Un viaggio fantastico!

Allt började över en fika hemma hos Patrik Nyman. Vi snackade som vanligt om allt möjligt, men inte om innebandy. Men plötsligt frågade han mig om spel i IK Zenith kan vara något kommande säsong.

Jag blev, milt uttryckt förvånad. Min karriär som spelare hade sedan länge nått just zenit, dessutom hade jag tidigare under våren tydligt fått förklarat för mig att min profil (gammal, bäst före passerat) inte passade in i IK Zenith.

Ett par provträningar senare var saken klar, något jag aldrig behövt ångra. I samma runda som jag skrev på kom även Michael Jonsson in i truppen, en kamrat som kom att betyda mycket under säsongen. Ett par träningsmatcher senare fick jag, ännu mer oväntat frågan om jag ville vara kapten under säsongen. Ett hedersuppdrag man inte tackar nej till.

Tack för att ni läste ända hit, det som står ovan och följer under är min syn på säsongen 2012/13 i IK Zenith, stadens bästa H2-lag!

Premiären kom att handla om så mycket mer än tre poäng. Upprinnelsen var att motståndarna Guldheden skrivit en intervju på deras hemsida i Patrik Nymans namn. Att spela första matchen i förbundets finrum hade räckt som tändvätska... Det dröjde till 17.56 innan klubbens första mål i serien föll, gjort av undertecknad. Tyvärr räckte varken det eller övriga mål från oss till denna gång, förlust med 4-5, trots ledning med 4-3 med fyra minuter kvar. Det är genom motgång framgång föds.

I andra omgången stod "Real Marstrand" för motståndet, borta i Mimers Hus. Tyvärr hade vi lite för mycket respekt för humrarna, förlust med 4-3, således ännu en uddamålstorsk. Men, i omgång tre skulle seriens första poäng bärgas och det rejält. Ett skräckslaget, ungt FBC Lerum kom till Borgen, 60 minuter senare stod det 12-2 på tavlan. Duon Clywersköld/Sandberg stod för 11 poäng och hade därmed presenterat sig.

Med råg i ryggen var det dags för slaget om Hisingen, derbyt mot Backadalen borta på parketten i Lund, förlåt - på Savannen. Om någon tvivlat tidigare var det efter matchen inte mycket att orda om. Titeln som bäst på ön var vår efter 6-13. Alexander Sandberg gjorde sex poäng, för andra matchen i rad.

Vi var nu framme i november och Öckerö kom på besök. Denna matchen kom att bli en av våra bästa sett över hela säsongen, seger med 9-5 mot ett erkänt skickligt defensivt lag. Två förluster följdes alltså upp av tre segrar innan seriefavoriterna Billingsfors kom till Björlanda Idrottshall. Nu tog det roliga slut, vi fick oss en lektion och förlorade rättvist med 5-8.

I omgång sju var det dags för ett nykomlingsmöte, mot Mölndal i Aktiviteten en sen onsdagskväll. Fredric Clywersköld var löjligt bra denna match och klart bidragande till segersiffrorna 5-6. Efter detta skulle vi ta oss an seriens jumbo, Lindås. Sannolikt kom spöket Underskattning in i laget, förlust med 5-7, riktigt onödigt kändes det som.

Men, vi repade mod och åkte flärdfullt i turnébuss till Ale för säsongens tråkigaste tillställning. Vi vann med 2-7, absolut inget annat var roligt den här lördagen.

Omgång 10 fick jag tyvärr inte se på plats, men samständiga uppgifter gör gällande att vi efter två inte fullt så bra perioder kom ut till sista akten som ett helt nytt lag. Bom-bom, förlängning och seger i sudden mot Partille.

Sista matchen innan juluppehållet blev allt utan en trevlig klapp. Vi spelade hemma mot Sportlife, hade 4-1 inför tredje och absolut inga planer på att förlora. Men, efter en period då vi mest satt på utvisningsbänken drog gästerna längsta strået, om än i sudden death.

