkla skott och kan värma upp!". Efter fjorton skott varav tolv gått utanför mål avbryter vi och upprepar instruktionen. Nu går det bättre.
Det är tydligen jättesvårt att inte ta i allt man har. :)
Snart dags för matchstart så killarna samlas runt målburen och kör sin traditionella ramsa där lagkaptenen ropar "IBF" och alla andra svarar "HEDEMORA" och upprepar detta tre gånger. En skitbra laddning helt enkelt.
Nu kanske ni förväntar er ett referat om hur sluresultatet blev, vilka som gjorde mål och vilka som slog passningarna men det tänker jag inte ge er då det för mig är irrelevant.
Istället vill jag berätta om hur vi som ledare men även spelarna upplevde matchen.
Matchen drar igång och vi ser redan i första bytet att killarna är laddade.
De sätter högsta fart och när de blir av med bollen kämpar de allt för att få tillbaka den igen.
De tittar upp och försöker slå passningar. Med hjälp av lite tips under byterna och skrik från ledarna under matchen hittar de ytor att springa sig fria på så de kan få passningar.
Bakåt är backarna stabila (även om de behöver påminnas om att "kika bakom ryggen" då och då) och får bra hjälp av anfallarna. De gör även precis som vi pratade om innan att ge varandra passningsalternativ bakom målet.
Under matchens gång ger vi tips på hur man kan göra saker enklare, både för sig själv och sina kompisar.
Vi ledare jobbar också oerhört mycket med att peppa barnen. Jag försöker peppa på individnivå så ofta jag bara kan vilket ibland innebär varje spelare efter varje byte.
När man ger positiv feedback är det viktigt att inte bara säga "Bra xyz!" utan verkligen förklara vad det var som var bra. Som exempel försöker jag ofta uppmärksamma sånt som någon gjorde bra fastän bollen kanske inte ens kom dit. Det kan handla om att man som back föll ned bakom mål, ställde sig i rätt position i anfallet eller att man helt enkelt pratade bra på planen.
Hela laget gjorde exakt det vi pratat om innan matchen och det är väl egentligen det som värmer en ung farbrors hjärta mest. De kämpade och slet för varandra och det var inga som helst sura miner någon gång.
I pauserna berömde vi barnen massor.
Det är ett oerhört bra tecken när man som ledare måste leta efter något att säga. :)
Vi ledare kom på oss med att bara stå och skaka på våra huvuden ibland eftersom barnen spelade så klokt och snyggt. Vi pratade också efter matchen om hur otroligt det är att de kan förstå och genomföra de saker vi ber dem om, framförallt som de ju är så oerhört unga.
Inför tredje perioden sa vi att vi skulle hjälpa Rasmus att hålla nollan och det gick nääääästan. :)
Rasmus gjorde en riktigt bra match i målet där han stod för ett flertal grymma räddningar.
För att sammanfatta matchen med några ord:
-Kämpa
-Springa
-Skratta
-Säga uppskattande saker till varandra
-Vara kloka
-Ha roligt!
Över och ut!
-Peter
Underbar läsning Peter!😊
RapporteraTack för den inspiration ni ger ungarna!
Ha en skön söndag, och en fin farsdag!
/Veronica
Rapportera