Härlig seger över Spjutstorps IF

Esperöd-Spjutstorp 1-0 (0-0)

Självmål

Dags igen och denna gången gästades vi av Spjutstorp. En oerhört viktig match där vi behövde alla 3p för att komma närmare lagen över oss.

Första halvlek börjar Spjutstorp bäst. Man äger mycket boll och slår långa bollar på fd eskaren Olli på topp. Esk och sin sida ligger kompakt och släpper inte till några skott på mål. Efter ca 30min så kommer esk mer in i spelet och man börjar komma högre upp i banan och man har några fina lägen där man sågar sig fram men avsluten är för dåliga och målvakten kan enkelt ta dom. 0-0 i paus.

Andra halvlek tar esk tag i det direkt och man äger bollinnehavet. Tyvärr så kommer vi in i deras långa bollar och båda lagen skjuter från ena halvan till den andra. I den 57min så tar esk lednigen när en Spjutstorps spelare nickar bollen i eget mål. Det såg lite märkligt ut då nicken kom nästan från utsidan på straffområdet och går i en båge över målvakten och in i bortre gaveln, spjutstorp försöker skapa något men esk är fruktsvärt säkra i backlinjen tillsammans med Johannes i målet. Närmast ett mål är esk som har 2 riktigt fina chanser där först Fredde avlossar ett oväntat skott som målvakten parerar ut och så ett fint inlägg som Anton bara ska sätta pannan eller benet på men det blir inget av det. Matchen slutar 1-0.

summering: det finns inget skönare än 1-0 segrar, jo att det blir mot just Spjutstorp.
Dom har första 30min men sen skapar dom inte mycket av rang. Visst det e mycket kamp och hårda tag men inte riktigt passningsspel. Men kan inte vänta sig något annat i en sån här viktig match, där misstagen får stora konsekvenser. Tycker esk gör en ok första men man höjer sig i andra och det tar vi med oss inför den ”stora” matchen på söndag mot Sjöbo IF:

esks stjärnor:
alla 13st som spelade förtjänade en klapp på axeln för välfört jobb.

Esks startelva:

Johannes
Isak-Kim-Joel-Charlie S
Erik-David S
Fredde-David J-Philip
Rasmus

bänken: anton, Alexander.
Andreas, Jesper och Conny bytes ej in.

Andreas Schön Lagledare