Premiärseger!

Det är främst två matcher som sticker ut speciellt under en säsong. Den ena kommer vi till om sisådär 20 matcher, när transportsträckan är gjord, man har överlevt ännu en rekordvinter i staden där det regnar i sidled och serien ska avgöras. Dagen man inser att det är ett halvår till nästa match av betydande karaktär, och man slänger in klubbfodralet i garderoben med ett leende på läpparna.

Den andra matchen är seriepremiären, matcherna som aldrig går till historieböckerna som de mest välspelade men de har sin charm. Inför årets premiär av division 2 har det mesta av snacket handlat om det grönvita laget från Björlanda. Pennan har gått varm när det ena klassförvärvet efter det andra har kritat på kontrakt och när resultaten har gått vår väg under försäsongen så kom givetvis favoritskapet som ett brev på posten. När seriens lag presenterats under våren på hemsidan har så gott som samtliga tippat Zenith som tabellvinnare. Och ja, med tanke på förutsättningarna är det väl löjligt att gå ut med något annat än detta som målsättning.

Premiär. Björlandahallen. IK Zenith – IBF Älvstranden, ett lag med mängder av Älvstranden-historia (16-17 stycken i dagens trupp som burit färgerna) mot ett ungt talangfullt lag som skriver nya rader i böckerna. Två nykomlingar, ett lag från division 1 och det andra från division 3. Inte ska väl lillebror kunna sno åt sig tre poäng och förstöra festen?
Och hur bra klarar Zenith av att bära favoritskapet?

Det blir ingen vidare utläggning om specifika situationer i matchen utan snarare en spontan åsiktsreflektion.

Första periodens 5 mot 5-spel avbryts abrupt redan efter 53 sekunder när Hellgren åker ut två minuter för fasthållning. Efterföljande boxplay-spel fixas galant utan större bekymmer och därefter är det lite stiltje innan matchen tar fart på allvar. Vi går in i pausvila med 2-0 efter mål utav Fäldt och Björn efter två strålande framspelningar. Älvstranden som under tidigare säsonger sprungit sönder sina motståndare ställer upp sig i ett lågt försvarsspel och lägger all fokus på att inte göra misstag. De mäktar under första 20 minuterna med två skott på mål och ett i burgaveln. Spel mot ett mål. Känslan är att 2-0 är i underkant, lite mer bekväma med klubba och boll och siffrorna hade varit betydligt större.

Lika säker som första perioden känns, lika osäker känns den andra. Vi slappnar av och låter Älvstranden vända på oss vilket bara gynnar det icke spelförande laget. Perioden som helhet blir sönderryckt med avblåsningar/utvisningar för det mesta och efterföljande konferenssamtal med lagkaptener drar ner det ännu mer. Älvstrandens målvakt gör några idioträddningar och håller nere siffrorna till 2-0 inför sista.

Och så är det de här med sporten innebandy, 2-0 inför sista avgörande 20 minuterna och ett kraftigt spelövertag. Vunnen tekning av Älvstranden, en långboll, en överkörning i ryggen, lite trassel och 2-1. 18 sekunder in. Match igen.
Åtminstone en liten stund för 4 minuter senare petar Charlie Sköld in 3-1 från nära håll.
Matchbilden förändras inte på något sätt, den förväntade höga pressen från Älvstranden kom aldrig vilket innebar att minuterna med boll blev många för vår del och klockan tickade iväg. Under matchens sista minut snyggades siffrorna till genom både 4 och 5-1.
Så ja, vinst och det rättvist. Vi hade kunnat vinna större. Om inte det vore för en målvakt som håller nere siffrorna.

Vi hade kunnat råka riktigt illa ut för den delen också.
Om bortalaget, för dagen, haft den kvalité som behövs i anfallszon.
Om den gamle Zenith-snipern Emil Bech tryckt in bollar i bortre som han gjort 44 gånger för oss.
Om passningsspelet varit bättre i bortalaget.

Om.

Älvstrandens motsvarighet till Erik Niva sågade både kvalité och attityd i hemmalaget. Kvalitén utvärderar vi om 21 omgångar så får vi se hur allt urartat sig.

”It’s a marathon, not a sprint” – En vinter med regn i sidled som ska passeras och besegras.

Och ja, attityden. Jag är så pass färgad att jag inte vill hålla med Niva om att vi är dagisbarn men där finns det utrymme för förbättring. Nivån på domsluten må vara (av naturliga skäl) mer ojämn och sämre än året i division 1 men de enda som missgynnas av gnället är oss själva.

5 mål, 10 olika spelare i poängprotokollet. BREDD.
Mycket publik på läktarna, alltid lika inspirerande. Ta med er ännu en familjemedlem/vän/arbetskamrat/er icke-sportintresserade granne så fyller vi hallen nästa hemmamatch!

Nästa match är nu på lördag den 10/10 13:00 i Frölunda Kulturhus, ta er dit!

Länk till Älvstrandens referat: Referat Älvstranden
Och matchen: Matchfakta