Upprättelse!

Efter förra omgångens magplask mot Lindås Waves var det idag dags för den erkänt tuffa bortamatchen mot Ale IBF. För att bryta mönster samlades vi på Backplan för att därifrån gemensamt åka långfärdsbuss ut på E45. Väl framme i hallen som då den byggdes ansågs fantastiskt fin kom verkligheten ikapp oss, eller Ale Kommun.
Orten växer så det knakar, ändå förfogar man över en hall som utan omsvep är seriens minst gästvänliga. Nog om det.

Vi visste sedan tidigare att värdarna kan konsten att ge och ta. De slog Billingsfors med 11-6 men fick stryk av FBC Lerum (om än i sudden). Därför gällde det att vara med från start. Vi inledde starkt, galaxer bättre än senast men målen uteblev. Dette rådde Fredric Clywersköld bot på efter 10.14 då han satte 0-1. Assisten kom från Joakim Lindberg och var något alldeles extra. Målet blev första aktens enda nätrassel.

Likt nästan alla föregående matcher gick vi ner på folk inför andra perioden, syftet var såklart att få bättre fart under fötterna. Drt började bra, Alexander Sandberg fick en evighet på sig att läckert placera 0-2 på pass från matchens gigant, Sam Kalin. Ett reduceringsmål kom emellan innan Alexander Sandberg på liknande sätt som 0-2 satte 1-3, framspelad av Fredric Clywersköld.

Två måls ledning inför avslutande ronden, någon har sagt mig att det resultatet är det värsta som finns. För mig är alla resultat som innebär en mindre ledning eller underläge värre men det lämnar vi därhän.

Ale sprattlade till en sista gång då man efter 02.46 gjorde 2-3. Målet fick oss att lägga i en extra växel och resterande del av matchen föll oss i smaken. Sam Kalin satte två mål, Johan Selindh ett och Alexander Sandberg ytterligare ett. Assisterade av Fredric Clywersköld x 2, Tim Olofsson och Michael Jonsson.

Vi vann med 2-7 och det imponerar! Första perioden var precis så kontrollerad som man önskar borta mot Ale. Akt två var bättre offensivt vilket bäddade för sista perioden som var riktigt bra. Vi släpper in två mål, på bortaplan. Anders Ivarsson tillsammans med ett försvar på tårna är en svårknäckt kombination.

I slutet av matchen blev det lite griningt med en hel del moment som båda lagen ansåg sig bortdömda på. Så blir det ibland men som tur var påverkade det inte matchutgången. En märklig situation kan jag dock inte låta bli att förmedla.

När vi gjorde 2-6 så valde en motståndarback framför ögonen på rättskipare Vattfors att kasta sin klubba allt vad han hade rakt in i väggen. För mig är det en solklar utvisning men så var det uppenbart inte för domarparet som förutom nämde skipare även bestod av R. Zahnér.

Vattfors förklarade att han inte tog utvisningen eftersom han (backen) gjorde som han gjorde i frustration. Vattfors påpekade även att han gjort likadant för oss om vi agerat på samma sätt. Lika inför lagen, gulligt. En stilla undran rör när en spelare normalt kastar sin klubba in i väggen?

Så här står det i regelboken:

610 Förseelser som leder till 2 minuter lagstraff + 10 minuter personligt straff
1) När en spelare eller ledare gör sig skyldig till osportsligt uppträdande. (925)
Med osportsligt uppträdande avses t.ex. att: Med tal, mimik eller gester uppträda
förolämpande mot domare, spelare, ledare, övriga funktionärer eller publik. Försöka
filma till sig en fördel. Avsiktligt välta, sparka på eller med klubban eller annan utrustning
slå på sargen eller målburen när spelet är avblåst. Kasta klubban eller annan
utrustning om det inte är mot boll eller motståndare.

Såvitt jag kan se står det inget om frustration?! Själva syftet med regeln är att man, trots frustration inte kan bete sig hur som helst, pinsamt dåligt av planens enda proffessionella aktörer.

Efter dagens matcher i H2 ligger vi nu på en mycket stark tredjeplats. Det kan ändra sig något när alla lag spelat nio matcher men alldeles oavsett är vi med där uppe, starkt! Nästa omgång, den 8/12 kl. 13.40 ställs vi mot Partille IBS Div. 2 i Lexby Idrottshall.

Väl mött då, lite extra till Gubbhyllan som förgyller alla våra matcher!

//Capt.