Drömmen lever!

Ända sedan den nionde februari har vi känt till förutsättningarna. Det var då som lokalkonkurrenterna föll och därmed satte oss i seriens förarsäte. Efter segrar mot Eken, Partille, Sportlife och Lindås befinner vi oss just i den sits alla lag drömmer om. Vi har precis allt i egna händer, vid triumf i kommande omgång borta mot Ale så är division 1 inte längre av avlägsen dröm utan en högst verklig realitet.

Men, vi är inte där än vilket jag återkommer till, först några rader om kvällens match.

Lindås borta i stadens bästa innebandyhall, ett Lindås som ligger långt ner i tabellen och dessutom ställde ett lag med en snittålder på 16 år på banan. Positivt kan tyckas men för en som fyller 35 år om några veckor är inte ens hälften synonymt med en jävla fart och fläkt...

Vi inledde darrigt, ty nervositeten gick att ta på. 1-0 kom efter 08:14, precis efter ett avslutat boxplay för vår del och var inte orättvist. Glädjande nog kunde vi replikera omgående då Michael Jonsson på frislag fann Johan Selindh som prickade in kvitteringen efter 08:43.

Lindås trummade på och fick in 2-1 efter 12:08. Ett par minuter senare hittade Sam Kalin, med en fantastisk passning fram till Johan Selindh som bara hade avslutet kvar, 2-2 efter 15:45.

Tyvärr, för vår del tog värdarna ledningen för tredje gången i matchen efter 17:44, men i paradgrenen numerärt överläge med någon minut kvar av perioden fann Björn Linqvist en stekhet Fredric Clywersköld som från snäv vinkel snärtade upp plasten i bortre klyk, vackert - och viktigt!

Vi spelade inte särskilt bra men gick till paus med samma förutsättningar som inför matchen vilket sågs som positivt. Efter 03:33 tog vi för första gången ledningen efter en variant som sitter i sedan fjolåret. Michael Jonsson trampade upp längst med högerkanten, därifrån ett instick till Johan Selindh och 3-4 var ett faktum.

Lindås kvitterade efter 06:38, det resultatet stod sig till 19:24 då Simon Borbély med ett fruktansvärt hårt dragskott gjorde 4-5, passningspoängen till Fredric Clywersköld.

Ledning med ett mål inför sista perioden.

Ett måls ledning är lurigt och höll sånär på att bli noll när Lindås tilldömdes ett powerplay på två minuter (står U5 i IDA vilket är fel). Men, den här gången höll vi tätt och efter 15:15 gjorde Fredric Clywersköld mycket snyggt matchavgörande 4-6, passen kom från Joakim Persson. Även vid den här händelsen står det fel i IDA, lagets främste aktör, #11 skall tilldelas målet, ingen annan.

Av bara farten kunde sedan Erik Theander göra 4-7 i öppen kasse, utan assist. Det målet blev matchens sista, men ytterligare en notering hamnade i protokollet då vi fick en tvåminutersutvisning mot oss med en sekund kvar. Det var en U2, inget annat som det står på IDA.

Vi vann igen, även om det satt långt inne. Vi spelade inte säsongens bästa match och vi spelade stundtals inte så som vi lärt oss. Men vi spelade förbaskat mycket med hjärtat. Ni som sysslar, eller sysslat med idrott vet att huvudet ibland kan ställa till det. Att vinna är inget man gör på beställning vilket vi onekligen fick klart för oss idag.

Bra lag måste ha tur, det är en del av receptet för att nå framgång. Men drygt två minuter kvar av dagens tillställning hade Lindås en boll i insidan av stolpen. Mål där hade inneburit 5-6 och då vet man aldrig hur det slutat. Men tur förtjänar man.

Jag har varit inne på det förut men det förtjänar att upprepas. Herrlaget anno 13/14 är vassare än någonsin tidigare, visst var vi bra ifjol men i år är bredden bättre. Det visade sig ännu en gång idag då planens i särklass äldste stöt fick dit tre kassar samtidigt som vår främste målskytt kammade noll. Nu var Björn Lindqvist på intet sätt dålig men vi som lag står och faller inte med enskilda individers dagsform vilket placerat oss i seriens topp med 60 minuter kvar att spela.

Paul Larsson var som brukligt fenomenal när vi som bäst behövde det, Simon Borbély gör ytterligare en match mer eller mindre fri från misstag och sedan så har vi vårt unikum Fredric Clywersköld.

Tillbaka till där jag började. Klubbens viktigaste match någonsin, den äger rum nu på lördag, den 8/3 kl. 12:15 i Ale Gymnasium mot just Ale. Ett lag som kommer att sluta sist i division 2, det är redan klart. Men också mot ett lag som givetvis kommer göra sitt för att störa vår guldfest. Ale spelar fortfarande i division 2, vårt förbunds finaste salong. Det gör dem högre rankade än ett sextiotal seniorlag runt om i staden, glöm inte det!

Jag har spelat på tok för många givna matcher som slutat i totalt fiasko för att ens yppa att det är klart. För klart är det absolut sista det är. Vi skall vinna serien, men vi gör det aldrig om vi redan vunnit, i huvudet. Nu gäller fullt fokus inför lördag. Mycket vatten, sex mål mat om dagen och ordentlig sömn. Det är det minsta vi kan göra för varandra och för vår förenings alla fantastiska supporters.

Sköter vi det på rätt sätt så skall det enormt mycket till för att rubba vår dröm. Att dessutom ackompanjeras av en hel hall vackert grönklädda fans gör min längtan snudd på outhärdlig.

Nej, nu tar jag mig en semla, tvärtemot alla kostråd, men så är det också jag som är kapten;-)

//Selindh.