Herrlaget är tillbaka!

Efter förra veck, nej det skiter vi i. Ikväll var det dags för omgång tre av årets H2. På menyn stod räv, ty ingen kan lura mig att det inte är Pixbos gener som styr upp Landvetter istället för vingarna. Med 30 mål framåt på två matcher var vi beredda på en anstormning som heter duga, kanske var det därför som vi spelade årets hittills tätaste match?

Med en riktigt bra uppvärmning i ryggen fanns alla förutsättningar för att komma bra in i matchen. Så blev det också, efter 07:16 kunde Emil Bech peta in bollen i en tom kasse efter ett på alla sätt fantastiskt förarbete signerat Sam Kalin. Han knyckte bollen till vänster i defensiv zon, en dragning, en tempoökning, upp med blicken och bom! ABC, tack för lektionen.

Direkt på nästkommande tekning vispade sedan vår notoriske målskytt, Björn Lindquist in 2-0 med ett skott från distans. Passningspoäng till Fredrik Malmberg. Vi fortsatte att behålla tryck, skapade fina lägen och avslutade bra, men det skulle dröja ända till 19:56 innan Fredric Clywersköld hittade Emil Bech, som verkligen var på rätt plats framför kassen, 3-0 i paus med bud på mer lovade gott.

Mellanakten är det inte så värst mycket att säga, eller skriva om, tät innebandy med få chanser. Tyvärr lyckades Landvetter reducera till 3-1 men så mycket mer var det inte. Vi fick ett powerplay som rann ut i sanden men viktigast var att motståndarna inte kom närmre.

Sista perioden började nervöst, vi sprang mycket, men kanske inte alla gånger rätt vilket gav chans på chans för gästerna som tillslut fick in 3-2, då hade klockan inte tickat längre än till 02:44. Ställningskriget som följde kanske inte är innebandygodis för publiken men ju närmre man kom matchens slut desto mer kunde man nästan ta på känslorna ute på planen.

Coach Hugosson laborerade med finess i slutet, som exempel kan nämnas att lagets samtliga centrar spelade samtidigt den sista minuten, varför? Jo, för att de sopar bäst framför egen dörr. Alla spelare har unika egenskaper, viktigt att det når ut – laget framför jaget. Kanske en klyscha men idag gav den oss tre poäng och sådana klyschor kan jag leva med;-).

Vi vann alltså med 3-2 och det efter en förstaperiod som måste anses som säsongens bästa, än så länge. På pluskontot skall givetvis matchens gigant, Paul Larsson nämnas men även Emil Bech som petar in två, det är inte på något sätt så enkelt som det ibland kan se ut. Även Simon Borbély gör en riktigt bra match. Just Paul och Simon har haft det lite motigt i inledning av serien, (likt hela laget förra omgången) så att se deras personliga revansch var kvällens höjdare!

Bakåt är vi jävligt bra, vi har ett snitt hemma på 2,5 mål/match, det borgar för idel segrar om vi kan hålla nivån. Borta är ovidkommande innan serien är slut.. Vägrar att ens nämna skiten senast.

Framåt däremot går det lite troll i maskineriet, vi skapar och avslutar men har förtvivlat svårt att få in bollen. Viktigt att vi forwards inte blir stressade av utebliven skörd, tro mig det kommer – och så länge LAGET vinner är personliga poäng högst sekundärt.

Riktigt skönt att vara åter i Borgen, vår hemmaplan är verkligen vår och det märks. Introt, speakern, sekretariatet, caféet och givetvis vår underbara publik – allt andas professionalism! Gubbhyllan som så vackert ackompanjeras av andra hyllor, nej det var lågt – och helt onödigt. Nytt försök, Gubbhyllan som så vackert ackompanjeras av riktigt grymma sambos och flickvänner skapar verkligen en känsla av en extra spelare, gott så!

Givetvis har vi en del att fila på, men det gör sig bäst internt – inte på en hemsida som hemsöks av fler än oss med hjärtat i Zenith. Vi har rätt många dagar på oss, nästa match är först den 30/10 då vi kl. 19:15 gästar Mimers Hus och Marstrand IBK, väl mött då – ALLA.

Slutligen, riktigt skönt att se Coach Clywersköld i hallen!

//Capt.