Under juluppehållet fick vi äran att tillsammans med brottare från ÖIS träna upp vår fysik. En fråga som alltid hamnar i fokus efter 1h med brottare är om någon idrottskategori är bättre tränad? Jag tvekar, skulle vara gymnaster eller tiokampare då.

Stärkta av detta inledde vi 2013 med revansch mot Guldheden. På det slitna trägolvet i stackars Valhalla gjorde vi säsongens bästa match, 3-11 mina damer och herrar, skönt för många på flera plan.

Efter detta följde Marstrand, respekten från senast hade fastnat i någon tina, seger med 7-4. Efter två segrar mot lag som slagit oss i första omgången åkte vi till Rydsbergshallen för ett stökigt möte mot FBC Lerum. Vi gick vinnande ur striden efter 4-5.

Till nästa match krävdes en båttur, Öckerö borta är ingen lätt nöt att knäcka. Men, vi lyckades knipa en poäng efter 6-6. Hade vi vunnit den matchen så hade vi toppat serien.

Match 16, årets mest efterlängtade bortamatch, mot Billingsfors i en kokande bollhall. Här var vi länge med riktigt bra, vi ledde t.ex. med 3-5 då drygt 12 minuter återstod. Tyvärr blev Billingsfors för svåra och vann i förlängningen med 6-5. Vid seger hade vi toppat serien...

Mölndal blev i matchen efteråt en mumsbit, seger 7-4. Likaså Lindås efter det, ty vi förlorar inte två möten mot ett lag vars främsta existensberättigande ligger i förmågan att producera spelare till klubbens egentliga herrlag, i Allsvenskan. Seger med 5-9, starkt.

Efter denna match var det åter dags för slaget om Hisingen, Backadalen hemma. Med drygt 16 minuter kvar av ordinarie matchtid ledde vi med 7-2. Vi vann i sudden, hur i hel...e är det möjligt, jag frågar mig än idag. Vid seger hade vi toppat serien... Men Michael Jonssons mål i förlängningen kom ändå att betyda mycket, väldigt mycket skulle det visa sig.

Vilket lag som helst skulle gräva ner sig efter debaclet men mot Ale i nästa match vann vi med 6-2. Årets näst tråkigaste match, den tråkigaste kanske ni minns? Ja, mot samma lag.

I nästa match hade vi chansen att säkra andraplatsen i serien via seger mot Partille, vi förlorade med 3-4. I och med den förlusten försvann i princip allt hopp om serieseger men silvret hade vi fortfarande chansen på.

Då krävdes seger, oavgjort eller förlust med max ett mål mot Sportlife borta i sista matchen. Efter 17.44 i tredje perioden gjorde värdarna 3-2, sedan kom 4-2 med ynka 57 sekunder kvar av ordinarie matchtid. Time out, och ett mirakel följde. H2 avgörs via spel i 66 perioder, totalt 1320 minuter plus övertid. Med 15 sekunder kvar sätter säsongens skickligaste spelare, Fredric Clywersköld 4-3 och hela Zenith jublar över säkrad andraplats och därmed kval. Ett bättre slut, trots förlust kan jag svårligen finna.

Klubbens första säsong i förbundets högsta serie slutar alltså med en silverpeng runt halsen, vem hade kunnat ana det? Som bonus väntar nu två underbara matcher mot IBK Lockerud, vi inleder hemma på Långfredagen. Segraren i detta dubbelmöte huserar i division 1 kommande säsong.

Som spelare har jag på nära håll kunnat följa laget i vått och torrt. Jag har jublat och surat om vartannat, imponerats av att alltid, hela säsongen haft minst två burväktare per träning, samtidigt bekymrats över att antalet utespelare inte alltid följt i målvakternas spår.

Jag har kunnat njuta av Patrik Nymans underbara entusiasm, häpnat över Clywerskölds konster, faschinerats och skrämts av Herr Sandbergs fysik.

Forts följer...