Tre poäng, bra så.

Söndagskväll och bortamatch mot seriens jumbo. Förutsättningarna kunde varit bättre men Gubbhyllan gjorde sitt och det är vi glada för! Själva matchen var ett sömnpiller men tre poäng är tre poäng.

Första periodens enda notering kom efter 04.21. Tim Olofsson fortsätter sin vackra svit med spektakulära mål, assisten från Fredric Clywersköld.

Andra perioden är vår, 0-2 kom efter 01.50, Joakim Lindberg på pass från Tim Olofsson. I numerärt överläge ökade vi på till 0-3 genom Fredric Clywersköld på pass från Alexander Sandberg. Dessförinnan missade Johan Selindh en straff.

Period tre inledde vi likt övriga två, Michael Jacobsson drog in ett läckert handledsskott från distans, assisten från Fredric Clywersköld, tid 01.50.

I numerärt överläge bjuder sedan Michael Jonsson publiken på matchens delikatess. Han tar tillbaka bollen från en motståndarback, drar en annan samtidigt som en tredje nyttjar hans rygg som transportmedel... Ändå lyckas han frispela Johan Selindh som enkelt kunde lägga in 0-5, tid 07.07.

Värdarna, FBC Lerum reducerar två gånger om innan Simon Borbély får matchstraff 1 efter en tackling mot sarg, fem minuters numerärt underläge med start 12.04. Vi behärskar spelformen riktigt bra men får ändå se en boll passera Anders Ivarsson.

I matchens sista sekund skrivs slutresultatet till 4-5.

Matchen som sådan var ingen rolig historia, tempofattigt och lite brist på fokus främst i anfallszon. Men, det är en grym styrka att ändå segra. En händelse kom att bli omdiskuterad, den hände i mitten av andra perioden då undertecknad ryter till rejält mot en av domarna. Skälet var att en rödklädd back valde att köra ett knä rakt in i mitt lår när spelet sedan länge var avblåst.

Visst kunde jag fått två minuter för en spontan (högljudd) protest men som ledare för Lerum kanske man mer skall fokusera på vad ens egna gör än på det faktum att jag inte blev utvisad... Ingen rök utan eld.

Den här händelsen togs upp om efter annan, inte minst när Lerums kaptens visades ut för just protest i tredje perioden. På dagis så slår en treåring tillbaka med motiveringen att han blivit slagen. Det resonemanget hör hemma just på dagis.

Jag ser det som fullkomligt omöjligt att flera av oss inom IK Zenith inte snackar skit med motståndare på plan, men det jag inte hör kan jag inte säga så mycket om. Däremot fick jag flera gånger om härliga rapp långt efter avblåsning samt ny vetskap om damp, en neurologisk sjukdom jag tydligen lider av.

Stackars lilla människa, en vacker dag kanske även du blir vuxen. På innebandyplan, eller för all del i samhället överlag hör ert uppträdande inte hemma. Vem eller vilka jag syftar på vet ni själva.

I och med dagens seger kliver vi upp på en mycket fin andraplats, resan fortsätter;-).

//Capt.