The Green Machine!

Med tre minuter och fyrtiofyra sekunder kvar av matchen mot Guldheden i seriens första omgång så ledde vi med 4-3 och en stor skräll var på gång. Men, vi förlorade och det har gnagt sedan dess.

Delvis därför, men även tack vare en del annat så var revanschen mer än efterlängtad, likt omstarten av H2. Vi kom till Valhalla, denna anrika men ack så slitna sporthall med ett enda mål, att ta tre poäng. För att öka på chanserna att lyckas har vi kört på under juluppehållet, brottning har varvats med träningar och matcher.

När det var dags för matchstart så visade det sig att värdarna, Guldheden Penguins missat att skriva ut, och ta med sig matchprotokollet. Att glömma är mänskligt och händer även den bästa men när arrangören dessutom inte erbjuder musik under uppvärmningen samt mer än en person i sekretariatet (som gjorde sitt jobb bra) så visar det på brister som inte hör hemma i förbundets finrum.

När matchen väl kom igång, en kvart efter utsatt tid så var det IK Zenith som började bäst. Matchens gigant, Michael Jonsson slog en passning genom försvaret som Johan Selindh förvaltade enligt mall, 0-1 efter 03.58. Efter detta följde en tät, lite grinig innebandy med gott om chanser åt båda håll. Efter 11.43 fick vi chansen i numerärt överläge men pålästa pingviner eliminerade våra möjligheter till utökad ledning. Det dröjde till 19.29 då Simon Borbély tryckte in 0-2, åter på pass från Michael Jonsson.

Knappt fem minuter in i andra akten så reducerade Guldheden genom seriens äldste? spelare, Rikard Hofgren. Det bekom oss inte nämnvärt, ty Simon Borbély hade fått smak på det goda och gjorde därför 1-3 efter 07.33, assisten från Michael Jonsson, såklart. Med råg i ryggen och stärkta av målen så ökade Erik Theander på till 1-4 genom matchens kanske vackraste mål? Han fick bollen av Michael Jonsson, tog några kvicka steg från förlängda mållinjen och in framför kassen där han trädde upp bollen i närmsta klyka, godis! Tid 14.58, drygt två minuter senare var det dags för 1-5. Sam Kallin drog iväg en långboll som Johan Selindh tog ner och sköt iväg i samma moment.
I slutet av perioden fick vi chansen att spela sex mot fem när domarna tagit en avvaktande utvisning. När bollen så småningom hamnade hos Guldheden så såg Johan Selindh till att jämna ut antalet spelare till fyra mot fyra efter en milt uttryckt högljudd protest mot domarna. Under all kritik, beklagar detta oacceptabla beteende. Att åka ut för snack, avstånd eller felaktigt byte är aldrig någonsin okej. Att göra det som lagkapten är bara pinsamt, skulle absolut haft 2+10.

Sista perioden inleddes alltså med spel fyra mot fyra men det blev snabbt fyra mot tre eftersom en pingvin fick göra oss övriga sällskap på botbänken efter 30 sekunder. Det dröjde till 02.25 innan Emil Bech från favoritpositionen framför kassen kliniskt satte 1-6 på pass från Alexander Sandberg. Hofgren reducerade ånyo, efter 02.57 till 2-6. Värdarnas sista chans att segra kom efter 05.06 då Sam Kallin utvisades två minuter för fasthållning, men ett mycket bra boxplay förhindrade detta. Istället var det Fredric Clywersköld som genom ett kvickt dragskott ökade på till 2-7 efter 09.36 på pass från Tim Olofsson. Efter fyra målgivande passningar var det så dags för Michael Jonsson att på egen hand göra mål, 2-8 på årets billigaste assist från Erik Theander (han missade öppet mål genom en backhand i stolpen - bollen for rakt ut till exekutorn), tid 10.00. Numerärt överläge nummer tre för vår del gav mål nummer två i spelformen. Emil Bech satte 2-9 efter 12.41, passen från Fredric Clywersköld. Tim Olofsson gjorde sedan på egen hand 2-10, hur målet kom till låter vi stanna bland dem som var på plats... Tid 14.42. Matchens sista bortamål, 2-11 gjorde Erik Theander på årets näst billigaste assist (tappade en dragning) från Johan Selindh.
I slutet av matchen fick vi åter chansen i spel fem mot fyra men denna gång släppte vi istället in ett mål, slutresultatet skrevs därför till 3-11.


Vi vann, både rättvist och rejält! Vi gör det efter säsongens hittills bästa insats sett över tre perioder. Vi viker aldrig ner oss, springer för varandra, spelar bollen och avslutar effektivt. Vi spelar hårt, inte fult och det fick Pingvinerna ur balans, denna gång. Vi lyckades dessutom med konsttycket att stoppa superduon Bengt-Hilmer, ett mål från den sistnämnda i matchens absoluta slutskede, i övrigt tomt på poängkontot, när hände det senast?

Headcoach Patrik Nyman ger oss bra driv med sitt snack, hans högra hand, Patrik Jörgensen börjar hitta sin roll och gör det bra. Sjukvårdare Annelie Carlsten lappar och lagar samtidigt som materialare Ezio ger oss välbehövligt lugn med sin blotta närvaro.

Vill även passa på att hylla kollektivet, trots att jag ofta är allergisk mot just kollektiva hyllningar, jag älskar individualister (läs Zlatan). Men denna matchen var samtliga med på noterna, ingen föll ur ramen och när så sker är vi riktigt svåra att tas med. Fredrik Malmberg och Daniel Giraud förtjänar ett extra omnämnande, dessa båda herrar spelade bara i numerära underlägen men gjorde det bra. Inget gnäll, bara in och köra, sedan vila. Respekt!

I mål var Anders Ivarsson omutlig, riktigt skönt att se stort spel från honom. Jag är inte sen att klaga på domarnas tillkortakommanden men den här matchen skötte de sig alldeles förträffligt bra, beröm till Hampe Gustavsson och Henrik Lord Johansson.

Nästa match är hemma, nu på söndag den 20/2 kl. 17.30 mot Marstrands IBK, väl mött då.

Avslutningsvis, som brukligt - ett STORT tack till våra fans, underbart att ha er på plats!

Forza Verde Bianchi!

//Capt.