Byggarbetshjälmen berättar

Efter bilden på mig och Juuso Tervonen har jag fått många frågor kring varför jag finns med. Ingen har dock påstått att det varit prototypen till en ny bandyhjälm.

Min historia är att Viktor Johansson, Marcus Bodin ”som lär hålla igång gruppen” väckte frågan någon gång under förra säsongen om jag ville ställa upp. Det kanske behövdes något då som lättade upp bland alla förluster. Jag togs med från en byggbarack, vilken och av vem skall jag absolut inte berätta om. Men ni vet väl att det är många hantverkare i laget.

Jag har blivit väldigt bra behandlad efter att jag kommit in i lagets omklädningsrum. Svettdoften har jag lärt mig att leva med. Lite härdad var jag från byggbaracken. Men ibland smyger jag fram till ett fönster när ingen ser mig. Ni må tro att det är skönt när det då sveper in friska vindar och luft från Helgasjön.

Efter varje match hamnar jag i centrum när spelarna väljer matchens spelare. Jag placeras då där jag mest känner mig hemma, på huvudet. (Ni skall veta att det är inte så kul alla gånger att ensam bara hänga på en krok i något mörkt rum.) Hur beslutsprocessen går till vid valet av spelare får jag nog inte röja, då hamnar jag i byggbaracken igen.

Spelaren som promoveras skall hålla ett tacktal med mig på huvudet på engelska. När killarna röstade fram Juuso Tervonen var jag lite orolig över att han skulle hålla det på finska. Men han var lika elegant i denna situationen som han var i matchen. Jublet var lika högt denna gång som alltid.

Får jag någon mer chans att berätta skall jag ta några hemlisar från omklädningsrummet.

Jag har nu fått reda på att det finns kompisar, kollegor i andra omklädningsrum, i andra idrotter och i andra länder.

Jag har suttit på Pontus Sjölunds, Viktor Törners, Juuso Tervonens, Adam Rudells och Filip Franssons huvud.