VINTERNS PÅRLA del 2

Vi är nu uppe i fyra minuter efter timmen spelade.
Sextiofyra.
De långväga gästerna ropar efter straffslag.
Gulklädda armar, ja till och med två blåklädda, viftar som väderkvarnar i Nederländerna efter domarens uppmärksamhet.
Man tar även till några starka småländska ”öööh” och ”Hallåååå”
Domaren är iskall.
Viftar bort öööh och väderkvarnar.
Och visar med tydlighet på hörna från höger för di gule.
Hörna åtta.
Kanske frustrationen över att man inte fick sin straff lägger sig en liten stund senare.
Första skottet tar i någonstans i den uppställda röda muren.
Andra skottet för nätet av rassla.
0-3.
Målskytt #4 Vladimir In-Fa-Lin.

Ridån faller.
Jahaja, då kommer vinterns första hemmaförlust.
Torsk på hemmaplan.
Mitt sinne går i samma nyans som där bakom läktaren på motsatt sida.
Svart.
Föga anade jag.

Kalix ledning tar Time Out.
Startar en liten insamling då goda råd just nu är dyra.
Nästan lika dyra som priset på bilars drivmedel.
0-3.
Tjugofem kvar.
Plus tillägg.
Och, i sanningens namn, inga riktigt vassa avslut.

När allt rullar igång igen stiger min puls upp till röd nivå.
Det här är spännande.
Även om jag kan känna ett litet styng av uppgivenhet.

Målskytt In-Fa-Lin manar på en lagkamrat.
De klassiska ”Davaj, davaj” hörs nedanför min plats.

Min känsla säger att Åby har matchen i sin hand och känner sig trygga i sitt spel och med 3-0 på tavlan bakom Oskar.
Dock har de glömt en sak.
De har slarvläst sin läxbok.
De har inte gnuggat in att Kalix alltid gör mer mål i buren ner mot Furuhedsskolan.
Eller de kanske inte vet var Furuhedsskolan ligger.
Allt detta skola de bli varse om lite senare.

Klockan tickar på.
Tempot på isen fortsatt högt.
Herregud vad det här med bandy är tjusigt.
Resultattavlan kunde dock vara lite tjusigare.

Åttioett.
Målman Knutsson gör en räddning som hämtat ur en gammal Buster då han, liggandes i luften, med yttersta fingerspets får tippat en konstig bollbana strax över sin målburs ribba.
Hörnan som följer bli Kalix sjunde.
Från hörnet mot entrén.
Från vänster för er som aldrig satt er fot på vår arena.
Nu måste den sitta, tänker jag.
Och banne mig.
– Upphämtningen har börjat, basunerar vår speaker ut genom kvällen.
Nollan är spräckt.
1-3 Janne Rintala.

Tio kvar.
Två upp.
Och Kalix är norra Europas bästa lag på att komma ikapp bortflyende resultat i slutet av matcherna.
Det kan gå.
Kanske.
Ett snabbt till nu.
Tack.

Knappt två minuter senare.
Samma speaker.
Ut i samma kväll.
– Kalix Bandy skapar sin åttonde hörna.
Vi runt om hoppas.
Tummar hålles.
Signalen ljuder.
”Sunken” petar.
Antoooon Khrapenkov.
Som siste skytt i den uppställda linjen.
2-3.

Åby tar genast Time Out.
Oro i lägret.
Det som likande sommaräng och ljuv musik har inom loppet av två minuter förändrats till ösregn och sång av Carola.
Hemskheter.

Slutminuterna är igång.
Det ropas från bägge läger vid varenda avblåsning.
Eller överhoppad avblåsning.
Varenda sekund.
Varenda millimeter.
Varenda av allt är viktigt nu.

Ve och jämmer.
Åby får sin tionde hörna.
Ja tyer icke mer.
Ooooh.
Jag tror banne mig den tar i stolpen.
Tyckte det låt så.
Mamma Mia!

De röda attackerar allt hårdare.
Upp med laget, förmanas.
Davaj ,davaj.
De gulklädda rensar.
Är man en gniden smålänning är man inte sugen på att dela med sig av poängen.
Är man tjurig kalixbo ska man bara ha en av de bägge som står på spel.
Minst.

Övertid nu.
Extra betalt.
Åby får ännu en hörna.
Då väljer jag att titta på dörren till det omklädningsrum som ligger bakom mig.
Den går bom.

Speakern luftar sin strupe än en gång.
– Återstår en minut av matchen.

Nu återstår bara skärvor av den minuten.
Och det är nu den kommer.
Vinterns pärla.
Den träffen.
Den jä-a träffen.
Fullständigt otagbar.
Oändlig lättnad och glädje.
Han gör det igen.
Han gör ingen av sina bättre matcher.
Men det struntar jag fullständigt i.
För han kvitterar.
Vår frälsare.
Vår Gud.
Tack, Johan Sundquist.
3-3.

Efter avslaget är matchen till ända.
En mycket, mycket, bra match.
Den bästa i vinter.
Med ett sagoslut.

Och när vi kör hem har graderna sjunkit och över bygden hänger den halva månen lite på trekvart.
Eller som vårt barnbarn Joel fascinerat pekar och säger ”måe”

Tack för kvällen Kalix Bandy.
Laget som vägrar förlora på hemmaplan.

Tack för besöket Åby/Tjureda.
Välkomna åter.

Välkomna upp på söndag IF Boltic.

Bandy är världens vackraste sport.
Glöm aldrig det.

// Sargis

Patrik Sjölund Sekreterare