Träningsrapport 21/11-2020

Rapport från vår nye skribent, Gott Lars!

Vaknar upp på lördagsmorgonen med regnet piskande på fönsterrutan och vinden som drar allt vad den kan i huset. Hur ska det gå att springa i dag är första tanken som slår mig? Slurpar lite kaffe och rycker upp mig. Det är ju DRT-time om en stund och har jag laddat hela veckan för att springa med orangea gänget 08:45 så ska det banne mig bli av också. För så är ju vi löpare - vi ställer inte gärna in planen när vi vet vad vi får ut av löpningen.

Dagens härliga runda, som är signerad Martin Boberg, bjöd på en kuperad historia runtom Anneberg/Älvsåker med ett varierat inslag av grusvägar, asfalt och skog och därtill en stor mängd backar varav en så kallad mördarbacke (även om det kändes som de var 4-5 stycken i dag...). Fredrik Berg agerade vägvisare under hela rundan och jag förstår inte hur han alltid lyckades hinna först och stå där vid de viktiga vägskälen. Bra gjort!

Vi var 35 löpare som kutade iväg från Älvsåkersskolan i det gråa senhöstvädret. Regnet kändes hanterbart även om det tilltog successivt under rundan. Under flera passager var vi dock i skydd av skogen så det bekom oss inte särskilt mycket.

Samtidigt bjöd ju skogen på en blöt tillställning, vilket även föredömligt varnades för innan rundan. Flera av oss verkade dock ha på sig dansskorna och det var minst sagt besvärligt i skogen med allt vatten och förrädisk lera. Till en början försökte man på klassiskt manér skona fötterna med eleganta hopp mellan pölarna, men efter ett tag hörde man Camilla säga “äh, nu kör vi” och klafsade sedan vidare rakt igenom vattenpölarna. Härligt att se!

Efter 7 kilometer kortade några av rundan men majoriteten fortsatte ett par kilometer till och tog sig an den långa mördarbacken, backen som aldrig tar slut. Imponerande prestation men så har ju DRT-löparna också mycket starka ben.

Sammantaget var det en fantastisk skön runda för knopp och kropp under tuffa förhållanden. Nu känns det riktigt gott när man skriver dessa rader och åter lyssnar på det smattrande regnet och hör skotorken kämpa på för fullt.

Vid DRT-pennan denna gång, Lars J

Jan Erik (Jonte) Lind