Vi vann en poäng, förlorade två.

Årets bortamatch hade verkligen allt som vi på förhand önskat. 205 hängivna fans (nästintill fullsatt), ett bra arrangemang och två lag som verkligen ville vinna.

Lägg till två referenter som lät oss spela, det fick smälla - tack!

Värdarna inledde målskyttet efter knappt femton minuter men kvitteringen följde hack i häl. Fredric Clywersköld visade kyla och klass när han på straff gjorde 1-1 efter 18.47. Tyvärr avslutade vi perioden med en man mindre vilket gav 2-1.

Mellanakten blev en av säsongens absolut starkaste från vår sida. Vi gav dem inte några ytor, avslutade effektivt och smällde på alldeles lagom i egen zon.

2-2 tryckte Erik Theander in efter 14.21 på förtjänstfullt förarbete signerat Sam Kalin. Ett par minuter senare fick vi chansen att spela med en man mer och då gick det som det brukar.

Alexander Sandberg visste vad han gjorde när han slog en diagonal strax under knähöjd till Fredric Djoko, förlåt Clywersköld. Volley, bom 2-3.

I pausen inför tredje perioden snackade vi om vikten att köra på, inte stressa och vara väl förberedda på ett offensivt Billingsfors. Det dröjde till 02.04, då smällde Fredric Clywersköld in sitt tredje mål efter en retur. Assisten (eller bommen på förstaläget) kom från Tim Olofsson.

Reducering efter 05.05, sedan bjöd Simon Borbély på matchens kanon. Från 15 meter, rakt upp i bortre klyk, mumma för oss alla och 3-5. Tid 07.40, utan assist.

Vi höll ihop det jävligt bra, bl.a. via ett boxplay men när klockan tickat till 13.06 får serieledarna blodvittring genom 4-5. Tyvärr kom även kvitteringsmålet efter 15.44.

5-5 efter full tid men två förlorade poäng grämde mer än den vunna. I förlängningen nyttjade Billingsfors kraften av att ha vänt föreställningen genom att göra 6-5 efter 01.55.


Klart som fan att besvikelsen är stor, vi kunde och borde stängt igen butiken och ta full pott, samtidigt skakar vi om seriens bästa lag, som nykomlingar!

Fredric Clywersköld gjorde tre mål och var som alltid riktigt bra men kvällens gigant var debutanten längst bak, Jesper Axelsson. Han räddade gång på gång beskjutningen från hagens kung.

Som spelare är det helt underbart att lira den typen av match som just avgjorts. Stämningen på läktaren sväller likt vågor över oss på plan. När taket lyfter efter ett insläppt mål knyts näven än hårdare.

Vi förlorade, och det mot ett lag som inte vann oförtjänt, om än surt. Vi kan inte längre på egen hand hissa flaggan efter 22 omgångar men jag lovar att H1 blir vår arena om vi lirar likt idag följande sex matcher!

Efter årsskiftet har vi spelat fyra av fem matcher på bortaplan. Därför blir det lite extra kul nu på fredag (22/2 kl. 19.30) när det äntligen är dags att spela i borgen igen. Vi tar emot hårt värvande Mölndals IBF, det blir en tuff nöt att knäcka, men med publikens hjälp skall vi åter få smaka på segerns sötma.

Avslutningsvis, ett riktigt innerligt STORT TACK till våra fantastiska fans som följde med oss till Dalslands urskog istället för att se finalen i SVT av På Spåret.

Väl mött nästa match // Selindh.