Herrlagets årskrönika, III.

Daniel Giraud, Erik Theander, Sam Kalin, Joakim Persson, Fredrik Malmberg och Peter Toft är andra exempel på spelare som jag tycker utvecklats under året.

Andreas Jillgart har fått en hel säsong med A-truppen, ge honom några år till så har föreningen en värdig arvtagare till Fredric Clywersköld! Joakim Lindberg har med sin fart ställt till det för forwards, dessutom stänkte han in tre mål borta mot Frölunda!

Tim Olofsson har varit en attraktion att syna, ingen kan som honom uttrycka sin besvikelse med glimten i ögat över ett bommat läge. Tack för alla skratt!

Michael Jacobsson säger inte mest, han syns inte mest, han skjuter inte mest men han har varit riktigt bra ändå. En modern back som spelar efter den verktygslåda han förfogar över.

Emil Abrahamsson kom in i mitten av säsongen, debuterade borta mot Guldheden och har sedan dess presterat bra då chansen kommit. Johan Montin, en lojal slitvarg som sannolikt vunnit titeln som mest träningsflitig om inte Mexico lockat efter jul.

Sedan har vi Jesper Axelsson och Robert Kristersson. Två riktigt bra målvakter som i nästan alla andra klubbar fått mer speltid än hos oss. Fortsätt kämpa, kapaciteten har ni, båda två.

Våra två coacher, Peter och Micke skall givetvis också äras. Två härliga personligheter med ett enormt tålamod som hela tiden trott på laget och dess kapacitet.

Jag nämnde honom i förbifarten men han skall givetvis få ett eget stycke. Mannen som förärades med säsongens finaste pris då han utsågs till årets glädjespridare, Sam Kalin. Ingen spelare kan som Sam föra en dialog med allt och alla under matcher och träningar. Han kan få ett bårhus att dansa och han har verkligen fått vårt lag att njuta. Personligen har jag fått den stora äran att vid flertalet matcher under mina två säsonger i klubben haft honom vid min sida. Jag kommer verkligen sakna dig på planen Sam. Kung Sam.

Sakna ja. Precis så är det. Jag fyller 35 år inom kort och har varken tid, ork eller kunnande för den satsning som nu krävs. Detta säger jag helt utan sorg eller vemod, allting har sin tid och ett bättre slut kunde jag inte få. Det är få förunnat att som lagkapten få följa ett så underbart gäng under två säsonger och i sista matchen få fira en serieseger!

Jag började en gång i tiden (92) i BK Dumle som sedan blev Älvstranden, Umeå City, IBK Söder, Göteborgs Polismäns IF, Robertshöjd BK, Kärra IBK och så slutligen IK Zenith. Jag har fått uppleva hur mycket som helst och lärt känna massor utav underbara eldsjälar.

Det om något tar jag med mig till nästa fas som glad hobbymotionär en bra bit ner i seriesystemen.

Andra som redan har blivit just hobbymotionärer har också en given plats i den här krönikan. Mattias Säll, Patrik Nyman och Ove Andersson, eldsjälar i sin finaste form!

Sedan har vi Gubbhyllan, ni som gjort varje match till något extra, ni betyder mer än ni tror!

Även ni andra, ni som har varit sargvakter, ni som skrivit matchprogram, ni som serverat korv. Ni är alla en väldigt viktig del i det stora pussel som är IK Zenith.

Ett sidouppdrag som jag själviskt snodde åt mig som ny i föreningen var att skriva referat efter de segrar vi kämpat oss till. Jag vill passa på att ta tillfället i akt och tacka alla er som läst det jag skrivit och som kommit med både ris och ros. TACK.

Avslutningsvis vill jag även rikta det största av tack till min älskade hustru Helena som är den som gjort hela resan möjlig. Utan hennes insatser med våra tre söner hade jag aldrig någonsin kunnat summera den karriär som nu nått sitt slut.

Lycka till i framtiden IK Zenith!

Forza Verdi Bianchi.

//Johan Selindh.