Oden Cup F16!

Vi visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss när vi åkte dit - mer än att vi skulle försöka ha kul förstås!
Första matchen gick kl 23 på fredagen och då mötte vi våra korridorgrannar, QBIK. Vi såg redan på uppvärmningen, att detta är ett tekniskt duktigt lag som förmodligen kommer att spela med fart och fantasi. Det gjorde de också. (De slutade i A-final)
De bjöd verkligen upp till dans! Men vi hängde på! Å vi höll jämna steg. Inte riktigt som dom i passningsspel och fart, men vi gjorde en bra match och stod upp föredömligt. Ett litet misstag räckte dock och de passade på att sätta matchens enda mål. Nåväl. En hedersam förlust kan man ta när man spelar så bra.
Ändå rätt nöjda med insatsen, gick vi o la oss för att få sova lite.
3,5 timme senare var det dags att gå upp... Lite frukost på rummet (nåja, nåt liknande frukost var det väl iaf) och så var vi på gång igen. Nu var det dags för Linköping Kenty. Vi såg att detta inte alls var ett lag av QBIK:s kaliber, men vi underpresterade i denna matchen och förlorade även den med 1-0...
Efter matchen stannade vi i hallarna och tittade på lite andra lag, bland annat DGoIF P16. När det sen var dags för den riktiga frukosten kändes det nästan som om det vore dags för lunch... För att låna ett uttryck från ungdomarna; det blev en liten mindfuck när huvudet o kroppen inte var riktigt överens... :-)
Tredje gruppspelsmatchen gick på lördag förmiddag. Då mötte vi Falköpings KIK. Faktiskt inte heller ett lag som imponerade, men de var mer fysiska än de två tidigare lagen och tro det eller ej, men även denna match slutade 1-0 till motståndarna!
En fjärdeplats i första gruppspelet, 0 mål och 0 poäng... Vi hamnade därmed i B-slutspelets förgrupp.
Nu var det nya lag att möta! Tre av oss fyra lag hade slutat fyra äoch en blev trea i det första gruppspelet. Vår första utmaning var Linköping Kenty - igen! De hade nämligen två lag med i cupen. Detta laget var aningen vassare än deras första lag o denna match var vi egentligen inte riktigt nära nån gång.
Nu kunde det ju vara läge att deppa ihop på riktigt... Och visst kunde det anas ett o annat nedsjunket huvud... Fast mellan matcherna var det mesta glömt och tjejerna höll en fantastiskt god kompis-känsla inom laget. Det är viktigt, särskilt när det går lite motigt med resultaten!
Nästa: Hallsberg! Hallsberg, nästa!
Vår femte match. Ett lag nånstans från gnällbältet, men rätt duktiga på futsal! De tog tidigt ledningen i en hyfsat jämn match ändå. Vi kämpade väl på mest, men kom inte riktigt igenom. Vad Klara tänkte under matchen vette tusan, men helt plötsligt fick hon ett ryck o drog förbi en motståndare, och en till, och en till!
Efter en fantastisk soloraid, i en extremt krokig serpentinbana förbi och över o runt utsträckta motståndar-ben, får hon iväg ett avslut på mål och bollen smiiiter in mellan/under målvakt och stolpe! Vårt första mål!
Nu var det match igen! Gnistan tändes i ögonen på samtliga spelare och nu krigades det minsann! Resten av matchen spelade vi riktigt bra och hade verkligen förtjänat den där första poängen också! Men med 7 sekunder (!!) kvar.... 2-1. Suck. Vad jag hade unnat tjejerna ett oavgjort resultat... Nåja, vi bjöd i alla fall publiken på en kanonmatch!
Sista gruppspelsmatchen gick mitt i natten mot ett annat lag som också stod på 0 poäng. DOM skulle vi väl i alla fall slå? Jo, jösses vad vi borde ha vunnit den matchen! 03:20 är dock ingen optimal tid att prestera på. Vi var trötta i både huvud och ben, men spelade faktiskt ändå mycket, mycket bättre än Stenstorp.
De var dock duktiga på att försvara sig och tröttheten gjorde nog att vi inte riktigt orkade spela runt, utan gick mest rakt på o det funkade inte. 0-0 innebar i alla fall en poäng och en tredjeplats i gruppen (tack vare bättre målskillnad än Stenstorp).
Nästa match kl 07 på söndagsmorgonen, var semifinal i B-slutspelet. Där skulle vi möta Skövde KIK 1. De hade blivit tvåa i sin grupp i första gruppspelet och gått vidare till en A-förgrupp, där de dock kom sist och därmed fick spela B-slutspel. Nu spelade vi riktigt bra. Det var en ganska jämn match länge. Efter ca halva matchen kommer Elin Å loss o sätter 1-0! Underbart! Vi sätter till och med ett 2-0-mål med bara drygt två minuter kvar. Spiken i kistan och luften gick ur motståndarna.
FINAL!
Vi går hem för att vila o äta lite innan finalen. Några av oss stannade dock kvar för att kolla på den andra semin, där Stenstorp mötte Skövde KIK 2.
Skövde KIK hade haft samma resa som deras lag 1, som tvåa i första gruppen och en sistaplacering i den andra gruppen.
Även i denna match parkerade sig Stenstorp framför mål och både match o förlängning slutade 0-0. Så vid tredje straffen sitter det avgörande målet och vi visste att det blir Skövde KIK mot oss i final!
Finalen började 12:20 och det var mycket nerver! Tjejerna börjar bra. Spelet böljar fram och tillbaka. Plötsligt blåser domaren frispark till oss. Deras målvakt (de hade valt att spela med s.k flygande målvakt, dvs utespelare med väst, istället för målvakt) hade gått utanför straffområdeslinjen med bollen i händerna. Emelie O spelade frisparken snett bakåt till Elsa, som drämde till ett bra skott, men tyvärr i famnen på målvakten...
Spelet fortsatte att bölja, tjejerna skapade fina chanser och släppte till någon enstaka, men spelade överlag riktigt bra!
Då gör hon det igen! Målvakten i Skövde rusar ut - för långt - med bollen i händerna. Återigen ställer de upp en massiv mur, men glömmer en lucka...... Det ser Sandra, tar sats och placerar ett stenhårt skott - i mål!
Och med detta som enda målet i matchen går segern till oss!! Äntligen!
Vi gjorde 4 snygga mål, som inte på något sätt ska förringas, men resultatet av denna cupen är ett lagarbete i allra högsta grad! Ni har kämpat för varandra när ni varit på planen och ni har varit kämpar från bänken också! Och framförallt har ni varit era alldeles unika egna jag bredvid planen och det är det viktigaste av allt! Och att ni verkligen vågade värma upp med Cotton Eye inför all publik!! Kan lova att publiken älskade er! :-)
Så trots en trög start och trots att vi var rookiesar i OdenCup-sammanhang, så blev det rätt bra till slut ändå, eller hur? Nu hoppas vi bara att vi får se så mycket som möjligt på träningarna framöver. Fler äventyr väntar!
//Henrik och Linda

Henrik Lorentzon Lagledare