Slutet gott – allting dret

Till sist fick sannsagan om Fagerås makalösa återkomst sitt slut.
Segersviten stannade – den här gången – på 20 matcher.

Egentligen var det ingen överraskning. Redan de gamla grekerna lanserade begreppet hybris – och alla vet sedan dess att övermod kommer före fall.
Segern i derbyt mot Kils AIK tog segersviten upp på 20 matcher. 20 matcher med enbart trepoängare, en makalös bedrift som VF-sportens fotbollsorakel Svante Bernhard lyfte fram tidigare i veckan i Värmlandstoppen i VF.
Och alla som kan något om jinxar vet att precis när ett lag går som bäst – och hyllas som mest – det är då och just då som allting vänder.
För Fagerås BK kom den vändningen en fredagskväll i Värmskog.
Det pratades om räkmackor hit och dit innan avspark, en del hade till och med fyllt magsäcken med en.
Men en räkmacka var allt annat än vad division 6-mötet mod ett välbalanserat, välsammanspelat och väldigt taggat Värmskog blev.
Matchklockan stod bara på nio minuter då Värmskog – ur rejält misstänkt offsideposition – satte 1–0 och därmed även bröt Alberth Bäckryds svit på 99 minuter utan insläppt mål.
En Fageråskvittering tre minuter senare gav dock hopp. Marcus Nilsson tog sig runt på vänsterkanten och hans inlägg letade sig fram till Jonas Axelsson vars avslut nog inte landat än om inte nättaket stoppat bollbanan.
Men även om ställningen var jämn var det Värmskog som ägde matchen samtidigt som Fagerås hade svårt att få långa anfall utan fick nöja sig med några snabba omställningar.
Värmskog var dock bättre på att fylla på, och när man satte 2–1 i 33:e minuten var det just efter en sån situation.
Vid 3–1 fyra minuter senare gav undertecknad er en förhandstitt på Champions League-finalen. För backspelet när Värmskogs högerytter med precision nickade in 3–1 var EXAKT lika lamt som det Patrice Evra kommer bjuda på under lördagskvällen mot Barcelona.
3–1 stod sig till halvtid och Fagerås gjorde några byten och fick bättre balans i laget. Tolv minuter in i andra skulle dock det tyngsta dråpslaget komma då Värmskog fick en, enligt de som såg situationen från nära håll, billig straff. Bäckryd var nära att skaffa sig smeknamnet ”Straffkungen”, men högerhanden han fick på bollen var inte tillräckligt från att hindra bollen från att rulla över mållinjen till en 4–1-ledning.
Målet punkterade matchen. För även om det var Fagerås som hade mest boll sista halvtimmen och skapade en del oreda för Värmskogsmålvakten, som oväntat nog valt att doppa handskarna i såpa innan matchen, så var marginalerna inte på FBK:s sida.
I stället kom 5–1 till hemmalaget och den spik som redan var nedslagen i kistan trycktes in ytterligare några millimeter.
20 matcher. Så lång blev segersviten.
Men det är hur man tacklar motgång, och hur man reser sig, som är det verkliga kvittot på styrka.
Bring on Svanskog!