Halta, lytta, avstängda, hängiga men ändå vinnare

Vi skrapade ihop vad vi hade och det räckte.

Ysbys trupp är inte direkt lik Manchester Citys eller AC Milans. Laget är bra och stabilt men vi fyller knappt ett väntrum på en vårdcentral när vi samlas allihop. Därför är vi såklart extra känsliga när frånfallen blir för stora. Och så var det idag. Halva laget hade rest till Stockholm för att gå på festival, Axelsson var skadad och Leffe avstängd. Mer än halva startelvan indisponibel.

Så vad göra? In med Yossef som värvats in från Kornhult för att debutera, tränare Karlsson in på mittfältet utan korsband och med halva kroppen tejpad. Unge Hampus Einarsson fanns också med och Jafar tog en startplats till höger. Kappe murare in som reserv och Jimmy Ivarsson redo att avlasta trots att ha både blivit sparkad av ko och blivit opererad de senaste två veckorna. Det såg skakigt ut. Och det var skakigt.

Som tur var hade Skottorp inte norra Europas vassaste trupp på pappret men gamle Leandersson på topp är lurig och de gröna kämpar alltid hårt oavsett vilket lag de ställer upp med. Matchen som sådan är svår att beskriva. Egentligen nästan helt omöjlig att göra rättvisa. För publiken säkert underhållande men kvalitetsmässigt lika tveksam som en t-shirt köpt på NewYorker för 39kr.

YBK tog ledningen efter att Otto skickat in bollen. Skottorp kvitterade. Deras vänsterytter lekte med Ysbys försvar och gång efter annan valsade han igenom. Ren tur vi inte släppte in fler. YBK satte 2-1 men Skottorp kvitterade igen. Det var mål eller målchans mest hela tiden och båda lagens försvarsspel var någonstans mellan svagt och obefintligt.

Skottorp gick framåt. YBK:s Svensson hade inte sina bästa minuter i livet. Vår stadige mittback som i övrigt är vår livlina och vårt hopp i backlinjen spelade bollen rakt till en hemmaspelare som satte trean och kort därefter nickade Svensson bollen mot eget mål och vips var vi i dubbelt underläge. Medan Svensson grät och lipade försökte vi andra peppa igång laget. Otto Nilsson tog tag i taktpinnen och vi öste på framåt. 3-4 kom efter att hemmalagets målvakt glömt att bollen studsar ganska högt och Adam vandrade in med den i tom kasse. Svensson hade torkat tårarna och höll sig framme på en retur för att sätta kvitteringen. Paus. 4-4. Otto vansinnig över insatsen. Skamligt dåligt emellanåt men vi hade i alla fall en pinne.

Andra halvlek var inte mycket bättre men vi ägde i alla fall spelet. Satte tre bollar till och vann med 7 mål mot 4 och andades ut. Otto blev tvingad av Leandersson att be en motståndare om ursäkt för en tackling. Domaren skällde på Leandersson och Otto fattade inte riktigt vad som hände. En hemmaspelare sänkte Davidsson i kassen och hotade sen random Ysbyspelare med stryk men förutom ovanstående var halvleken tämligen lam och intetsägande.

Tränare Karlssons korsband var lika av som före matchen och förhoppningsvis var detta sista gången han behövdes på planen. Döttrarna kramades och Otto flinade. Lagledare Gabbe gav just Otto den traditionella vinflaskan och idag får vi tacka för coach Nilsson för tre poäng då han mer än någon annan gick i täten för hela den halta, lytta, ihopskrapade men ändå tappra gula armén.

Stort tack till alla som dök upp oavsett skick, matchvana eller träningsfrekvens! Det var inte vackert, inte bra och inte spektakulärt. Men det var tre poäng trots två måls underläge! Snyggt jobbat!
Kämpa Ysby!

Tomas Karlsson Utespelare